Filmer

Den stora fotbollsfilmen är en billig Space Jam-kopia som bara funkar när den är som dummast

Mitch Schauers animerade film från 2022 har Zlatan, Rapinoe och "Weird Al" mot slemmonster.
Martha O'Hara
Lägg till oss på Google

”En present! Vad är det? Jag hoppas det är en jetpack!” Zlatan Ibrahimović är på strålande humör när han öppnar asken. I den ligger en mutantsnigel som genast börjar dränera honom på krafterna. ”Vad händer? Det här är ju en ny dräkt!” ropar han medan förmågorna rinner ur honom. Decider citerar replikerna, och de säger det mesta om vilken sorts film det här är. Den stora fotbollsfilmen (2022) är en animerad långfilm regisserad av Mitch Schauer, och ingen replik är för dum för att få plats. Zlatan och Megan Rapinoe gör själva rösterna till sina figurer. Tillsammans med fyra av sina största fans ska de hindra den onde vetenskapsmannen ”Weird Al” Yankovic från att stjäla deras talang.

Filmen vill vara slapstick och inget annat. ArtsFuse kallar den en strålande tokfest som bygger på slapstickkomikens hedervärda tradition. Recensenten längtar efter just den sortens barnfilm som varken ska lära de vuxna något om existentiell ångest eller ge figurerna ambitiösa utvecklingsbanor, och sågar i förbigående Space Jam 2. Looney Tunes är den givna jämförelsen. Decider drar en annan parallell och kallar filmen en nutida Space Jam, med fotbollsspelare i stället för Michael Jordan och en galen vetenskapsman i stället för rymdvarelser. Filmen gör ingen ansats att täppa till logikhålen. Den öppnar med en hallåman som undrar vem som ska utses till tidernas All-Star i All-Star Cup, och enligt ArtsFuse blir skämtet roligare för varje gång det återkommer.

YouTube video

Zlatan bär de bästa skämten. ArtsFuse beskriver hur han frossar i sin egen karikatyr, en översvallande narcissist som älskar att briljera, till och med inför fyra fans som är ungefär tio till tolv år gamla. Det fungerar eftersom han inte försöker mildra bilden av sig själv. Övertygelsen om att han är störst är grundskämtet, och scenen med presenten driver det till sin spets: han jublar över en låda och ser sin kraft försvinna i nästa replik.

Filmen stjäls ändå av ”Weird Al” Yankovic. Decider skriver att han är van att få ut det mesta av en löjlig situation, och som skurk spelar han över med synlig njutning. Vetenskapsmannen ser, som ArtsFuse påpekar, ut precis som en yngre version av komikern. Planen är lika enkel som absurd. Han skickar mutanter gömda i fotbollar till de mest begåvade spelarna och använder monstren för att suga åt sig en bit av deras förmåga, eftersom han själv vill bli den ultimata All-Star. Varför? ”Vem vet och vem bryr sig?” frågar ArtsFuse, och i en värld som styrs av Looney Tunes-logik är det ett fullgott svar. Decider tillägger att det inte är Yankovics bästa insats den månaden, för den hittar man i biopicen Weird på Roku Channel. Han är ändå välkommen.

Barnen är svagare. De fyra fansen kallar sig Creature Catchers och driver en skadedjursbekämpning. Highonfilms beskriver hur de först tar sig in på arenan staplade på varandras axlar, förklädda till en lång vuxen med barnansikte. Inne i spelarloungen imponerar Zana på Zlatan med sina räddningar som målvakt och Nautai med sitt bolljonglerande. Det är en charmig inledning, men ArtsFuse kallar dem ändå filmens tråkigaste del. Någon måste vara den som tar det hela på allvar, och det blir de. Deras uppgift är att vara publik åt stjärnorna, och mer än så får de aldrig. Decider är vänligare mot rösterna och kallar de unga skådespelarna charmiga.

Vem filmen vänder sig till är mindre klart. Decider menar att humorn och tonen sannolikt bara tilltalar barn upp till tio år, samtidigt som filmen lutar sig tungt mot spelare och kändisar som barn i den åldern knappast känner särskilt väl. Den är aggressivt knasig och pressar in så många käcka slagord som möjligt på 73 minuter. Common Sense Media går ett steg längre och kallar den läskig och våldsam för sin tänkta publik. Zlatan, Rapinoe och Yankovic förvandlas alla till stora gröna monster med skräckinjagande ansikten och tänder. I slutet väntar enligt Common Sense ett jättelikt bossmonster som liknar en spindel och en skorpion, med två rader tänder och en dödlig giftbrodd. Där finns också en man som anfaller med en snurrande bensåg. Samma recension noterar ett återkommande gasskämt och att språket i övrigt är rent, med ett enda ”butt”.

Det är här filmen skaver. Slapstick av Looney Tunes-märke lever på att offret reser sig igen efter att städet landat på huvudet. Ett monster som morrar och kastar sig mot kameran väcker ingen gapskratt, bara obehag, och det sitter illa i en film som annars skojar om gas och jetpacks.

Titelns ordlek är det enda i filmen som kräver en stunds eftertanke. Highonfilms påpekar att namnet spelar på skillnaden mellan hur amerikaner och resten av världen använder orden soccer och football, och det är en bättre idé än många av slagorden som följer.

Den stora fotbollsfilmen är kort och högljudd, och ibland riktigt rolig. ArtsFuse medger att mer tid och omsorg borde ha lagts på utseendet, men tycker ändå att filmen är så rolig att man förlåter det. Decider noterar att den kom precis inför VM 2022 och var tänkt som uppvärmning för unga fans, men att den faller en aning platt. För ett fotbollsintresserat barn som inte blir rädd för monster är den en kort och ganska rolig stund. Föräldrar till de yngsta bör läsa Common Sense Medias varning först.

Skådespelare

Foto: The Movie Database (TMDB)

Taggar: , , , , ,

Lägg till oss på Google

Diskussion

Det finns 0 kommentarer.