Ross Smith vinner World Series of Darts Finals – Luke Littlers svit tar slut

Sporten tillbringade en hel helg med att vänta på att kröna en tonåring och glömde att titta på mannen som faktiskt vann. I Amsterdam tillhörde ovationerna Luke Littler och den historia som alla redan hade skrivit – det rena svepet, den felfria säsongen, kröningen som bara behövde stämplas. Ross Smith gick rakt igenom allt och tog pokalen för sig själv, och han gjorde det den hårda vägen: genom att vara den bästa kastaren i byggnaden den kväll det gällde.

Smith är inte mannen som kamerorna var riktade mot. Han är den typen av professionell som tillbringar åratal i mitten av lottningen, respekterad och förbisedd i samma andetag, en spelare som oftare beskrivs än ses. Det han bar med sig upp på scenen var det enda som aldrig syns i en seedning: vägran att acceptera att mängden är där han hör hemma.

Dörren öppnades när favoriterna föll. Michael van Gerwen, den försvarande mästaren, var borta i den första omgången, besegrad med 6–5 av Daryl Gurney. Littler, världsmästaren som jagade ett rent svep av alla majors under året, ställdes mot Jonny Clayton i kvartsfinalen och plockades isär med 10–4 – buad av en holländsk publik som hade kommit för att se honom och istället vände sig mot honom. Turneringen som alla tittade på hade förlorat sina huvudpersoner. Smith fortsatte bara att kasta.

Hans väg genom turneringen läser som en man som vägrar att blinka. Förbi Kevin Doets, förbi Gurney – samme Gurney som precis hade eliminerat van Gerwen – sedan Josh Rock i kvartsfinalen, 10–7, och Gian van Veen i semifinalen, 11–8. Inget av det gavs till honom. Varenda en av dessa legs måste stängas, och att stänga matcher är precis vad Smith inte hade gjort den här säsongen.

Finalen var där karaktären visade sig. Gerwyn Price, en tidigare världsmästare som vet hur man vinner sådana här, höll jämna steg med honom en bit, och sedan hittade Smith den växel som skiljer en bra vecka från en titel. Han radade upp tre legs i rad mitt i matchen, utcheckningar på 127 och 123 som landade som en dörr som slår igen, och vid slutet hade han slagit elva maximum jämfört med Prices fem. Slutsiffrorna 11–5 smickrar ingen. De förtjänades i den andra halvan, på nerver, mot en man som är byggd för att överleva precis den typen av press.

”Ärligt talat, jag är överlycklig över segern. Jag är bara så glad,” sade Smith efteråt, och enkelheten passade honom. Han är trettiosju år, rankad utanför världstopp tio, och han hade åkt ut i första omgången i båda sina andra World Series-stopp den här säsongen, i Nya Zeeland och Australien. Hans enda tidigare major kom 2022. För en spelare som länge har kategoriserats som ”nästan-man” är en andra major-titel inte en fotnot – det är en korrigering.

Rubrikerna kommer fortfarande att toppas med pojken som inte fullbordade sitt svep, för det var den historien de hade förberett. Men pokalen lämnade Amsterdam med mannen som ingen filmade, och sporten måste nu ta itu med en obekväm tanke: dess farligaste spelare den här vintern kan vara den som den redan hade slutat titta på.

Taggar: Venus Williams, James Ashcroft, darts, Gerwyn Price, Luke Littler, Ross Smith