Alejandro González Iñárritu och priset för att alltid vilja mer

Alejandro González Iñárritu

Photo: Bart Michiels / CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Född	15 augusti 1963 Mexico City, Mexico
Yrke	Filmregissör
Känd för	The Revenant, Birdman or (The Unexpected Virtue of Ignorance), Älskade hundar
Priser	5 Oscar · Cannes Film Festival Award for Best Director · BAFTA · Directors Guild of America Award for Outstanding Directing

Varje film av Alejandro González Iñárritu kommer med samma anklagelseakt: för mycket sorg och för mycket av regissören själv i varje bildruta. Han fick höra det efter att en bilolycka i Mexico City slagit tre människors liv i spillror, och efter att ett enda gevärsskott i den marockanska öknen ekat över tre kontinenter. Han fick höra det när Leonardo DiCaprio kravlade sig upp ur en grund grav i snön. Hans svar har aldrig förändrats. Han ber om mer. Digger, en satir där Tom Cruise spelar en oljemagnat som försöker rädda världen från katastrofen han själv orsakat, är hittills den största satsningen – och den som lämnar minst utrymme för misstag.

Vägen till filmen gick via havet. Som tonåring blev han relegerad från gymnasiet. Därefter tog han två gånger hyra på lastfartyg med kurs mot Europa och Afrika, och senare drev han omkring i ett år på tusen dollar som hans far hade gett honom. Någonstans längs den resan såg han Yılmaz Güneys Yol, det turkiska dramat om fångar som får en veckas permission, och förstod att en film kunde bära på skadan från ett helt land.

Mexico City, där han föddes den 15 augusti 1963 som yngst av sju barn till Luz María Iñárritu och Héctor González Gama, hade redan visat honom hur snabbt livet kan ta en ny vändning: hans far, en bankir som ägde en ranch, gick i konkurs när pojken var fem år. Han studerade kommunikation vid Universidad Iberoamericana och blev 1984 programledare på WFM, huvudstadens ledande rockradiostation, där han satte ihop spellistor som berättelser med början och slut. Han skrev musik till sex mexikanska långfilmer, grundade sedan produktionsbolaget Z Films tillsammans med Raúl Olvera och lärde sig att fånga en känsla på en halv minut genom att regissera reklamfilmer.

Tillsammans med romanförfattaren och manusförfattaren Guillermo Arriaga gjorde han Älskade hundar 2000, tre berättelser från Mexico City som binds samman av en kollision. Filmen vann Critics’ Weeks stora pris i Cannes och BAFTA för bästa icke-engelskspråkiga film, och nominerades till en Oscar. I 21 gram knyter en smitningsolycka och en hjärttransplantation samman Sean Penn, Naomi Watts och Benicio del Toro; Watts och del Toro nominerades till varsin Oscar. Babel kom 2006 och lät följderna av ett enda gevärsskott sprida sig från Marocko till gränsen mellan USA och Mexiko och vidare till Tokyo, med Brad Pitt, Cate Blanchett och Rinko Kikuchi i rollerna. Filmen gjorde honom till den första Mexiko-födde regissören att vinna priset för bästa regi i Cannes och fick sju Oscarsnomineringar, däribland för bästa film.

Samarbetet överlevde inte Babel. Efter en offentlig konflikt om vem som kunde kalla filmerna sina egna höll Iñárritu Arriaga borta från inspelningsplatsen. Arriaga sa till Los Angeles Times 2009 att det måste få ett slut, men tillade att han fortfarande respekterade regissören. Iñárritu begav sig till Barcelona för att göra Biutiful, där Javier Bardem spelar en döende far som försöker försörja sig på papperslösa arbetare. Bardem delade på priset för bästa manliga skådespelare i Cannes och nominerades till en Oscar.

