Thomasin McKenzie gick från Jojo Rabbit till att spela Audrey Hepburn

Thomasin McKenzie

Photo: https://www.flickr.com/photos/drlovell/ / CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons

Född	26 juli 2000 Wellington, New Zealand
Yrke	Skådespelerska
Känd för	Jojo Rabbit, Hobbit: Femhäraslaget, Last Night in Soho
Priser	National Board of Review Award for Breakthrough Performance · Alliance of Women Film Journalists Award for Best Breakthrough Performance

Se Thomasin McKenzies filmer efter varandra, så framträder ett mönster i hur hon placeras i bild. I Jojo Rabbit är hon flickan som gömmer sig bakom väggen, i Leave No Trace dottern som lever utanför samhället med sin far, i The King den danska bruden som står ett steg bakom Timothée Chalamet och i Jane Campions The Power of the Dog den unga husa som skymtar i bildens hörn. Regissörer placerar henne gång på gång vid bildrutans kant eftersom hon kan göra något som de flesta skådespelare inte klarar av: få lyssnande att se ut som en handling. Frågan som hennes karriär nu ställer är vad som händer när kameran slutar se förbi henne. Paul Greengrass The Uprising har just satt henne på biograferna igen, sida vid sida med Andrew Garfield, och nästa film på hennes meritlista ber henne spela Audrey Hepburn – ansiktet som filmvärlden har betraktat mer ingående än nästan något annat.

Skådespeleriet fanns i familjen långt innan det blev hennes yrke. McKenzie föddes och växte upp i Wellington på Nya Zeeland, som dotter till skådespelaren och skådespelarcoachen Miranda Harcourt och regissören Stuart McKenzie; även hennes mormor, Kate Harcourt, var skådespelare. Som barn ville hon bli veterinär eller djurskötare på zoo. Men filminspelningarna kom ändå. Hon hade en mindre roll i den nyzeeländska långfilmen Existence, spelade den unga Louise Nicholas i tv-filmen Consent: The Louise Nicholas Story, dök upp som Astrid i Hobbit: Femhäraslaget och medverkade i omgångar i såpoperan Shortland Street – allt medan hon fortfarande gick på Samuel Marsden Collegiate School i Karori.

Genombrottet kom i en skog utanför Portland. Debra Granik gav henne rollen som Tom i Leave No Trace, en tonåring som bor med sin far i en offentlig park. Fadern, en krigsveteran spelad av Ben Foster, vägrar leva inom samhällets ramar. Filmen hade premiär på Sundance 2018, samma år som McKenzie gick ut skolan och fyllde 18 i juli. Nästan hela filmens spänning vilar på hennes ansikte medan hon scen för scen inser att det liv hon har fått inte är det liv hon vill leva. McKenzie har berättat att hon aldrig har fått någon formell skådespelarutbildning. För att bygga upp relationen till Foster använde hon en övning som hon lärt sig av sin mamma och som gick ut på att ”kramas för att skapa kontakt”. National Board of Review gav henne sitt pris för en banbrytande skådespelarinsats, och därefter följde nomineringar till Critics’ Choice Awards, Gotham Awards och Independent Spirit Awards.

Det som följde blev en spurt. 2019 spelade hon Philippa av Danmark i David Michôds The King, Elsa Korr – den judiska flickan som gömmer sig i ett nazistiskt hem – i Taika Waititis Jojo Rabbit och Mary Hearn i Justin Kurzels True History of the Kelly Gang. Året därpå kom Netflix Lost Girls. Sedan följde, på ett och samma år, M. Night Shyamalans Old, det nyzeeländska dramat The Justice of Bunny King, Campions The Power of the Dog och Edgar Wrights Last Night in Soho. I den sistnämnda fick hon huvudrollen som Eloise, en modestudent från Cornwall som varje natt glider in i en sångerskas liv på 1960-talet. Sångerskan spelas av Anya Taylor-Joy.

