Lars Eidinger gör Klaus Barbie i Moulin – ännu en tysk i uniform

Lars Eidinger

Photo: Elena Ternovaja / CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Född	21 januari 1976 West Berlin, Germany
Yrke	Skådespelare
Känd för	Dumbo, Never Look Away, Lektioner i överlevnad
Priser	German Film Critics' Award for Best Actor · Grimme-Preis · Austrian Film Award for Best Actor · Bavarian Film · Ernst Lubitsch Prize · Golden Linden Award for Best Actor · Bambi, Actor National

Gestapochefen som förhör Jean Moulin i László Nemes Moulin behöver aldrig höja rösten. Lars Eidinger spelar Klaus Barbie som en behärskad, nästan banal tjänsteman, och filmens premiär i Cannes gav honom den sortens omdömen som skådespelare sätter i ram. En tysk kritiker kallade insatsen förmodligen den bästa naziskurken sedan Christoph Waltz Hans Landa, och The Playlist, som var sval inför filmen i övrigt, lyfte fram hans respektingivande rolltolkning. Nästa sommar tillhör samma ansikte Brainiac, den utomjordiska intelligens som James Gunn ställer mot David Corenswet i Man of Tomorrow.

Det är en märklig plats för just den här skådespelaren att hamna på. På Schaubühne i Berlin har Eidinger ägnat karriären åt sådant som tysk teater fortfarande grälar om: en Hamlet som han spelat hundratals gånger, en Rikard III som den brittiska kritikern Lyn Gardner beskrev som en förförisk rockstjärna på dekis. Utanför scenen spelar han skivor som dj natten igenom och fotograferar det udda i vanliga gator. Utomlands kommer rollerna däremot i uniform. Frågan som karriären ställer nu är om den internationella branschen, som äntligen har upptäckt honom, vill ha skådespelaren eller typen.

Han växte upp i Marienfelde, i södra utkanten av Västberlin, där han föddes den 21 januari 1976. Mamman var barnsjuksköterska och pappan ingenjör. Som pojke medverkade han i Moskito, ett ungdomsprogram hos det västberlinska radio- och tv-bolaget SFB, och i skolan spelade han i Woyzeck. Han har senare sagt att han alltid ville vara först och bäst, och att han var clownen som behövde skrattet innan han kunde känna sig lycklig.

Mellan 1995 och 1999 studerade han vid teaterhögskolan Ernst Busch i Berlin, i samma kull som Nina Hoss, Devid Striesow, Mark Waschke och Fritzi Haberlandt. En provspelning som Franz Moor i Schillers Rövarna gav honom en plats på Schaubühne, där han gick in i ensemblen år 2000. Till en början använde den konstnärlige ledaren Thomas Ostermeier honom knappt alls. Sedan kom rollerna: den döende doktor Rank i Ibsens Ett dockhem, den ängslige forskaren Tesman i Hedda Gabler och 2008 en breakdansande Hamlet som turnerade från Avignon till Australien. År 2015 uppskattade han att han spelat danskprinsen ungefär 250 gånger. Han kallar det sitt livs roll.

Filmen kom sent, och genom en liten dörr. I Maren Ades Du och jag spelade han och Birgit Minichmayr ett ungt par vars förhållande börjar spricka under en semester i Italien, efter ett möte med ett annat och mer konventionellt par. Filmen vann två Silverbjörnar på Berlinale 2009, och tysk tv började ge honom roller som män med något trasigt inombords. Hans Kai Korthals, en brevbärare som förföljer kvinnor och dödar dem när de märker honom, hemsökte tre avsnitt av Kielversionen av Tatort mellan 2012 och 2021. Dramat Grenzgang gav honom Grimmepriset 2014.

De internationella regissörerna hittade honom via Olivier Assayas, som gav honom en roll mot Juliette Binoche och Kristen Stewart i Moln över Sils Maria och sedan i Personal Shopper och miniserien Irma Vep. I det ryska kostymdramat Matilda var han tsar Nikolaj II och lärde sig sina ryska repliker fonetiskt, till en film som blev politiskt sprängstoff i Ryssland. Claire Denis, Tim Burton och Noah Baumbach följde efter, med roller i High Life, Dumbo och Vitt brus. På hemmaplan blev han Alfred Nyssen, stålarvingen som konspirerar mot Weimarrepubliken genom fyra säsonger av Babylon Berlin, och han fick sin största tyska biosuccé med 25 km/h, en roadmovie på moped mot Bjarne Mädel.

