Javier Ambrossi, regissören som gick från biroller till regipriset i Cannes

Javier Ambrossi

Photo: Pedro J Pacheco / CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Född	24 juni 1984 Madrid, Spanien
Yrke	Regissör och manusförfattare
Känd för	La Bola Negra, Holy Camp!
Priser	Pris för bästa regi vid filmfestivalen i Cannes · Publikpriset vid Toronto International Film Festival · Premio Ondas · Premio Forqué för bästa fiktionsserie

Det finns en version av Javier Ambrossis karriär som nästan låter som en punchline: den arbetande skådespelaren med lockig lugg, som fick spela pojkvännen eller klasskamraten i spanska primetime-dramer och till slut undervisade i skådespeleri i en realityserie och satt i juryn när dragqueens tävlade på tv. I en annan version klev samme man upp på scenen i Palais i Cannes för att ta emot priset för bästa regi. Båda bilderna stämmer, och avståndet mellan dem säger något om honom. Tillsammans med Javier Calvo har Ambrossi ägnat sitt yrkesliv åt att hävda att camp, poprefränger och queert melodrama – sådant som Spaniens kulturella grindvakter avfärdade som underhållning – också kunde bära landets historia. I år höll juryer och publik på två kontinenter med honom, samtidigt som kärlekshistorien bakom samarbetet som skapade verken tog slut.

Han föddes i Madrid som Francisco Javier García de la Camacha Gutiérrez-Ambrossi, storebror till skådespelaren Macarena García, och ville skriva långt innan någon betalade honom för att stå på scen. Han studerade journalistik vid Complutenseuniversitetet och dramatik vid teaterskolan RESAD, medan skådespelarjobben betalade hyran: först reklam, därefter de återkommande gästroller som spansk tv erbjuder unga ansikten, i El comisario, Amar en tiempos revueltos och Cuéntame cómo pasó.

Rollerna som blev kvar i minnet var Gustavo i Sin tetas no hay paraíso och Cristiano i Ciega a citas, liksom huvudrollen i Mireia Ros El triunfo, ett porträtt av åttiotalets Barcelona som visades i Berlin. På scen arbetade han med Josep Maria Flotats i Beaumarchais. Han föddes den 24 juni 1984 och hann fram till slutet av tjugoårsåldern skaffa sig den sorts utbildning som betyder mest för en regissör: åratal i scener som andra hade byggt, där han lärde sig att skådespelaren med tre repliker ofta ser maskineriet tydligast.

Vändningen kom genom Calvo, en yngre skådespelare som blev hans partner i båda bemärkelserna. 2013 satte de två, som snart bara kallades Los Javis, upp La llamada, en musikal om två tonårsflickor på ett katolskt sommarläger, i foajén på Teatro Lara i Madrid. Föreställningen var ett alternativt projekt utan stjärnor och nästan helt utan budget, men den spelades i ett decennium, tog sig till Mexiko och blev filmen från 2017, som lanserades internationellt under titeln Holy Camp!. Den gav duon Goya-nomineringar för bästa nya regissör och bästa bearbetade manus.

Paquita Salas, som lanserades 2016 på Atresmedias webbplattform Flooxer, vässade metoden. Brays Efe spelade en avdankad talangagent i en mockumentärform som det knappt fanns någon motsvarighet till i spansk tv. Netflix tog över serien från och med dess andra säsong, och den vann ett Premio Ondas. Veneno höjde insatserna 2020: ett porträtt av Cristina Ortiz, La Veneno, en av de första transkvinnorna att bli en rikskänd medieprofil i Spanien, baserat på Valeria Vegas memoarer. Tre transskådespelare – Jedet, Daniela Santiago och Isabel Torres – delade på titelrollen och gestaltade henne under olika perioder i livet. Variety räknade serien till årets bästa internationella produktioner. Den var också det första verk som producerades av bolaget duon grundade, relanserat 2021 som Suma Content. Därefter kom Vestidas de azul, en fortsättning som kretsar kring en bortglömd dokumentär om sex transkvinnor.