Sedan kom en komedi. I Birdman spelar Keaton, en gång Batman, en avdankad skådespelare känd för en superhjälteroll som sätter upp Raymond Carver på Broadway. Edward Norton och Emma Stone spelar mot honom, och Emmanuel Lubezkis kamera får hela filmen att se ut som en enda obruten tagning. 2015 vann filmen priserna för bästa film, bästa regi och bästa originalmanus – den första bästa film-vinsten för en mexikansk filmskapare. Året därpå kom The Revenant, där DiCaprio genomled en nio månader lång inspelning som nybyggaren Hugh Glass. Filmen gav honom hans första Oscar och gjorde Iñárritu till den tredje regissören att vinna priset två år i rad, efter John Ford och Joseph L. Mankiewicz.

Därefter lämnade han bioduken helt. Carne y Arena, en installation i virtuell verklighet där besökarna går barfota på sand bland migranter som frihetsberövats vid USA:s gräns, blev det första verket i sitt slag att visas i Cannes, 2017. Det belönades också med en särskild Academy Award för enastående insatser, den första som delats ut på mer än två decennier. Två år senare blev han den första latinamerikanen att leda Cannesjury.

Bardo, falsa crónica de unas cuantas verdades är filmen där anklagelseakten läses upp högt. Daniel Giménez Cacho spelar en mexikansk journalist bosatt i Los Angeles som återvänder hem för att hedras, men möts av sitt land, sitt äktenskap och en son som dog några dagar efter födseln. Iñárritu och hans hustru, klipparen och formgivaren María Eladia Hagerman, förlorade sin son Luciano på samma sätt 1996. Filmen hade premiär i Venedig 2022, gick vidare till Netflix och delade kritikerna. The Guardians Wendy Ide kallade den djärv men ”uppblåst av självupptagenhet”. Iñárritu svarade att det fanns ”en sorts rasistisk underton där jag, eftersom jag är mexikan, anses pretentiös”. Båda tolkningarna stämmer. Bardo handlar om en framgångsrik mexikansk konstnär som misstänkliggörs för fåfänga både av landet han lämnade och av landet som belönade honom. Recensionerna som avfärdade filmen spelade upp dess handling, även om filmen också gav dem ammunitionen.

Det senaste arbetet har blickat åt båda hållen. Till 25-årsjubileet av sin långfilmsdebut hämtade han fram mer än en miljon fot oanvänt material från Älskade hundar ur arkiven vid Mexikos nationella autonoma universitet och lät det passera genom rader av 35-millimetersprojektorer i Sueño Perro. Installationen visades i Mexico City och Milano och därefter på Los Angeles County Museum of Art fram till juli 2026. I maj 2026 blev han den första filmskaparen som valdes in i El Colegio Nacional, akademin som sedan 1943 samlat Mexikos främsta vetenskapsmän och konstnärer.

Digger är insatsen på bordet. Filmen spelades in i Pinewood Studios med Lubezki och låter Cruise spela Digger Rockwell, en magnat som försöker bevisa att han är mänsklighetens räddare innan katastrofen han själv orsakat ödelägger allt. Runt honom finns Sandra Hüller, John Goodman, Riz Ahmed och Jesse Plemons. Efter en premiär i London den 22 september 2026 gick filmen upp i Mexiko den 1 oktober och i USA och Storbritannien den 2 oktober, med en budget som branschpressen uppskattade till mellan 140 och 180 miljoner dollar. Recensionerna gick isär längs den gamla skiljelinjen. Robbie Collin kallade den ”Dr. Strangelove för klimatkrisen” i The Telegraph, medan Robert Daniels på RogerEbert.com tyckte att den var ”outhärdligt plågsam”. Iñárritu säger att filmen handlar om berättelserna vi intalar oss själva för att rättfärdiga våra handlingar.

Inom några veckor avgör biljettintäkterna om Warner Bros. får tillbaka sina pengar. Men de avgör inte diskussionen om honom. Efter ett kvarts sekel av att besvara ”för mycket” med ”mer” har Iñárritu gjort en komedi om en man som inte kan sluta. Hans nästa film får visa om han uppfattade skämtet som en bekännelse.