John Cassavetes spelade skurk för att finansiera sina egna filmer

John Cassavetes

Photo: NBC Television / Public domain, via Wikimedia Commons

Född	9 december 1929 New York City, United States
Död	3 februari 1989 (59)
Yrke	Filmskapare och skådespelare
Känd för	En kvinna under påverkan, Premiärkvällen, Mordet på en kinesisk bookmaker
Priser	Guldbjörnen · FIPRESCI Prize, Berlin International Film Festival · Critics Award, Venice Film Festival

Under nästan hela sin karriär hade John Cassavetes två arbetsgivare. Den ena var Hollywood, som betalade honom för att vara hotfull: skådespelaren som lämnar ut sin fru åt en sekt i Rosemarys baby, den dödsdömde fången i 12 fördömda män, dirigenten som mördar sin älskarinna i ett avsnitt av Columbo. Den andra var han själv, en regissör utan studio och utan distributör som filmade i sitt eget vardagsrum med sin fru, sina vänner och sin mamma i rollerna. Den första arbetsgivaren betalade alltid den andra.

Det han köpte för pengarna liknade inget annat i amerikansk film. Långa scener där folk dricker, sjunger, förolämpar varandra och vägrar förklara sig. En kamera som tycks komma in i rummet ett ögonblick för sent. Skådespelare, Gena Rowlands främst av alla, som fick vara löjliga och skrämmande i samma bildruta. Kritikerna kallade det improvisation. Cassavetes kallade det manus, och manuset var oftast hans eget.

John Nicholas Cassavetes föddes i New York den 9 december 1929, son till den grekiske invandraren Nicholas John Cassavetes och Katherine Demetriou, som senare skulle dyka upp i hans filmer. De första åren bodde familjen i Grekland, och när han kom tillbaka till New York som sjuåring kunde han ingen engelska. Han passerade Blair Academy, relegerades från Champlain College i Vermont och hamnade på American Academy of Dramatic Arts, delvis för att vänner sagt att skolan var full av tjejer. Han tog examen 1950. Tre år senare provspelade en ung skådespelerska vid namn Gena Rowlands där; fyra månader senare var de gifta.

År 1956 drev han en skådespelarverkstad på Manhattan tillsammans med vännen Burt Lane, uttryckligen riktad mot den metod som Lee Strasberg lärde ut på Actors Studio. De två provspelade för Strasberg med en scen som de påstod kom från en ny pjäs men som de i själva verket hittade på där och då. Strasberg blev imponerad och erbjöd Cassavetes ett stipendium, som han tackade nej till: en lärare som var så lätt att lura hade ingenting att lära honom. Ur en övning i verkstaden växte Skuggor på Manhattan fram, betald med pengar från vänner, släkt och lyssnare till Jean Shepherds nattliga radioprogram. Cassavetes avskydde den första versionen, som visades 1958, spelade om stora delar och lanserade den nya klippningen 1959, med musik byggd på Charles Mingus och Shafi Hadi. Ingen amerikansk distributör ville röra den. I stället vann den kritikerpriset på filmfestivalen i Venedig.

Tv betalade räkningarna. Han spelade titelrollen i Johnny Staccato, en jazzpianist som arbetar som privatdetektiv, på NBC 1959–1960 och regisserade själv fem avsnitt. Efter två filmer inom studiosystemet i början av sextiotalet återgick han till att betala sina egna, och skådespeleriet blev finansieringsplanen. 12 fördömda män gav honom 1967 en Oscarsnominering för bästa manliga biroll; året därpå gav Roman Polański honom rollen som Guy Woodhouse i Rosemarys baby.

Faces, som kom 1968, tog omkring tre år att göra, spelades till stor del in i familjens hus och fick tre Oscarsnomineringar, bland dem för originalmanus. För att filmen över huvud taget skulle visas startade Cassavetes ett eget distributionsbolag. År 1970 följde Äkta män med Peter Falk och Ben Gazzara som tre medelålders män på en lång fylla efter en väns begravning. Han kallade den personlig; hans äldre bror hade dött vid trettio. Falk, Gazzara och Seymour Cassel blev från och med då den fasta ensemble som följde honom livet ut.

Sjuttiotalet tillhörde Rowlands. I En kvinna under påverkan (1974) spelar hon en hemmafru som går sönder inför sin familj, och filmen gav både henne och Cassavetes som regissör Oscarsnomineringar. I Premiärkvällen (1977) är hon en åldrande stjärna som tappar fotfästet under provföreställningarna av en pjäs inför Broadway, en roll som gav henne Silverbjörnen för bästa kvinnliga skådespelare i Berlin. Gloria (1980), hans mest konventionella genrefilm, gav henne ytterligare en Oscarsnominering. Däremellan kom Mordet på en kinesisk bookmaker (1976), med Gazzara som strippklubbsägare som spelar bort så mycket att han tvingas utföra ett beställningsmord. Den floppade så grundligt att Cassavetes klippte en kortare version två år senare.

Det är improvisationsmyten som håller sämst. Med undantag för den första versionen av Skuggor på Manhattan var hans filmer noggrant skrivna: skådespelarna fick frihet att tolka, och han skrev om scener efter repetitionerna i stället för att hitta på dem under inspelningen. ”Jag tror på att improvisera utifrån det skrivna ordet”, sa han. Den andra invändningen är svårare att avgöra. Bandet Le Tigre gjorde en hel låt, ”What’s Yr Take on Cassavetes?”, om frågan huruvida filmer som gång på gång utsätter sina kvinnor för förnedring och sammanbrott fortfarande kan hyllas som befriande. Hans försvarare pekar på Rowlands, som formade de rollerna lika mycket som han. Frågan är inte avgjord, och det ska den inte heller vara.

Kärleksströmmar, finansierad av Cannon Films, vann Guldbjörnen i Berlin 1984 och betraktas ofta som hans egentliga sista film: han spelar en kvinnokarl till författare, Rowlands hans syster. Två år senare tog han över Big Trouble efter Andrew Bergman, såg studion köra över hans beslut och tog avstånd från resultatet. Han hade druckit hårt i årtionden och var redan sjuk när han satte upp sin pjäs Woman of Mystery i Los Angeles 1987. Han dog av komplikationer till levercirros den 3 februari 1989, 59 år gammal, och lämnade efter sig mer än fyrtio ofilmade manus. Ett av dem, She’s Delovely, ett projekt han hade diskuterat med Sean Penn, filmades till slut av sonen Nick som She’s So Lovely 1997, med Penn i huvudrollen.

Eftermälet har varit stabilare än livet. Skuggor på Manhattan, Faces och En kvinna under påverkan finns i National Film Registry, Independent Spirit Awards delar varje år ut ett John Cassavetes-pris till en film gjord för under en miljon dollar, och alla tre barnen arbetar med film. Rowlands dog i augusti 2024, 94 år gammal. I februari 2026 gav Criterion för första gången ut En kvinna under påverkan som egen Blu-ray, utanför den box där filmen legat i två decennier. Varje lågbudgetregissör som filmar i en lägenhet med vänner och kallar det frihet arbetar efter hans modell, oftast utan att känna till vem som stod för notan: en Hollywoodskurk.