Mönstret är svårt att missa. I Vadim Perelmans Lektioner i överlevnad var han Klaus Koch, SS-officeren som vill lära sig persiska av en fånge som bluffar för att överleva. I BBC:s SS-GB spelade han en SS-överste i ett nazistockuperat London. I Netflix Ljuset vi inte ser, mot Mark Ruffalo och Hugh Laurie, var han Reinhold von Rumpel, en döende nazistisk ädelstensexpert på jakt efter en förbannad diamant. Sedda tillsammans visar rollerna en bransch som tittar på en av Europas mest flyktiga scenskådespelare och ser officeren.

Eidinger har inte alltid gjort det lätt för sig själv. År 2020 lanserade han och designern Philipp Bree en väska i kohud för 550 euro, formgiven efter Günter Fruhtrunks mönster för Aldis plastkasse, och Eidinger poserade med den utanför ett härbärge för hemlösa i Berlin. Kritiken var hård. Gatutidningen fiftyfifty i Düsseldorf svarade med en gratis kasse i Lidls stil, som delades ut till hemlösa. Han kallade kampanjen ett missförstånd och hävdade att blank reklam som döljer fattigdomen är betydligt mer cynisk. Argumentet missar vad som upprörde folk. Härbärget var inte måltavlan för provokationen. Det var kulissen, och den ovilja att skämmas som gör honom elektrisk på scenen läses annorlunda när människorna i bilden aldrig valde att vara där.

Hans starkaste filmarbete på senare år gjorde han hemma. I Matthias Glasners De dödas symfoni spelar han Tom Lunies, en dirigent som repeterar en väns nya komposition medan föräldrarna faller sönder, med Corinna Harfouch som hans mamma. Filmen hade premiär i tävlingen på Berlinale 2024, där Glasner fick Silverbjörnen för bästa manus, och den vann Tyska filmpriset i guld. Eidinger nominerades för bästa manliga huvudroll och fick en Bambi samma år. Reiner Holzemers dokumentär Lars Eidinger – Sein oder nicht sein följde honom när han förberedde Jedermann för Salzburgfestspelen, där han spelade titelrollen 2021 och 2022.

Efter en roll i Tom Tykwers Das Licht och en mindre roll i Baumbachs Jay Kelly meddelade Gunn i december 2025 att Eidinger hade hamnat överst i en världsomspännande jakt på rätt Brainiac. Han spelade in filmen mellan april och augusti 2026, några månader efter att han fyllt femtio, och gav samtidigt den tydligaste ledtråden till hur han tänker. Brainiac beskrivs som Satans inkarnation, sade han till The Hollywood Reporter, och det tycker han är nästan shakespeareskt. Tidigt under 2026 stod han åter på Schaubühne som Rikard III.

I höst finns han överallt. Sedan september spelar han Zeno, son till en vampyrmatriark som planerar en maktövertagning, i Disney+-serien City of Blood. Volker Schlöndorffs filmatisering av Jenny Erpenbecks Heimsuchung, som hade premiär i Cannes, går upp på tyska biografer den 15 oktober. Moulin når de franska dukarna den 28 oktober, och dagen därpå återförenas han med Minichmayr på tyska biografer i Ulrike Ottingers Die Blutgräfin, där Isabelle Huppert spelar grevinnan Báthory. Mellan inspelningarna turnerar han med dikter ur Brechts Hauspostille tillsammans med tonsättaren Hans-Jörn Brandenburg, och han spelar fortfarande på klubbkvällar som dj.

Han bor i Charlottenburg med sin fru, operasångerskan Ulrike Eidinger, och deras dotter. Hans fotografier, samlade i boken O Mensch, fyllde en museiutställning på K21 i Düsseldorf. Man of Tomorrow har premiär den 9 juli 2027, och han har redan berättat för Hollywood hur han tänker spela skurken: som Shakespeare.