Megan Rapinoe har lagt skorna på hyllan – nu börjar hon om på egen hand

Megan Rapinoe

Photo: Daniel Nickson / CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Född	5 juli 1985 Redding, California, United States
Yrke	Före detta fotbollsspelare och poddvärd
Individuella priser	Guardian Footballer of the Year · Bästa FIFA-spelaren · Presidential Medal of Freedom

En återkommande tråd i Rapinoe, dokumentären som Rebeca Huntt gjort om henne, leder tillbaka till en scen som hennes beundrare ofta helst hoppar över: Megan Rapinoe på knä under nationalsången, i solidaritet med Colin Kaepernick, och ett omklädningsrum i USA där spelarna inte var överens om vad de just hade bevittnat. Kaepernick, Sue Bird och Alex Morgan är några av dem som intervjuas. I mer än ett decennium var Rapinoe spelaren som varje debatt inom amerikansk fotboll kretsade kring: löner, synlighet och vem som får protestera. Nu ser hon hur den debatten återberättas i dåtid, och enligt henne själv försöker hon fortfarande komma underfund med vem hon är utan den. ”Jag känner mig som om jag var gammal när jag slutade, men ganska ung i livet”, sa hon till NPR.

Hon växte upp i Redding i norra Kalifornien, som ett av sex barn och tvåäggstvilling till Rachael Rapinoe. Hon började spela fotboll som treåring eftersom hennes storebror Brian spelade. Brian satt senare i fängelse i perioder under flera år, bland annat på Pelican Bay, och hon har offentligt berättat om de vit makt-grupper han gick med i bakom murarna. Föräldrarna körde två och en halv timme åt vardera hållet för att tvillingarna skulle kunna spela i Elk Grove Pride. Som förstaårsstudent vid University of Portland vann hon NCAA-mästerskapet, men slet sedan av det främre korsbandet två säsonger i rad – skador som hon senare kallade något av det bästa som hänt henne.

Hennes professionella karriär började i en liga som ständigt föll samman. Chicago Red Stars valde henne som nummer två i draften 2009 och gick i konkurs året därpå. magicJack värvade henne medan hon befann sig i Tyskland för VM 2011, och i början av 2012 hade hela ligan lagts ned. Det var under det VM:et som allmänheten fick upp ögonen för henne. Efter målet mot Colombia tog hon en mikrofon vid sidlinjen och sjöng ”Born in the U.S.A.” i den. I kvartsfinalen mot Brasilien ledde hennes långa inlägg fram till Abby Wambachs kvittering i den 122:a minuten – då det senaste målet som någonsin gjorts i en VM-match. USA förlorade finalen mot Japan på straffar.

OS i London sommaren därpå blev hennes främsta turnering som framspelare: tre mål och fyra assist, varav två mål i semifinalen mot Kanada som slutade 4–3. Det första kom direkt på hörna – något ingen spelare, oavsett kön, tidigare hade gjort i ett olympiskt spel. USA besegrade Japan på Wembley och tog guldet. Strax före spelen hade hon gått ut offentligt i tidningen Out. Efter att ha vunnit både ligan och cupen med Lyon blev Seattle Reign hennes klubb från 2013 fram till karriärens slut. Under den tiden tog laget hem tre NWSL Shields.

Höjdpunkten kom i Frankrike 2019. Hon hade redan vunnit VM 2015 som yttermittfältare; fyra år senare gjorde hon, som delad lagkapten, två mål mot Spanien och två mot värdnationen, innan hon satte straffen som gav USA ledningen i finalen mot Nederländerna. Det var hennes 50:e landslagsmål och gjorde henne, 34 år gammal, till den äldsta kvinnan att göra mål i en VM-final. Hon lämnade turneringen med både Guldbollen och Guldskon och tilldelades därefter Ballon d’Or Féminin och utmärkelsen The Best FIFA Women’s Player. Samma vår var hon också en av 28 spelare som stämde U.S. Soccer för könsdiskriminering.

