Anna Castillo – Nowhere-stjärnan som längtar tillbaka till de små filmerna

Anna Castillo

Photo: Pedro J Pacheco / CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Född	9 oktober 1993 Barcelona, Spain
Yrke	Skådespelerska
Känd för	Nowhere, Ju fler desto bättre, Holy Camp!
Priser	Goya · Feroz Award for Best Supporting Actress in a Film · Feroz Award for Best Supporting Actress in a Series · Gaudí Award for Best Supporting Actress · Actors and Actresses Union Award for Best Supporting Television Actress · Sant Jordi Award for Best Actress

I större delen av Nowhere delar Anna Castillo bildruta med nästan ingenting: en stålcontainer på drift ute till havs, vatten som tränger in och en bebis som kommer till världen vid sämsta tänkbara tillfälle. Fler tryckte på play för den här filmen än för någon annan icke-engelskspråkig titel som Netflix släppte det året, och regissören Albert Pintó kallade henne ”vår kvinnliga Tom Hanks, vår Meryl Streep”. Skådespelaren som bar filmen nästan på egen hand beskriver sin karriär i mindre anspråksfulla ordalag. Hon har sagt att hon gärna skulle återvända till den oberoende filmen och att hon mellan jobben fortfarande kan komma på sig själv med att undra om publiken har slutat tycka om henne.

Dragkampen mellan den stora publiken och de mindre, självvalda projekten löper genom en karriär som började långt från bioduken. Anna Castillo Ferré växte upp i Barcelona, staden där hon föddes, som dotter till en försäljare och en lärare. Hon började ta skådespelarlektioner som sjuåring och gick som tolvåring med i sång- och dansgruppen knuten till den katalanska public service-kanalens barnprogram. Där blev hon kvar i ungdomsprogrammen ända upp i sena tonåren. Därefter följde småroller i nationella tv-serier, däribland Doctor Mateo, samt en första långfilm, Blog.

Teatern gav henne resten av utbildningen. Fortfarande i tonåren, hon föddes i oktober 1993, spelade hon Alma i Nacho Canos musikal A, och under flera säsonger gjorde hon rollen som Susana i La llamada, scenmusikalen av Javier Ambrossi och Javier Calvo som utspelar sig på ett katolskt sommarläger. Samtidigt slet hon med tv-jobb som rullade på dag efter dag: i Amar es para siempre, Antena 3:s långlivade historiska såpopera, spelade hon den fattiga föräldralösa Dorita Pastor i hundratals avsnitt. Rollen gjorde henne bekant för dagpubliken flera år innan filmkritikerna kände till hennes namn.

Genombrottet kom med Icíar Bollaín. I El olivo spelade Castillo Alma, en ung kvinna som ger sig av genom Europa för att återta det urgamla olivträd som familjen sålt, övertygad om att det är det enda som kan få hennes farfar att bryta sin tystnad. Det var hennes första huvudroll på film, och 2017 belönades hon med en Goya för bästa nya skådespelerska. Under samma period fick hon rollen som Belén de Lucas i Ambrossi och Calvos Paquita Salas, och medverkade i filmversionen av La llamada, där hon tog Susana från scenen till bioduken tillsammans med Macarena García och Belén Cuesta. Rollen gav henne också en Goya-nominering för bästa kvinnliga biroll.

Det som följde visade att komisk tajming bara var ett av hennes uttryck. I Celia Ricos Viaje al cuarto de una madre spelade hon Leonor, en dotter som inte hittar rätt tillfälle att flytta hemifrån, mot Lola Dueñas. Den återhållsamma rolltolkningen gav henne Feroz- och Gaudípriser för bästa kvinnliga biroll samt en andra Goya-nominering. I Paco Leóns svartvita serie Arde Madrid, som utspelar sig under Ava Gardners år i den spanska huvudstaden, spelade hon Pilar och tog hem en andra Feroz, den här gången för en serie, samt ett pris från skådespelarförbundet. Därefter kom La vida era eso, Adú och Mediterráneo, och Jaime Rosales gav henne huvudrollen i Girasoles silvestres, som gav henne hennes första Goya-nominering för bästa kvinnliga huvudroll och Sant Jordi-priset.