La mesías, som gjordes för Movistar Plus+ 2023, tog en mörkare vändning: ett familjedrama med thrillerinslag om en man vars religiösa barndom kommer tillbaka genom en viral video med en kristen popgrupp. Serien vann Forqué-priset för bästa fiktionsserie. Parallellt blev Ambrossi ett välbekant ansikte i bred tv-underhållning. Han och Calvo undervisade i skådespeleri i Operación Triunfo 2017, tog plats i juryn för Mask Singer, har varit domare i Drag Race España sedan den första säsongen och ledde Goya-galan tillsammans 2024.

Det dubbla livet väckte en given misstanke: att en duo som syntes så mycket i reality-tv gjorde innehåll snarare än film, och att deras uppriktighet var ett varumärke. La bola negra avgjorde inte diskussionen, utan tog snarare med den ut i världen. Guy Lodge på Variety avfärdade filmen som ”turgidly overblown melodrama”, Justin Chang i The New Yorker kallade den ett fiasko, och även välvilligt inställda kritiker på Fotogramas tyckte att slutakten var övertydlig och snuddade vid det sentimentala. Själva Cannespriset delades, ex aequo, med Paweł Pawlikowski. En del betraktare tolkade det som att juryn beundrade ambitionen men inte ville placera filmen överst. Ambrossis verk söker sig medvetet mot överdriften. Det hans kritiker kallar brist på återhållsamhet är själva poängen: en vägran att göra queer historia så rumsren att den kan sorteras undan.

Filmen är det största han har gjort. La bola negra, som skrivits tillsammans med Calvo och dramatikern Alberto Conejero, tar avstamp i de fyra bevarade sidorna av ett ofullbordat verk av Federico García Lorca om en ung man som nekas medlemskap i en klubb i Granada. Berättelsen rör sig mellan Granada 1932, fronten under inbördeskriget 1937 och en historikers efterforskningar 2017. Guitarricadelafuente gör sin skådespelardebut mot Miguel Bernardeau, Lola Dueñas, Penélope Cruz och Glenn Close. Filmen fick premiär i tävlan i Cannes den 21 maj 2026 och tog regipriset två dagar senare. Det var bara andra gången en spanjor vann priset, efter Pedro Almodóvar. I september vann filmen publikpriset i Toronto, den första icke engelskspråkiga filmen att göra det på femton år, och Spanien valde den som sitt bidrag till Oscar för bästa internationella film. Efter biopremiären i Spanien den 25 september hade den spelat in över 38 miljoner euro och sålt fler biobiljetter än någon annan film i landet i år.

Det var också under inspelningen som hans privatliv förändrades. Ambrossi och Calvo, som hade varit tillsammans i omkring tretton år, gick skilda vägar under inspelningen. Nyheten blev offentlig i november 2025, samtidigt som båda var bundna till varje gemensamt projekt. Att döma av hösten i år menade de allvar. Netflix, som köpte de amerikanska rättigheterna efter Cannes, hade biopremiär för filmen i USA den 16 oktober och börjar strömma den den 2 december. Den 4 november tilldelade Variety duon sitt Visionary Director Award vid Miami Film Festival GEMS, och filmen är nominerad till två Gotham Awards i New York den 30 november.

Genom Suma Content är Ambrossi och Calvo exekutiva producenter för ett HBO Max-drama inspirerat av brotten och mysterierna i Tor, en liten by i de katalanska Pyrenéerna. Serien är skriven av Fran Araújo och Eduard Sola och utvecklas tillsammans med journalisten Carles Porta, medan Le Pacte tar La bola negra till franska biografer den 16 december. Skådespelaren som en gång väntade bakom kulisserna på en liten roll avgör nu vilken historia Los Javis ska berätta härnäst. För första gången väntar också filmbranschen utanför Spanien på att få höra svaret.