Den tillrättalagda versionen utelämnar vad det kostade. Hennes första knäfall, under en klubblagsmatch i september 2016, följdes av ett uttalande från förbundet om att spelarna förväntades stå upp. Hope Solo hävdade senare att Rapinoe nästan hade mobbat lagkamrater till att gå ner på knä, utan att säga när. Huntts film befinner sig mitt i den splittringen snarare än försöker lösa den. Kampen för lika lön slutade inte heller med en seger i domstol. En domare avvisade det centrala lönekravet 2020, och förlikningen i februari 2022 – 24 miljoner dollar samt ett åtagande om lika lön för herr- och damlandslagen – låg långt under de mer än 66 miljoner dollar spelarna hade krävt. Segern blev ett avtal. Det sista kapitlet som spelare blev ännu grymmare. Hon missade sin straff när Sverige slog ut USA ur VM 2023 i åttondelsfinalen och kallade missen ”mörk komedi”. Tre månader senare, i NWSL-finalen som avslutade hennes karriär, föll hon med en hälseneskada under matchens första minuter och fick se Gotham besegra hennes lag med 2–1.

Rapinoe, född den 5 juli 1985, avslutade landslagskarriären med 203 matcher och 63 mål för USA, ett OS-brons från Tokyo som kompletterade guldet från London och Frihetsmedaljen, som hon tilldelades i juli 2022. Hennes sista hemmamatch i Seattle lockade 34 130 åskådare, vilket då var publikrekord i ligan.

Pensioneringen var tänkt att bli något de skulle dela. Hon och Sue Bird, som träffades vid OS i Rio 2016 och förlovade sig 2020, hade utvecklat sin Instagram-serie A Touch More från pandemitiden till en podcast hos Vox Media och ett produktionsbolag med samma namn. Den 17 april 2026 använde de podden för att meddela att deras tioåriga förhållande och programmet skulle ta slut. ”Det är ett beslut vi har fattat tillsammans”, sa Rapinoe. Därefter följde sex avsnitt som tog farväl, innan hon fortsatte på egen hand under herrarnas VM. Den 6 augusti lanserade hon Why Are You Like This?, en veckovis intervjuserie hos Vox Media med idrottare, artister och aktivister. Namnet kommer från en fråga som hon säger att hon ofta fick som spelare.

Det mesta hon gjort för tv och film har handlat om henne själv. Hon gjorde sin egen röst mot Zlatan Ibrahimović i Netflix animerade film Den stora fotbollsfilmen, medverkade i Netflix dokumentärserie Under Pressure om USA:s VM-trupp 2023 och gav ut memoaren One Life, vars filmrättigheter Sony Pictures Television köpte. Rapinoe är den mest personliga av dessa produktioner. Dan Cogan på Story Syndicate tog in Huntt i projektet efter att Rapinoe sett hennes tidigare film Beba, och dokumentären behandlar hennes berättelse för sina konservativa föräldrar om att hon är homosexuell med samma allvar som fallet om lika lön. Filmen invigde dokumentärsektionen på Toronto International Film Festival den 10 september 2026, och kort därefter köpte HBO de nordamerikanska tv- och strömningsrättigheterna. ”Allt tar slut”, sa hon på festivalen.

Något premiärdatum på HBO har inte meddelats. Nästa fasta punkt i kalendern är dam-VM i Brasilien nästa sommar, en turnering som hon redan har lovat ”kommer att bli grym”. Där kommer hon att vara på plats som programledare med en veckoserie, inte som spelare med en hjärtefråga. Frågan som hennes podcast ställer till gästerna är densamma som dokumentären lämnar öppen när det gäller henne: vad hon står för nu, när debatten inte längre behöver henne för att vinna.

Taggar: sport, athletes, fotbollsspelare, Megan Rapinoe, Den stora fotbollsfilmen, Seattle Reign FC