Fotboll

Erling Haaland missade på Anfield – sedan gjorde han målet som visar hur Manchester City lever med den fällande domen

Jack T. Taylor
Lägg till oss på Google

Första gången Anfield bjöd Erling Haaland på en klar målchans försökte han få det att se enkelt ut. Antoine Semenyo slog en passning igenom, försvaret var bortspelat och Haaland hade bara Alisson framför sig. Han valde det mjuka alternativet, en liten lyftning över målvakten som rusade ut, och såg bollen smita utanför.

Andra gången försökte han inte få någonting att se ut på något särskilt sätt. Mindre än tre minuter efter att Ryan Gravenberch visats ut drev Jérémy Doku in i straffområdet. Bollen studsade fri centralt, och Haaland mötte den med allt han hade. Ingen lyftning, ingen finess. Ett hårt, lågt skott i nätets vänstra hörn. Målet blev starten på Manchester Citys 3–0-seger mot Liverpool, i klubbens första match sedan en oberoende kommission funnit klubben skyldig till 114 överträdelser av Premier Leagues regler.

Ställ de två avsluten bredvid varandra, så har du hela eftermiddagen. City vann inte på Anfield genom att höja sig över oväsendet. De vann genom att krympa sin värld till nästa boll, och Haaland, det mest igenkännbara ansiktet i Citys lag, visade hur det ser ut med en enda bensving.

Oväsendet innan bollen sattes i spel

Domen nådde planen före spelarna. City buades ut under uppvärmningen och på nytt före avspark, och hemmaklacken kallade dem fuskare. Elliot Anderson sade att buropen under de första tio minuterna var ”definitivt mer än normalt”. Liverpools tidiga tacklingar var hårda, och inledningen präglades mer av frenesi än av flyt.

Fallet bakom ramsorna är allvarligt och fortfarande inte avgjort. Kommissionen fann City skyldiga till 114 av de 115 anklagelser som riktats mot klubben. De gäller brott mot ligans ekonomiska regler mellan säsongerna 2009–10 och 2017–18 samt bristande samarbete med utredningen. City nekar till alla oegentligheter och har överklagat. Någon påföljd har ännu inte beslutats, och överklagandet kan pågå till nästa år. Ingenting av det som hände på Anfield förändrar detta.

Det som matchen däremot visar är hur en grupp fotbollsspelare bär på en tyngd de inte kan lägga ifrån sig. Haaland kom till City 2022, flera år efter perioden som granskas. Ändå kliver han ut som klubbens ansikte, och på en arena som den här är det han som först möter oväsendet. En spelare i den positionen kan hamna fel på två sätt: försöka bemöta allt på en gång eller låta oväsendet göra honom osäker. Den första målchansen pekade mot det senare.

En timme utan någonting

Under en timme var Liverpool det bättre laget, och huvudtränaren Andoni Iraola sade det rakt ut efteråt. Lewis Koumas, som gjorde sin första match från start i Premier League och var central i en offensiv som saknade Alexander Isak, Cody Gakpo och Dominik Szoboszlai, avlossade ett skott tidigt i andra halvlek. Bollen styrdes via Marc Guéhi, och Gianluigi Donnarumma fick slå undan den med handflatan. Gravenberch tvingade fram ytterligare en räddning. Alexis Mac Allister skruvade en retur strax utanför.

City hade, trots att de dittills dominerat säsongen, knappt åstadkommit någonting. Sky Sports uppskattade deras förväntade mål till 0,16 före det röda kortet. Det är siffror för ett lag som försöker överleva, inte ta kommandot, och det gjorde Haalands miss till den enda målchans City hade skapat – och slösat bort.

Det är värt att vara noggrann när det gäller den missen, för den är textens vändpunkt. Det var inget dåligt träffat skott eller en för tung första touch. Det var ett val: den nätta avslutningen, den som ser bäst ut när den går in. En dag då nerverna skulle sättas på prov valde han det eleganta. Det är det mest mänskliga misstaget i sporten, och det som säger mest.

