Name: Klara and the Sun
Director: Taika Waititi
Genre: Science Fiction, Drama, Comedy
Released: 2026-10-15T00:00:00+00:00
Duration: 116 min
Cast: Jenna Ortega, Mia Tharia, Amy Adams, Natasha Lyonne, Aran Murphy

På en av pressbilderna till Klara och solen är det ljuset som berättar. En gestalt med mörk, rakt klippt page sitter vid ett fönster på en bondgård, mellan två blommiga gardiner och med en kassettradio på fönsterbrädan, och bortom glaset vilar en låg sol mot en kam av kullar. Gestalten är Klara, den soldrivna Artificiella Vän som Jenna Ortega spelar, och solen är ingen kuliss. I Kazuo Ishiguros roman är det den hon drivs av, och den hon så småningom kommer att tro på.

Taika Waititis filmatisering når biograferna i USA och Storbritannien den här veckan och bär på två tyngder samtidigt. Den ena är boken, den första roman Ishiguro gav ut efter Nobelpriset, en stillsam berättelse om en maskin som betraktar en familj noggrannare än familjemedlemmarna betraktar varandra. Den andra är mottagandet på BFI London Film Festival, där filmen hade världspremiär som galavisning och flera kritiker svarade med en enda stjärna. Waititi kallar den sin mest dramatiska film, medan stora delar av Londonpressen såg en komedi som inte når fram och ett drama som aldrig vågar gå hela vägen.

En Artificiell Vän för Wednesday-publiken

Att ge Ortega rollen som Klara är filmens tydligaste avsiktsförklaring. I romanen är det Klara som berättar, och hennes noggranna, bokstavliga uppmärksamhet är hela bokens textur; på duken går rollen till skådespelerskan som en generation känner som Wednesday Addams, en artist vars filmpersona vilar på det uttryckslösa. Screen Dailys Dave Calhoun förutspådde att ”många borde fatta tycke för Jenna Ortegas sympatiska rolltolkning som Klara, särskilt de som beundrar henne från Netflixserien Wednesday”. Ortega sa till Reuters under premiären att ”det kändes som en väldigt aktuell berättelse”, och till nyhetsbyrån PA att manuset ”var annorlunda än många av de manus jag fick på den tiden”.

Runt henne bygger filmen upp ett hushåll. Mia Tharia spelar Josie, den förmögna tonåringen som väljer Klara ur ett skyltfönster, Amy Adams hennes mor Chrissie och Rachel House den misstänksamma hushållerskan Melania. Adams beskriver rollen som en studie i brister snarare än värme: ”Det fascinerande med den här (filmen) är att spela en mor som gör tvivelaktiga val”, sa hon till PA, och tillade att hon fick ”utforska någon som har väldigt djupa brister”. Natasha Lyonne spelar butikschefen, och Steve Buscemi dyker upp som Capaldi, i Deadlines recension beskriven som en mystisk välgörare.

En regissör som ville göra sin mest dramatiska film

Waititi byggde sitt rykte på uppriktighet insmugglad i ett skämt. Den bar Jojo Rabbit, satiren som gav honom en Oscar, och det var det tonläget kritikerna väntade sig att han skulle föra in hos Ishiguro. Den här gången presenterade han filmen annorlunda. ”Hon är en maskin som kommer in i en trasig familjs värld och på något sätt lär dem vikten av att vara människa”, sa han på röda mattan i London, och tillade: ”Det finns en del roliga partier, men det är nog min mest dramatiska film.” Han har också medgett att han underskattade uppgiften och berättade för Vanity Fair: ”Jag trodde att det här kanske skulle bli den lättaste film jag någonsin gjort, för när jag först läste boken tänkte jag: den här filmen kan jag göra. Det blir lätt, ingenting händer.”

