Kalimpong i norra West Bengal. Maya D’Souza (Kareena Kapoor Khan) driver en kafeteria och uppfostrar dottern Tara (Naisha Khanna) på egen hand. Grannen Naren Vyas (Jaideep Ahlawat), en tillbakadragen men lysande matematiklärare, köper sin lunch av henne, och de korta morgonsamtalen är dagens ljusaste stund för honom. En kväll står Ajit (Saurabh Sachdeva) på tröskeln, Mayas våldsamme man från förr och dessutom korrupt polis. Han kräver pengarna hon tog med sig när hon lämnade honom för fjorton år sedan. Han hotar både henne och Tara, situationen spårar ur, och Ajit blir strypt, delvis i självförsvar.

Sujoy Ghosh har skrivit och regisserat Jaane Jaan, som utomlands går under titeln Suspect X. Förlagan är Keigo Higashinos japanska roman The Devotion of Suspect X från 2005, som redan har filmatiserats i Sydkorea som Perfect Number från 2012. Ghosh flyttar berättelsen till ett litet samhälle i Bengalen och gör den till en indisk thriller utan att släppa den matematiska kärnan. Det är ett klokt val. Miljön är trång, alla känner alla, och varje sidoblick över ett staket kan bli farlig.

Naren hör oväsendet genom väggen, förstår vad som har hänt och erbjuder sin hjälp. Han gör sig av med kroppen och planerar täckmanövern steg för steg. Det är Ahlawats film. Hans Naren är sluten, korrekt och nästan blyg, men aldrig en karikatyr av det excentriska geniet. Man ser en man som har räknat ut hur mycket han är beredd att ge, och som inte tänker göra något väsen av det. Att Ahlawat fick kritikernas pris för bästa skådespelare vid Filmfare OTT Awards förvånar inte.

Kapoor Khan, som fick priset för bästa skådespelerska, spelar Maya med en spänd återhållsamhet. Hon har i fjorton år byggt upp ett liv på tystnad och måste nu hålla ihop det inför en polis. Hon behöver inte höja rösten för att man ska känna hur nära kanten hon står. Naisha Khanna har mindre utrymme som Tara, men är trovärdig som en tonåring som alldeles för sent förstår vad natten kommer att kosta.

Polisen är Karan Anand (Vijay Varma), tidigare klasskamrat till Naren. Han ska spåra den försvunne Ajit, vilket leder honom till Kalimpong, där han hittar brända kvarlevor med Ajits papper. Misstanken faller genast på Maya, men hennes och Taras alibi är detaljerat och håller. Först när en av hennes anställda nämner att Naren är förtjust i henne börjar Karan se på grannen med andra ögon. Duellen mellan de två gamla klasskamraterna, där den ene räknar och den andre letar luckor, är filmens motor. Varma får dock mindre att arbeta med än de båda andra, och Karan blir ibland mer en funktion i intrigen än en människa.

Längre än så bör man inte följa handlingen. Vändpunkten kommer när Naren går till polisstationen och erkänner mordet, med påståendet att han gjorde det på Mayas uppdrag. Här låter Ghosh kärleken, inte matematiken, driva berättelsen, och det är filmens bästa idé. Dialogen i förhörsscenerna blir på sina håll mer förklarande än den behöver vara, och tempot hade tålt lite mer luft. Det är dock småsaker i en film som annars håller greppet hårt.

Jaane Jaan nådde Netflix den 21 september 2023 och fick goda recensioner, med särskilt beröm för skådespelarna. Den är producerad av 12th Street Entertainment och Northern Lights Films tillsammans med Kross Pictures och Balaji Motion Pictures. Ingen indisk film hade tidigare lockat så många tittare under premiärhelgen på Netflix. I plattformens engagemangsrapport för andra halvåret 2023 hamnade den överst bland de indiska filmerna, med över 20 miljoner visningar, och den blev den mest sedda indiska filmen på Netflix mätt i globala tittartimmar.

Vid Filmfare OTT Awards 2024 fick filmen åtta nomineringar, bland annat för bästa originalfilm för webben, bästa regi (Ghosh), bästa manliga huvudroll (Ahlawat) och bästa manliga biroll (Varma). Den vann tre priser: bästa originalfilm för webben (kritikerpriset), bästa skådespelare (kritikerpriset) för Ahlawat och bästa skådespelerska för Kapoor Khan.

Matematiken i Jaane Jaan är aldrig en föreläsning. Den är ett verktyg i en kärlekshistoria som slutar illa, och det är i den historien filmen träffar. Två starka huvudroller bär ett pussel med verklig känsla i botten, och kärleken i det är på en gång rörande och obehaglig. Efter sista scenen är det Narens beräkning man tänker på, inte själva gåtan.