Här behöver den vedertagna berättelsen om McKenzie som det stillsamma underbarnet, på väg från framgång till framgång, nyanseras. Filmerna som gjorde henne känd är sådana där hon betraktar snarare än driver handlingen. När hon själv har burit en film har resultatet varit mer ojämnt. Last Night in Soho splittrade kritikerna kring sin sista akt. Eileen, William Oldroyds filmatisering av Ottessa Moshfeghs roman, där McKenzie spelar titelrollen – en sekreterare på ett ungdomsfängelse i Massachusetts på 1960-talet som faller för Anne Hathaways psykolog – fick några av de bästa recensionerna i hennes karriär. Moshfegh sa att det verkade som om McKenzie var född för rollen, men filmen spelade in omkring 1,7 miljoner dollar på den nordamerikanska biografmarknaden. Även recensionerna av The Uprising gick isär i frågan om Greengrass, som skapade hennes rollfigur, hade gett henne tillräckligt att göra. McKenzie har själv talat öppet om ångest och bluffsyndrom, vilket gör det svårare att läsa mönstret som en renodlad strategi. Kanske har branschen helt enkelt varit långsammare än publiken med att tro på att hon kan stå mitt i bilden.

Huvudrollerna har ändå fortsatt att komma. Hon spelade Ursula Todd, en kvinna som dör och föds på nytt gång efter gång, i BBC Twos filmatisering av Kate Atkinsons Life After Life. I Netflixfilmen Joy spelade hon Jean Purdy, sjuksköterskan och embryologen vars arbete tillsammans med Bill Nighys Patrick Steptoe och James Nortons Robert Edwards ledde till det första barn som blev till genom IVF – en kvinna som historien i stort sett hade lämnat utanför bilden. I juni 2023 lämnade hon Wellington och flyttade till Islington i norra London.

De senaste två åren har visat prov på hennes bredd. I Fackham Hall, en parodi på kostymdramer som Jimmy Carr varit med och skrivit, tog hon ut svängarna. Därefter blev hon berättare och moralisk mittpunkt i Mona Fastvolds The Testament of Ann Lee. Där spelar hon Mary Partington, den närmaste vännen till Amanda Seyfrieds Shaker-ledare, i en film som tävlade i Venedig och fick amerikansk biopremiär på juldagen 2025. The Uprising, som utspelar sig under bondeupproret 1381, hade premiär i USA den 10 september 2026 och går upp på brittiska biografer den 9 oktober. McKenzie spelar Alyce, en kvinna som ansluter sig till marschen och slår följe med Garfields Ploughman, en rollfigur som Greengrass skrev för att representera kvinnorna i upproret. Nästa film är Victorian Psycho, Zachary Wigons filmatisering av Virginia Feitos roman, som hade premiär i sektionen Un Certain Regard i Cannes i maj. McKenzie spelar Miss Lamb, en barnflicka på ett avlägset, gotiskt gods som blir vän med den gåtfulla nya guvernanten, spelad av Maika Monroe. Bleecker Street har amerikansk biopremiär den 13 november. Hon har också fått en återkommande roll i den tredje säsongen av Prime Videos Fallout, och skräckfilmen Rule of Three, regisserad av James Roday Rodriguez, är i efterproduktion.

Det viktigaste provet återstår. I Dinner with Audrey, regisserad av Abe Sylvia och inspelad i Budapest, spelar McKenzie Hepburn som 24-åring i Paris 1953. Billy Wilder skickar henne för att hitta kläder till Sabrina, och hon pratar sig in i ateljén hos den unge Hubert de Givenchy, spelad av Ansel Elgort. Michael Shannon, Miranda Richardson som Hepburns mamma och Judy Greer som kostymdesignern Edith Head kompletterar ensemblen. Hepburn är en av skådespelarna som McKenzie nämner som inspirationskälla. Något premiärdatum har inte offentliggjorts, men när filmen väl kommer får skådespelaren som tillbringat ett decennium vid bildrutans kant stå på den enda plats där ingen kan titta bort.