Caleb Landry Jones – filmens monster som kämpade i fem år för att spela präst

Caleb Landry Jones

Photo: Kevin Paul / CC BY 4.0, via Wikimedia Commons

Född	7 december 1989 Garland, Texas, United States
Yrke	Skådespelare
Känd för	No Country for Old Men, Three Billboards Outside Ebbing, Missouri, Get Out
Priser	Cannes Film Festival Award for Best Actor · AACTA Award for Best Actor in a Leading Role · SAG (delad)

Regissörer ringer Caleb Landry Jones när de behöver ett ansikte som publiken inte kommer att lita på. Jordan Peele använde hans bleka, ryckiga stillhet till brodern med lacrossklubban i Get Out, och Luc Besson har nu byggt två filmer kring den, där den andra slutar med att en sörjande prins förbannar Gud och vaknar upp som vampyr. Filmen som Jones kämpade hårdast för att få göra pekar åt ett annat håll. I Down the Arm of God, som han har varit med och skrivit och producerat, spelar han en ung pastor som öppnar sin kyrka för de hemlösa män och kvinnor som slagit läger i utkanten av en stad i Texas – och sedan ser sin församling vända sig mot honom.

Avståndet mellan rollerna han erbjuds och dem han själv söker sig till löper genom hela hans karriär. Branschen ser honom som sin mest pålitliga källa till obehag. Han har berättat för The Guardian att skådespeleriet var den enda plats där han hade fått skrika eller gråta, och de hundratals låtar han har skrivit låter inte alls som männen han spelar.

Han föddes i Garland i Texas den 7 december 1989 och växte upp i Richardson, en förort norr om Dallas. Hans far Patrick arbetade som byggentreprenör, och hans mor Cindy var speciallärare på Richardson High School, där han uppmuntrades att ta lektioner i balett, stepp och teater. Som barn fick han diagnosen tvångssyndrom. Musiken kom in i hans liv genom kyrkan: han spelade trummor i lovsångsbandet, började skriva låtar på ett Casio-keyboard när han var 17 och grundade vid 19 års ålder den experimentella folkrockgruppen Robert Jones tillsammans med två vänner, Robert Hudson och A.J. Durham.

Hans första jobb framför kameran varade bara några sekunder: han spelade en pojke på cykel i bröderna Coens No Country for Old Men. Därefter följde mindre roller i Friday Night Lights och Breaking Bad, sedan The Last Exorcism och en studentföreningskille i The Social Network. 2011 gav Marvel honom rollen som Banshee, mutanten med det ljudliga skriket, i X-Men: First Class. Filmserien gick vidare utan rollfiguren, och Jones sökte sig till mindre filmer som ville ha hans särprägel mitt i bild.

Brandon Cronenberg gav honom hans första huvudroll i Antiviral, där han spelar en klinikanställd som säljer injektioner med sjukdomar hämtade från kändisar och smugglar ut dem i sitt eget blodomlopp. Josh och Benny Safdie placerade honom på New Yorks gator i Heaven Knows What, som den oberäknelige pojkvännen till Arielle Holmes, som återupplevde sitt eget liv som ung heroinmissbrukare.

2017 fick hans filmer den största publiken i karriären. Utöver Get Out spelade han Red Welby, reklammannen som kastas ut genom ett fönster av Sam Rockwells polis i Martin McDonaghs Three Billboards Outside Ebbing, Missouri, vars ensemble belönades av Screen Actors Guild. Han spelade Willem Dafoes son i Sean Bakers The Florida Project, Tom Cruises svåger i American Made och dök upp i fyra avsnitt av David Lynchs återkomst till Twin Peaks. Jim Jarmusch gav honom sedan en roll i zomb komedin The Dead Don’t Die, och i The Outpost spelade han den verklige soldaten Ty Carter.

Nitram förändrade samtalet kring honom. Justin Kurzels film följer månaderna före massakern i Port Arthur i Tasmanien 1996, då 35 människor dödades. Jones spelar den unge man som utförde dådet, men han namnges aldrig annat än genom titelns omvända smeknamn. Projektet kritiserades innan någon hade sett filmen. Överlevande frågade om morden över huvud taget borde skildras, och både Tasmaniens premiärminister och oppositionsledare kritiserade produktionen. Kurzel och manusförfattaren Shaun Grant svarade att de hade gjort en film om vapenkontroll, den reform som Port Arthur tvingade fram i landet. I juli 2021 gav juryn i Cannes Jones priset för bästa manliga skådespelare, och senare samma år fick han AACTA-priset för bästa huvudroll i Australien, landet som berättelsen hade sårat allra djupast.

Recensenter ifrågasätter sällan hans talang. Det de gång på gång återkommer till är mönstret som följde. Efter Nitram kretsade hans mest synliga roller åter kring den trasiga outsidern vars trasighet blir hela föreställningen: Douglas, mannen i rullstol som styr en flock hundar i Bessons Dogman, som tävlade i Venedig, och därefter den odödlige änklingen i Dracula: A Love Tale, som delade kritikerna. Inte heller sidospåren har alltid fungerat. Harvest, Athina Rachel Tsangaris filmatisering av Jim Craces roman, gav honom en mer lågmäld roll som en främling som ser en engelsk by falla sönder, och han stod även med i musikkrediterna. Ändå avfärdade Time Out filmen som ett planlöst misslyckande i kostymdräktsformat. En så särpräglad skådespelare riskerar att bli en stämning som regissörer hyr in scen för scen.

Det är i musiken han låter minst som den bild andra har av honom. Det Brooklyn-baserade skivbolaget Sacred Bones gav ut hans debutalbum The Mother Stone 2020, och Jarmusch beskrev det som om John Lennon och Brian Wilson hälsade på i Daniel Johnstons källare under påverkan av psykedeliska droger. Därefter kom Gadzooks Vol. 1, Gadzooks Vol. 2 och Hey Gary, Hey Dawn, fram till 2024. Enligt Jones egen uppskattning omfattar arkivet med outgivna låtar omkring 700 spår.

I hans senaste projekt blir tidsangivelserna fler. Dracula: A Love Tale hade premiär i Frankrike i juli 2025 och kom upp på amerikanska biografer via Vertical den 6 februari 2026, där den blev distributörens största lansering på hemmamarknaden. Down the Arm of God, hans andra film med den österrikiske regissören Peter Brunner efter To the Night, tog fem år att finansiera, med Bessons EuropaCorp bland producenterna. Filmen fick världspremiär på Piazza Grande under filmfestivalen i Locarno den 12 augusti 2026, med Mena Suvari och Nick Stahl som stadens motståndare och icke-professionella skådespelare från det hemlösa samhället i Texas runt honom. Kritikerna berömde hans tvivlande, envisa pastor men tyckte att stadsborna var alltför grovt tecknade – en dom som ofta sammanfattar hans karriär i miniatyr: en mer komplicerad rollprestation än filmen omkring den.

Den kommande perioden ser medvetet fullspäckad ut. Han har redan spelat in Michael Almereydas filmatisering av Don DeLillos Zero K, där han spelar sonen till en teknikmiljardär, spelad av Peter Sarsgaard, som förbereder sin döende hustru för kryonisk nedfrysning, och Arkasha Stevensons ännu namnlösa skräckfilm för A24. Rick Alversons Summer of Roses, där han återförenas med Woody Harrelson, ska börja spelas in på Sicilien den här månaden. I slutet av september lade Ari Aster till honom i rollistan till Scapegoat, regissörens nästa film för A24, tillsammans med Scarlett Johansson och Jacob Elordi. Nu får var och en av regissörerna avgöra om de ska ge honom pastorn eller monstret.