Ayrton Senna – F1-geniet som körde av Prost och sedan kämpade för säkerheten

Ayrton Senna

Photo: File:Ayrton Senna with toy car.jpg: Instituto Ayrton Senna derivative work: Minerva97 / CC BY 2.0, via Wikimedia Commons

Född	21 mars 1960 maternity hospital of São Paulo
Död	1 maj 1994 (34)
Yrke	Formel 1-förare
Priser	L'Équipe Champion of Champions · Formel 1-världsmästare

Sin sista morgon i livet slog sig Ayrton Senna ner på Imola tillsammans med Alain Prost, mannen han i sex säsonger hade försökt besegra med alla medel som regelboken tillät – och några till – och pratade om att återuppliva förarföreningen så att den kunde kämpa för ökad säkerhet. Roland Ratzenberger hade omkommit under kvalet dagen före, och Senna hade en österrikisk flagga vikt i sin Williams. Det samtalet är vändpunkten i hans historia. Föraren som blev ihågkommen som Formel 1:s renaste talang var också dess mest hänsynslösa aktör: en man som en gång körde in i en rival i full fart för att avgöra ett mästerskap och som under sina sista timmar arbetade för att göra sporten mindre dödlig för alla andra.

Hänsynslösheten hade inte sin grund i en svår uppväxt. Han var mellanbarn till Milton da Silva, gods- och fabriksägare, och Neide Senna och växte upp i São Paulo, där familjen kallade honom Beco. Hans far byggde hans första gokart kring en gräsklipparmotor på en hästkraft. Som trettonåring tog han pole position i sitt första lopp på Interlagos, mot äldre pojkar. Han blev sydamerikansk gokartmästare och slutade två gånger på andra plats i världsmästerskapet. Många år senare pekade han ut sin stallkamrat Terry Fullerton som den rival han helst hade tävlat mot, eftersom gokarten saknade både pengar och politik. Han kallade det ”ren racing”. Han tävlade aldrig så igen.

Senna, vars födelseattest anger den 21 mars 1960, hade knappt hunnit bli vuxen när han 1981 flyttade till Eaton, nära Norwich, för att tävla i Formula Ford. Han hade då nyligen gift sig med sin barndomsvän Lilian de Vasconcelos Souza. Han vann två mästerskap, meddelade att han tänkte sluta efter påtryckningar från familjen och återvände sedan ändå till England. Där bytte han ut da Silva, Brasiliens vanligaste efternamn, mot sin mors. 1983 vann han det brittiska Formel 3-mästerskapet efter en tuff kamp mot Martin Brundle. Äktenskapet hade inte hållit. ”Jag var hans andra passion”, sade Vasconcelos senare. ”Hans första passion var racing.”

Med Toleman, ett litet stall med däck som inte höll måttet, körde han från trettonde till andra plats i regnet i Monaco 1984. Han tog in omkring fyra sekunder per varv på Prost innan loppet stoppades. Året därpå, hos Lotus, tog han sin första pole position och seger i ett skyfall på Estoril. Han varvade alla utom de tre främsta och kallade senare loppet för karriärens bästa körning.

McLaren och Honda gav honom konkurrenskraftiga bilar 1988, med Prost som stallkamrat. Stallet vann 15 av 16 lopp, Senna tog hem åtta av dem och mästerskapstiteln med tre poängs marginal. Men det lopp som säger mest om honom är ett han förlorade. I Monaco kvalade han in 1,4 sekunder före Prost och ledde större delen av eftermiddagen, men snuddade vid barriären vid Portier. I stället för att återvända till depån gick han till sin lägenhet. Stallet fick kontakt med honom först flera timmar senare. För Senna var ett misstag ingen olyckshändelse. Det var en personlig förolämpning.