Sedan kom året då streaming tog över. I Nowhere, som Netflix släppte i september 2023, spelade hon Mia, en höggravid kvinna på flykt ombord på ett lastfartyg som till slut blir ensam i en container ute på öppet hav. Inom några veckor rapporterade Variety att filmen blivit den mest sedda icke-engelskspråkiga titeln på Netflix 2023, med 77,9 miljoner visningar. Samma år hade hon huvudrollen i Un cuento perfecto, en romantisk komediserie för samma plattform. Det var under inspelningen hon träffade skådespelaren Álvaro Mel, som nu är hennes partner.

Siffrorna och recensionerna gick inte riktigt ihop. Kritikerna var splittrade om Nowhere: The New York Times tyckte att filmen såg billig ut och drevs fram av tillfälligheter, medan de flesta recensioner som kritiserade manuset lyfte fram Castillo som skälet att fortsätta titta. Hennes prisfacit har en liknande form. Hittills har hon bara vunnit en Goya, nykomlingspriset för sin första huvudroll, av fyra nomineringar. Och under senare år har hon nått en bredare publik genom komedier, thrillrar och serier snarare än de auteurfilmer som först definierade henne. Synligheten har också haft ett pris. Efter Nowhere berättade hon för tidningen Ara att det hade gjort ont att känna sig ”avhumaniserad” av pratet om hennes privatliv och att hon för sin psykiska hälsas skull hade bestämt sig för att inte prata om det.

Hennes senaste roller bygger vidare på det komiska uttrycket utan att tappa udden. I Su majestad, skapad av Borja Cobeaga och Diego San José för Prime Video och släppt i februari 2025, spelar hon Pilar, en prinsessa som tvingas axla monarkins plikter efter en skandal kring hennes far. Hon har försvarat serien som satir som blottlägger privilegier utan att mästra, och rollen gav henne en Feroz-nominering för bästa kvinnliga huvudroll i en serie. Därutöver medverkade hon i Rodrigo Cortés Escape, där hon spelar syster till Mario Casas rollfigur, och i den katalanskspråkiga Wolfgang (Extraordinari), regisserad av Javier Ruiz Caldera.

Det senaste året har varit hennes mest intensiva hittills. Bästa fröken, Fernando González Molinas nya version av Jaime de Armiñáns film från 1972, producerad av Ambrossi och Calvos bolag, hade premiär på filmfestivalen i Málaga i mars 2026 och kom till Netflix i maj. Castillo spelar Isabel, kvinnan som huvudpersonen Adela, spelad av debutanten Elisabeth Martínez, blir förälskad i. I maj hade även Se tiene que morir mucha gente premiär på Movistar Plus+. Serien, som Victoria Martín har bearbetat från sin egen roman, har Castillo i rollen som Bárbara, som sitter fast på ett jobb hon avskyr, tar lugnande medel och delar lägenhet med Maca, spelad av Macarena García. Serien tävlade på Canneseries och förnyades för en andra säsong efter att i genomsnitt ha lockat över en halv miljon tittare.

Castillo håller sitt privatliv på avstånd, även om hon har pratat offentligt om sin sexualitet. I en intervju i det katalanska programmet L’Eclipsi i april 2026 sa hon att hon identifierar sig som bisexuell och aldrig hade beskrivit sig själv som lesbisk – en etikett som andra helt enkelt hade antagit.

Nästa bekräftade steg är båda uppföljande säsonger. Su majestad avslutade inspelningen av sina nya avsnitt i april 2026, och Se tiene que morir mucha gente väntas tillbaka 2027. Om filmen i den oberoende tradition som hon säger sig sakna hinner dyka upp däremellan är den öppna frågan i en karriär som redan visat att hon kan hålla kvar en global publik med nästan ingenting annat på skärmen.