Det röda kortet – och de tre minuterna efteråt

Gravenberch fick ett tidigt gult kort i andra halvlek för en tackling på Anderson. Iraola var rasande över den första varningen. ”Jag tycker aldrig att Ryans första förseelse är ett gult kort, aldrig”, sade han. ”I sådana här matcher handlar det bara om att trampa någon på stortån, eller något annat litet.” Runt timmen stoppade Gravenberch en kontring med Doku, och domaren Chris Kavanagh visade honom ett andra gult kort.

Sedan kom matchen som City inte hade lyckats spela – allt på en gång. Haaland slog till först, med det där flacka, oansenliga avslutet. Tre minuter senare vek Doku in från vänster och skruvade bollen över Alisson och upp i det bortre krysset. Tio minuter därefter väggspelade Rayan Cherki med Joško Gvardiol, fick Jeremie Frimpong på fall och rullade in bollen under Alisson. Tre mål på tretton minuter.

”Jag tycker att vi spelade två olika matcher”, sade Iraola, ”en fram till det röda kortet och en från det röda kortet till slutet”. Han hade rätt, och hans invändning mot den första varningen var rimlig. Men även den andra matchen skulle vinnas av någon, och den förste som vann den var spelaren som just hade missat.

”Gör det du faktiskt kan påverka”

Haalands ord efteråt var inte orden från en man som firade en markering. De kom från någon som medvetet hade riktat in sig på det närmaste. ”Det handlar om sådana här stunder”, sade han till Sky Sports. ”Att hålla sig mentalt stark, att hålla ihop.” Han tog inte till trots. ”Det var tufft och svårt, men vi visade en fantastisk karaktär. Jag är så stolt över alla.”

På frågan om buropen hade känts annorlunda ville han inte haka på. ”Inte direkt, det är alltid tufft att komma hit”, sade han och satte eftermiddagen i ett större rivalitetsperspektiv: ”Under Pep- och Klopp-eran var det väldigt tufft för båda lagen.” Till och med hans varmaste ord riktades utåt, mot de tillresta supportrarna snarare än mot honom själv: ”För varenda supporter är det här ett härligt ögonblick som kommer att stanna med oss länge.”

Det är den egenskap som eftermiddagen blottlade. Inte självsäkerhet eller bitterhet, utan en medveten insnävning av perspektivet: nästa chans, nästa löpning, nästa sak en anfallare faktiskt kan påverka. Chippen kom från en spelare som fortfarande bar hela arenan på sina axlar. Avslutet kom från en spelare som hade lagt den bördan ifrån sig.

Enzo Maresca, under sin första säsong som tränare, talade på samma sätt. ”Vi måste lära oss att hantera oväsendet, för det kommer att följa oss på alla bortamatcher”, sade han. ”Vårt svar på oväsendet är att vinna matcher som den här.” Anderson fick samma fråga om publiken och gav samma svar: ”Jag tycker att vi var väldigt bra på att tysta publiken.”

Det en seger på Anfield inte kan besvara

Resultatet får stor betydelse för tabellen. City har vunnit alla sex ligamatcher, ligger etta på 18 poäng, tre före Arsenal och nio före Liverpool, som förlorade för första gången under Iraola. I en vanlig säsong vore det en sådan start som redan skulle sätta tonen för titelracet.

Det här är ingen vanlig säsong, och en rättvis tolkning av eftermiddagen har sina begränsningar. En seger på Anfield besvarar Liverpool. Den besvarar inte kommissionen. Maresca drog själv den gränsen när han fick en fråga om fallet: ”Förhoppningsvis kan jag prata om den här situationen när vi vinner överklagandet.” Fram till dess lär alla bortamatcher i England låta som den på Anfield, och spelarna kommer att fortsätta få svara för beslut som fattades innan många av dem ens kom till klubben.

Det de kan påverka är begränsat, och Haaland visade precis hur begränsat. En chans som gick till spillo när han försökte göra ögonblicket lätt. En chans som togs när han vägrade göra den till något annat än nästa boll, slagen hårt och lågt. Om City ska ta sig hela vägen genom den här säsongen kommer det att vara med avslut som det.

Taggar: , , , , , ,

Lägg till oss på Google

Diskussion

Det finns 0 kommentarer.