Det är under Prost-åren som mytbilden behöver rättas till. På Suzuka 1989 svängde Prost in framför honom vid chikanen. Senna tog sig ut på banan igen och vann, men diskvalificerades. Han anklagade FIA-presidenten Jean-Marie Balestre för att ha riggat resultatet till förmån för sin franske landsman. Ett år senare, på samma bana, var Senna rasande över att pole position hade placerats på den smutsiga sidan av banan. Han höll gasen nere in i den första kurvan och körde ut Prost i omkring 270 km/h, vilket gjorde honom till världsmästare. Han förnekade att det var avsiktligt, sade till Jackie Stewart att en förare som slutar försöka ta en lucka som faktiskt finns inte längre är någon racerförare och erkände sedan, efter sin tredje titel, att han hade bestämt i förväg att Prost inte skulle ta sig igenom den kurvan. Senare kallade han Prost feg för att ha lagt in sitt veto mot Senna som stallkamrat i Williams, trots att Senna själv hade hindrat Derek Warwick från att komma till Lotus på ungefär samma sätt. Autocourse rankade honom som 1993 års främsta förare och konstaterade i samma andetag att han präglades av ”intensiv egocentricitet och ett geni med unika brister”. Den djupt troende katolik som läste Bibeln på långflygningar och föraren som använde sin bil som ett vapen var en och samma person. Berättelsen om honom efter hans död, däribland Asif Kapadias dokumentär Senna, brukar bara lyfta fram den första sidan.

Den tredje titeln kom 1991, då han vann säsongens fyra första lopp och till slut tog hem segern på hemmaplan i Brasilien. Sedan byggde Williams bilar som han inte kunde mäta sig med. Ändå stod han för några av sina främsta insatser 1993, med en kundmotor från Ford: det blöta första varvet på Donington, då han passerade fyra bilar, och sin sjätte seger i Monaco, som slog Graham Hills rekord. Hans 41:a och sista seger, i Adelaide, slutade med att han drog upp den pensionerande Prost på podiets översta pallsteg.

Flytten till Williams 1994 innebar en bil som gav honom, med hans egna ord, ”en mycket negativ känsla” och en förutsägelse om att sporten skulle ha tur om den tog sig igenom säsongen utan att något allvarligt hände. Han tog pole position i de tre första loppen men gick i mål i inget av dem. På Imola skadades Rubens Barrichello på fredagen och Ratzenberger omkom på lördagen. På det sjunde varvet på söndagen den 1 maj körde Sennas bil av banan vid Tamburello. Han dog samma kväll i Bologna. På hans begäran hade Williams förlängt rattstången genom att svetsa in en sektion. 2005 slog en italiensk domstol fast att rattstången hade modifierats på ett bristfälligt sätt och att brottet orsakade kraschen. Den tekniske chefen Patrick Head ansågs ansvarig, men skyddades av preskriptionstiden.

Efterverkningarna levde vidare efter rättegången. Barriärer, krocksäkerhetsstandarder, hastighetsbegränsningar i depån, hjälmreglerna och själva Tamburello förändrades. Ingen förare omkom sedan i ett mästerskapslopp förrän Jules Bianchi dog två decennier senare. Omkring tre miljoner människor kantade begravningskortegen i São Paulo, och på hans grav i Morumbi står en rad ur Romarbrevet: ”Nada pode me separar do amor de Deus.”

Hans syster Viviane förvandlade en plan han hade skissat upp för fattiga barn till Instituto Ayrton Senna. I Japan, där bandet till Soichiro Honda gjorde Senna till en närmast mytisk gestalt, fylldes Hondas lobby i Tokyo av blommor. Lewis Hamilton fick en av Sennas tävlingshjälmar av familjen när han tangerade hans rekord på 65 pole position. Kapadias Senna vann en BAFTA, Netflix dramatiserade hans karriär med Gabriel Leone i den sex avsnitt långa serien Senna 2024, och 2025 valdes han in i Automotive Hall of Fame. Frank Williams sade att han var ”en större människa utanför bilen än i den”.

Relikerna fortsätter att dyka upp. Den 31 oktober 2026 ska RM Sotheby’s sälja den röda Honda NSX från 1991 som Senna fick genom sitt avtal med Honda. Det är bilen han filmades när han tvättade med trädgårdsslang i Ayrton Senna: Racing Is in My Blood, och den värderas till mellan 500 000 och 800 000 pund. Samlare kommer att sätta priset på bilen. Det mer bestående arvet går inte att sälja på auktion: varje förare som i dag kliver ur en sönderslagen bil lever mitt i det argument Senna framförde för Prost den där sista morgonen.

Taggar: sport, athletes, Formel 1, Ayrton Senna, racerförare, Alain Prost

Relaterade personer

Relaterade personer

Diskussion