Den sista meningen sätter ord på det egentliga problemet i projektets mitt. Ishiguro skriver genom utelämnanden: återhållsamhet, sådant som förblir osagt, en berättare som rapporterar mer än hon förstår. Manuset, krediterat Dahvi Waller och Waititi, måste förvandla den återhållsamheten till scener, och själva premissen antyder var tyngden hamnar. Klaras tro på solen är den enda drivkraft i handlingen som helt tillhör henne, och Sonys marknadsföring lutar sig mot den, från en teaser med titeln ”Powered by sunshine” (”Driven av solsken”) till slagordet ”Meet the future of friendship” (”Möt vänskapens framtid”). Waititi menar att ämnet är brådskande: ”Det är livsviktigt just nu, eftersom vi befinner oss i ett läge där vi kanske står på randen till att förlora kontrollen över vår relation till tekniken.”

Det Londonkritikerna inte kunde förlåta

Festivaldomen är nästan enhällig, och den riktar in sig på tonen. Peter Bradshaw, som gav filmen en stjärna i The Guardian, kallade den ”en bit sentimental nyckfull futurism och icke-satir” som ”till slut inte säger något väsentligt eller meningsfullt (eller roligt) om artificiell intelligens, kärlek eller sorg”. Deadlines Damon Wise såg ett ”märkligt platt komedidrama”, och David Jenkins på Little White Lies klandrade Waititis ”barnsliga vana att underminera varje antydan till djup med en stöt av fånig humor eller en komisk matta som rycks undan”. Clarisse Loughrey i The Independent formulerade det renast: ”Boken handlade om vilka vi i grunden är, nu och i morgon. Filmen handlar om kärlekens och vänskapens kraft. Det verkar vara en rejäl nedgradering.”

Försvaret finns, och det vilar på ytan. Calhoun berömde ”starka rollprestationer och fantasifullt bildspråk” och ”en särpräglad, överjordisk ton”, men varnade för att ”något går förlorat när berättelsen vidgas bortom Klaras snäva perspektiv”. James Mottram, som gav tre stjärnor i South China Morning Post, beskrev ”en solig sci-fi-fabel som då och då bjuder på glimtar av mörker”. Ingen av recensionerna besvarar den större fråga som lanseringen väcker: Sony lät den färdiga filmen ligga på hyllan i mer än två år efter inspelningen, och ingenting i utrullningen förklarar vad som har förändrats utöver kalendern. De samlade betygen är tidiga, byggda på 12 recensioner hos Rotten Tomatoes och 9 hos Metacritic, men de pekar åt samma håll: 25 procent och 27.

Från ett förköp av romanen till en bred lansering

Projektet började som en satsning på Ishiguro innan romanen ens fanns i bokhandeln. Elizabeth Gablers 3000 Pictures, bolaget med Sony i ryggen, säkrade boken genom ett förköpsavtal 2020, med David Heyman från Heyday Films som producent. Waititi inledde förhandlingar om regin 2023 och spelade in filmen i Nya Zeeland från januari till april 2024 under arbetstiteln Tears and Rain. Sedan fick den vänta, tills Sony gav den ett premiärdatum på CinemaCon i april. Heyman, Waititi och Garrett Basch är producenter, Ishiguro är exekutiv producent, och i rollistan finns även Aran Murphy som Rick.

Jenna Ortega as Klara running through a harvested wheat field in Klara and the Sun, directed by Taika Waititi — Jenna Ortega as Klara in *Klara and the Sun* (2026), directed by Taika Waititi

Någon svensk biopremiär för Klara och solen är ännu inte bekräftad, medan Finland har satt filmen till den 13 november 2026. Den globala lanseringen inleds den 21 oktober, Australien får filmen den 22 oktober, och i USA och Storbritannien släpper Sony den brett den 23 oktober via Columbia Pictures och Sony Pictures Releasing. Filmen är 116 minuter lång och har åldersgränsen PG-13 i USA och 12A i Storbritannien. Inget datum för streaming har meddelats.

Ishiguros Klara ägnar romanen åt att köpslå med solen, övertygad om att den hjälper om hon bara erbjuder rätt sak. Waititis film gör nu samma uppgörelse med publiken, sedan kritikerna i London redan sagt nej.