John Lithgow, skurken från Dexter som nu blir Dumbledore i HBO:s Harry Potter

John Lithgow

Photo: Rubenstein / CC BY 2.0, via Wikimedia Commons

Född	19 oktober 1945 Rochester, New York, United States
Yrke	Skådespelare
Känd för	Interstellar, Shrek, Apornas planet: (R)evolution
Priser	3 Tony · Laurence Olivier Award for Best Actor · 3 Emmy · Golden Globe

John Lithgow har ägnat större delen av sitt yrkesliv åt att få publiken att lita på män som inte förtjänar det. Hans Arthur Mitchell i Dexter var diakon och hängiven far, men dödade enligt ett noggrant schema. Lord Farquaad i Shrek var en tyrann med perfekt hyfs, och hans Roald Dahl i Giant charmar en hel grupp förläggare – tills hans förakt får stämningen att slå om. Nu har den amerikanska dramascenens tryggaste röst tackat ja till det han själv kallar sin förmodligen sista stora roll: barnlitteraturens mest betrodda vuxen, Albus Dumbledore i HBO:s Harry Potter. Han hade inte räknat med att rollen skulle komma med en fråga på köpet.

Teatern var familjens yrke. Hans far, Arthur Lithgow, var producent och regissör och kom senare att leda McCarter Theatre i Princeton; hans mor, Sarah Jane Price, hade varit skådespelare innan hon gick i pension. Familjen följde faderns arbete från Yellow Springs till Akron och vidare till Princeton. Han började läsa historia och engelsk litteratur vid Harvard, men en studentuppsättning av Gilbert och Sullivans Utopia, Limited fick honom att satsa på skådespeleriet. Därefter tog ett Fulbrightstipendium honom till London Academy of Music and Dramatic Art.

Lithgow föddes i Rochester i delstaten New York den 19 oktober 1945 och vann en Tony Award redan med sin allra första Broadwayroll, som rugbyspelare i David Storeys The Changing Room 1973. Filmkarriären tog längre tid att komma i gång. Brian De Palma gav honom roller i Obsession och Blow Out, och sedan följde två raka Oscarsnomineringar för bästa manliga biroll: för Roberta Muldoon, den transpersonliga före detta fotbollsspelaren i The World According to Garp (1982), och för Sam Burns, den ensamme bankiren som blir Debra Wingers älskare i Terms of Endearment (1983). Ingen av nomineringarna ledde till en vinst, och sedan dess har han inte nominerats av Akademien.

Under resten av årtiondet kunde han spela nästan vem som helst. Han var predikanten som förbjuder dans i Footloose (1984), passageraren som tappar greppet i Twilight Zone: The Movie och pappan som tar med sig en sasquatch hem i Harry and the Hendersons (1987). 1988 återvände han till Broadway som den franske diplomaten i David Henry Hwangs M. Butterfly. Hollywood fortsatte däremot att anlita honom för att skrämma publiken. Skurkarna i Ricochet, Raising Cain och Cliffhanger (1993), där han jagar Sylvester Stallone genom Klippiga bergen, gjorde hotfullhet till normalläget i hans filmkarriär.

Komiken blev en väg ut. Som Dick Solomon, den pompöse utomjordiske befälhavaren som låtsas vara fysikprofessor i 3rd Rock from the Sun, vann han tre Emmypriser mellan 1996 och 1999; sonen Ian spelade en av hans elever. Med Shrek (2001) fick sedan båda sidorna av hans skådespeleri plats i en och samma röst. Han spelade in Lord Farquaad under flera års förseningar och erkände senare att han hade trott att filmen var något i stil med en tecknad lördagsmorgonserie. Året därpå vann han sin andra Tony, då han spelade den giftige krönikören J. J. Hunsecker i musikalen Sweet Smell of Success.

Tv:n gav honom hotfullheten tillbaka med besked. Hans Trinity Killer i den fjärde säsongen av Dexter gav honom en Emmy och en Golden Globe, och hans Winston Churchill i den första säsongen av Netflix The Crown (2016), skapad med hjälp av arkivmaterial och en fettdräkt, ledde till ytterligare en Emmy och ett pris från Screen Actors Guild – för en amerikan som spelade den mest engelske av premiärministrar. Däremellan kom den mest ömsinta insatsen i hans filmkarriär: Love Is Strange (2014), där han spelade den ena halvan av ett åldrande bögpar mot Alfred Molina.

Det var i samband med rollbesättningen som Dumbledore som det uppskattade porträttet av Lithgow mötte motstånd. När han bekräftade rollen i februari 2025 handlade invändningarna om J.K. Rowlings syn på transkvinnor. En nära vän, mamma till ett transbarn, skickade honom en länk till ett publicerat öppet brev där han uppmanades att hoppa av. Hans första svar, till The Times i april 2025, spädde på ilskan: han undrade varför det «över huvud taget» skulle spela någon roll och tyckte att det var märkligt att ingen hade protesterat när han tackade ja till att spela Dahl, en man vars antisemitism är ämnet för Giant. Hans hållning skavde mot hans egen meritlista, från den transperson som gav honom hans första Oscarsnominering till Jimpa, Sophie Hydes film där han spelar en homosexuell, hivpositiv farfar till en icke-binär tonåring. I mars 2026 berättade han för The New York Times att han hade övervägt att hoppa av, att han inte håller med Rowling och att böckerna «tydligt står på änglarnas sida, mot intolerans och trångsynthet». Han medgav också att ämnet skulle komma upp «i varje intervju jag någonsin gör resten av livet». Han stannade kvar.

De senare filmrollerna har behållit sin udd. Han spelade Fox News-chefen Roger Ailes i Bombshell (2019), en åklagare i Martin Scorseses Killers of the Flower Moon (2023) och den intrigmakande kardinalen Tremblay i Edward Bergers Conclave (2024). Jimpa, med Olivia Colman, hade premiär på Sundance i januari 2025 och gick upp på amerikanska biografer i början av 2026.

Den största sena triumfen kom på scen. Mark Rosenblatts Giant, i regi av Nicholas Hytner, hade premiär på Royal Court i september 2024, flyttade sedan till Harold Pinter Theatre och gav Lithgow Laurence Olivier Award för bästa manliga huvudroll 2025. På Broadway spelades den på Music Box Theatre från mars till juni 2026, och den 7 juni vann han en Tony för bästa manliga huvudroll i en pjäs – 53 år efter sin första. Vid 80 års ålder blev han den äldste mannen att vinna en Tony i en skådespelarkategori. Föreställningen, som filmades live på Harold Pinter Theatre, får biopremiär i 18 länder från den 19 november 2026.

Han har också haft en parallell karriär som barnboksförfattare, med böcker som The Remarkable Farkle McBride. Hans första äktenskap, med läraren Jean Taynton 1966, resulterade i sonen Ian och slutade i skilsmässa 1980, efter en affär med Liv Ullmann. Sedan dess har han varit gift med Mary Yeager, historieprofessor vid UCLA, som han har en son och en dotter med.

Den första säsongen av HBO:s serie Harry Potter and the Philosopher’s Stone har premiär på HBO och HBO Max den 25 december 2026, med Janet McTeer som McGonagall, Nick Frost som Hagrid och Paapa Essiedu som Snape. Lithgow har beskrivit uppdraget som «ett åtagande på åtta år» och «en mycket bra roll att trappa ned med». De som läst böckerna minns att Dumbledore också är en man som undanhåller hemligheter för dem som litar mest på honom. Lithgow har spelat den mannen i femtio år; den här gången är det meningen att publiken ska älska honom för det.