Akira Kurosawa och filmerna som omformade hela västvärldens kino

Akira Kurosawa

Photo via The Movie Database (TMDB)

Född	23 mars 1910 Ōi, Tokyo, Japan
Död	6 september 1998 (88)
Yrke	Filmregissör
Känd för	De sju samurajerna, Demonernas port, Yojimbo – Livvakten
Priser	Golden Lion · Silver Lion · Academy Award · Palme d'Or · Academy Honorary Award (1990)

Argumentet Akira Kurosawa lade fram i Rashomon — att samma händelse kan bevittnas från fyra helt olika perspektiv utan att något av dem är det definitiva — var så desorienterade för västerländsk publik att filmen behövde en italiensk distributör, en amerikansk filmstudent och en venetiansk jury för att ens ta sig ut på marknaden. Med Guldlejonet i Venedig 1951 förändrades spelreglerna: för första gången fyllde en film på japanska biolokaler i New York, London och Paris.

Kurosawa kom dit på omvägar. Han studerade måleri i sin ungdom, ställde ut i vänsterkonstnärliga kretsar i Tokyo och trädde in i filmbranschen först 1936 — vid 25 års ålder som regiassistent på Toho — för att han sett en annons. Fem år under mentorn Kajirō Yamamoto lärde honom att en stor regissör måste behärska manusskrivarkonsten först. Han trodde på det så fullständigt att han skrev eller samskrev alla sina filmer.

Hans långfilmsdebut, Sanshiro Sugata (1943), mötte japansk krigscensur som misstänkte dess utländska influenser. Det var regissören Yasujirō Ozu som plaederade för att den fick visas. Det var det första av ett återkommande mönster: Kurosawas bästa allierade var alltid kollegor som kände igen något i hans arbete som systemet inte visste hur det skulle kategorisera.

Det andra mönstret var Toshiro Mifune. De fann varandra på Den druckne ängeln (1948) — en skådespelare av sådan vulkanism att Kurosawa senare sade att beslutet att inte kväva hans vitalitet var det avgörande valet under dessa år. I sjutton år gjorde de sexton filmer tillsammans. Efter Röda skägg (1965) arbetade de aldrig mer tillsammans. Ingen av dem förklarade varför.

De sju samurajer (1954) varade i tre och en halv timme och kostade mer än någon japansk film dessförinnan. Inflytandet var omedelbart: De magnifika sju följde 1960; George Lucas erkände offentligt att Den dolda fästningen hade gett ryggraden till Star Wars; Sergio Leone kopierade Yojimbo med sådan trohet att en rättstvist klargjorde saken innan någon hann förneka det.

Decenniet efter Röda skägg var det värsta i hans liv. Hollywoodsuperproduktionen Tora! Tora! Tora! kollapsade efter tre veckor; han ersattes och hans namn togs bort från rullorna. Dodes’ka-den (1970) gick back. Den 22 december 1971 försökte Kurosawa ta sitt liv. Han överlevde. Han drog sig tillbaka från offentligheten och målade storyboards för filmer han tvivlade på att han någonsin skulle kunna göra.

Det som förde honom tillbaka var paradoxalt nog storleken på vad han redan byggt. Mosfilm föreslog 1973 att han skulle adaptera Dersu Uzala. Filmen vann Oscar för bästa utländska film 1975. George Lucas träffade Kurosawa i San Francisco 1978 och använde sitt inflytande på 20th Century Fox för att finansiera Kagemusha (1980), med Francis Ford Coppola som koproducent. Filmen delade Guldpalmen i Cannes med All That Jazz.

Ran kom 1985 — en omarbetning av Kung Lear till feodala Japan som Kurosawa senare kallade sitt bästa verk. Hans hustru Yōko avled under inspelningen den 1 februari 1985. Vid 74 års ålder fick han sin första Oscar-nominering som bäste regissör. Han vann inte. Hedersoscarn kom 1990.

Kurosawas inflytande på filmkonsten verkar på två nivåer som lätt blandas ihop. Den första är direkta lån: erkända remakes, offentliga skulder, rättsprocesser. Den andra är strukturell — skärpedjupet, bredbildskompositionerna av fysisk action, klippningen som kunde komprimera tid och expandera spänning samtidigt. Dessa tekniker absorberades i filmspråket så grundligt att filmregissörer som aldrig medvetet studerat honom arbetar i ett språk han delvis uppfann.

Han regisserade ända till 1993 och avslutade Madadayo vid 82 års ålder. Han avled i Setagaya den 6 september 1998, 88 år gammal. 4K-restaureringar av nio av hans klassiker, gjorda av Toho och distribuerade av Janus Films, har spelats på biografer sedan 2024 och fortsätter under 2026. Frågan Rashomon ställde — om vem som har rätt att berätta vad som hände — har ingen slutgiltig svar. Den fortsätter att ställas.