Woody Harrelson, aktivisten som aldrig slutade förvåna sin bransch

Woody Harrelson

Photo via The Movie Database (TMDB)

Född	23 juli 1961 Midland, Texas, United States
Yrke	Skådespelare
Känd för	No Country for Old Men, Three Billboards Outside Ebbing, Missouri, The Hunger Games: Catching Fire
Priser	Emmy · 3 Academy Award · Golden Globe · Independent Spirit

Det finns skådespelare vars karriärer tycks följa en förutsägbar logik — genombrott, topp, avtagande. Woody Harrelsons karriär passar inte in i det mönstret. Han slog igenom i en sitcom, byggde om sig till en trefaldig Oscarnominerad karaktärsskådespelare, och landade sedan — i sin sista fas — som ett stabilt val för europeiska regissörer som arbetar långt utanför Hollywoods konventioner.

Woodrow Tracy Harrelson föddes den 23 juli 1961 i Midland, Texas, och växte upp i Lebanon, Ohio. Hans far, Charles Harrelson, dömdes 1982 till livstids fängelse för mordet på en federal domare i San Antonio och dog i fängelset 2007. Hans son studerade teater och engelska vid Hanover College i Indiana när domen föll — och höll redan på att bygga en identitet som inte skulle definieras av det arvet.

Han kom till New York nästan utan pengar efter examen, spelade regionalt teater och fick 1985 rollen som Woody Boyd i Cheers — en naiv och godhjärtad bartender från ett litet samhälle i Indiana. Han vann en Emmy 1989 och spelade rollen i åtta säsonger. När serien avslutades 1993 visste han att berömmelsen var en utgångspunkt, inte en destination.

Oliver Stone öppnade den första dörren. I Natural Born Killers (1994) spelade han Mickey Knox, hälften av ett mördarpar som förvandlas till mediakändis vid sidan av Juliette Lewis. Stone behövde en skådespelare vars naturliga värme skulle göra våldet mer störande, inte mindre. Miloš Forman valde honom sedan som Larry Flynt i The People vs. Larry Flynt (1996), ett framträdande som gav honom sin första Oscarnominering som bäste manlige skådespelare. Cheers-bartender var historia.

Vad han byggde under de följande decennierna undflyr enkla kategoriseringar. No Country for Old Men (2007) gav honom en liten men precis roll som Carson Wells. The Messenger (2009) gav honom en andra Oscarnominering, nu som bäste manlige birollsinnehavare. Parallellt spelade han Haymitch Abernathy i alla fyra Hunger Games-filmerna — Die Tribute von Panem är den tyska titeln, men i Sverige kände publiken till originalet — och dök upp i Venom-serien och Solo: A Star Wars Story, utan att verka värdera franchise-åtaganden lägre än mer konstnärliga projekt.

Höjdpunkten i hans televisionskariär förblir första säsongen av True Detective (2014), där han spelade detektiven Marty Hart vid sidan av Matthew McConaughey. Three Billboards Outside Ebbing, Missouri (2017) lade till en tredje Oscarnominering. Tre nomineringar, noll statyetter.

Hans offentliga personlighet är en komplex konstruktion. Han beskriver sig som anarkist, är övertygad vegan, kämpar sedan mer än två decennier för legalisering av cannabis och öppnade ett apotek i Los Angeles. Under covid-19-pandemin spred han falsifierade påståenden om 5G och viruset, och uttalade sig om att han inte tror på bakterieteorin — uttalanden som gav upphov till hård kritik från vetenskapssamhället.

Den europeiska fasens tydligaste signaler är hans två Cannes-premiärer. Triangle of Sadness (2022) — Triangle of Sadness är den svenska titeln med — regisserad av Ruben Östlund, som tog hem Guldpalmen, använde honom som en nihilistisk kryssningsskeppskaptén i en satirisk mästerklass. På Cannes 2026 återvände han med Full Phil av Quentin Dupieux, där han spelar en rik amerikansk industrialist i en surrealistisk odyssé med sin dotter i Paris.

Han är gift med Laura Louie sedan 2008 och har tre döttrar. Han är 64 år gammal.