Name: Mom Says This, Dad Says That
Director: LéaCati Vallier

Yakuzafilmen har i ett halvsekel skrivit sin egen dödsruna. Toeis ridderlighetsfilmer fick ge vika för Kinji Fukasakus blodiga krönikor om svek; Takeshi Kitano lät sina gangstrar fördriva tiden med strandlekar medan de väntade på döden; Michihito Fujiis Yakuza and the Family visade klaner som stryps av lagar mot organiserad brottslighet och män som blivit paria. Yu Nakamotos Break Free tar upp elegin precis där den slutar – och svarar med ett danssteg.

Premissen är genrematematik vriden på snedden. Kunio, spelad av Akito Fujii, är Mikamiklanens främsta torped, en gammaldags organisation som blir överlistad av moderna rivaler, inringad av nya lagar och, kort sagt, pank. När en ung kvinna filmar honom när han konfronterar en oförskämd förbipasserande tvingar förbudet mot att röra civila honom att improvisera: i stället för stryk blir det en hotfull, surrealistisk dans. Klippet exploderar på TikTok. Hans boss, först förödmjukad, räknar sedan visningarna och ser en inkomstkälla, och Kunio skrivs in på en dansskola som drivs av en före detta professionell dansare, där han måste dölja sitt riktiga jobb.

Det som lyfter idén över sketchnivå är vad den säger om genrens kropp. Yakuzafilmen har alltid varit en koreografi: den formella bugningen, det dragna bladet, ritualen med det avskurna fingret. Nakamoto, som också skrivit manus, gör helt enkelt subtexten bokstavlig. Hans förra långfilm, The Slit-Mouthed Woman Rises, byggde på en av Japans mest seglivade vandringssägner; här byter han skräck mot timing. Fantasia, där filmen hade nordamerikansk premiär i sektionen Horizon, kallade den en av årets roligaste filmer, berömde det noga kontrollerade tempot och lyfte fram Fujii, känd för genrepubliken från Baby Assassins: 2 Babies, för en komisk insats byggd på en man som kväver sin lust att slå.

Lund Fantastic Film Festival, Sveriges festival för fantastisk film, pågår 28 oktober–4 november och har valt Break Free som avslutningsfilm. Europapremiären visas den 4 november på Kino i Lund. I tillkännagivandet beskriver festivalen filmen som en rolig och energisk krock mellan yakuzatradition, dans och vänskap, om att hitta en ny riktning när man minst anar det. Filmen, en japansk produktion på 104 minuter, tävlar även i festivalens internationella tävling.

Festivalgoers walking into the Kino cinema in Lund past a Lund Fantastic Film Festival banner — Photo: Jimmy Seiersen, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons

Kvällen inleds med Mom Says This, Dad Says That, en kortfilm av den Lundabaserade filmskaparen LéaCati Vallier – en lokal röst får första ordet innan den långväga gangstern tar dansgolvet.

För en festival byggd på monster, spöken och det kusliga är det en passande slutbild: genrens äldsta ritual, hotet, inövat tills det blir en föreställning – och kanske en väg ut.

Taggar: Akito Fujii, Break Free, Fantasia International Film Festival, japanska komedier, Lund Fantastic Film Festival, yakuzafilmer