John le Carré, spionförfattaren vars kalla krig aldrig tog slut

John le Carré

Photo: Krimidoedel / CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Född	19 oktober 1931 Poole, Dorset, England
Död	12 december 2020 (89)
Yrke	Författare
Känd för	Tinker Tailor Soldier Spy, Our Kind of Traitor
Priser	2 CWA Gold Dagger · Somerset Maugham · Edgar Award for Best Novel · James Tait Black Memorial Prize · MWA Grand Master · CWA Cartier Diamond Dagger · CWA Dagger of Daggers · Goethe Medal

John le Carré har varit död i snart sex år och har sällan haft så mycket för sig. I år gjorde Tom Hiddleston comeback som Jonathan Pine i The Night Manager. Alec Leamas lämnade en londonteater och gav sig ut på turné genom landet. Matthew Macfadyen har spelat in klart en ny George Smiley för BBC och MGM+, och nästa månad ger författarens yngste son ut sin andra egna Smiley-roman.

Förklaringen ligger i hur han skrev om spioneri. Ian Fleming gav kalla kriget en playboy med rätt att döda. Le Carré gav det en kort, illa klädd tjänsteman vars fru är otrogen, och ett kontor fullt av män som ljuger för varandra om lojalitet och om sitt eget förflutna. Hans hemliga värld är en byråkrati, och hans stora ämne var vad institutioner gör med människorna som tjänar dem. Det visade sig vara ett ämne som inte tog slut när Berlinmuren föll.

Han föddes som David John Moore Cornwell i Poole i Dorset den 19 oktober 1931. Fadern Ronnie var en charmig bedragare som hamnade i fängelse för bedrägeri; modern lämnade familjen när David var fem. Efter Sherborne School och ett år med tyskstudier vid universitetet i Bern tog han 1956 en förstklassig examen i moderna språk vid Lincoln College i Oxford. Därefter följde två år som lärare på Eton. Han gick in i MI5 1958 och bytte till MI6 1960, där han arbetade under diplomatisk täckmantel, först som andresekreterare vid brittiska ambassaden i Bonn och sedan som konsul i Hamburg. Aktiva underrättelseofficerare fick inte publicera sig under eget namn, så Cornwell blev le Carré. Karriären i underrättelsetjänsten tog slut 1964, sedan Kim Philby hade röjt brittiska agenters täckidentiteter för KGB – Cornwells bland dem.

Då hade böckerna redan kommit i gång. Call for the Dead (1961) introducerade George Smiley. Två böcker senare kom den som förändrade hans liv. Spionen som kom in från kylan (1963) följer Alec Leamas, en utbränd brittisk agent som skickas till Östtyskland på ett sista uppdrag, och slutar vid foten av den nybyggda Berlinmuren med en av de kallaste slutsidorna i den engelskspråkiga litteraturen. Graham Greene kallade den ”den bästa spionroman jag någonsin läst”. Den belönades med Somerset Maugham-priset, Gold Dagger och Edgarpriset för bästa roman, och 1965 blev den film med Richard Burton i huvudrollen.

Åren i Bonn gav stoff till A Small Town in Germany (1968), jakten på en försvunnen ung diplomat inne på den brittiska ambassaden. Sedan kom de böcker som de flesta läsare menar när de säger le Carré. I Mullvaden (1974) jagar Smiley, som tvingats i pension, en sovjetisk mullvad i toppen av Cirkusen – författarens namn på MI6 – i en intrig formad av Philbyaffären. The Honourable Schoolboy (1977), som utspelar sig i Hongkong och Sydostasien, fick James Tait Black Memorial Prize och en andra Gold Dagger. Smiley’s People (1979) avslutar duellen mellan Smiley och hans sovjetiske motpart Karla. BBC:s tv-versioner 1979 och 1982 gjorde Alec Guinness till den självklare Smiley för en hel generation, och Tomas Alfredsons film av Mullvaden från 2011 gav Gary Oldman en Oscarsnominering i samma roll.

Le Carré stod aldrig still. Den lilla trumslagarflickan (1983) handlar om en engelsk skådespelerska som rekryteras av israelisk underrättelsetjänst och filmatiserades av Park Chan-wook för BBC 2018. A Perfect Spy (1986), hans mest personliga roman, gjorde fadern till Rick Pym, en svindlare vars son växer upp och blir spion; Philip Roth kallade den ”den bästa engelska romanen sedan kriget”. I år fyllde boken fyrtio.

När kalla kriget tog slut räknade kritikerna med att han skulle få slut på material. I stället letade han upp nya skurkar. The Night Manager (1993) handlar om en illegal vapenhandlare och den hotellanställde som skickas för att fälla honom. The Constant Gardener (2001) avslöjar ett läkemedelsbolag som testar mediciner på patienter i Kenya; Fernando Meirelles filmade den 2005, och Rachel Weisz vann en Oscar. A Most Wanted Man (2008) utspelar sig i Hamburg under kriget mot terrorismen, och filmversionen från 2014 blev Philip Seymour Hoffmans sista huvudroll. Our Kind of Traitor (2010) följer ryska pengar in i Londons finansdistrikt, City. Miljöerna skiftade, frågan låg fast. Vem offras, och vem skriver under på det?

Prisgalorna hade han litet tålamod med. År 2011 bad han att bli struken från listan till Man Booker International Prize. Samma år tog han ändå emot Goethemedaljen, och 2019 Olof Palmes pris, vars prispengar han skänkte till Läkare utan gränser. Mot slutet av livet tog han fram Smiley en sista gång i A Legacy of Spies (2017), som återvänder till operationen bakom Spionen som kom in från kylan, och berättade sin egen historia i memoarboken The Pigeon Tunnel (2016). Han dog i Truro i Cornwall den 12 december 2020, 89 år gammal. Hans sista fullbordade roman, Silverview, kom ut 2021.

Där börjar den nuvarande vågen, och mycket av den produceras av The Ink Factory, bolaget som drivs av hans söner Simon och Stephen Cornwell. Andra säsongen av The Night Manager hade premiär på BBC One den 1 januari 2026 och på Prime Video den 11 januari. David Eldridges scenversion av Spionen som kom in från kylan spelades på @sohoplace till februari och gav sig sedan ut på turné med Ralf Little som Leamas. Legacy of Spies, en serie i åtta delar skriven av Stephen Cornwell och Clarissa Ingram, bygger på båda Leamas-romanerna; Macfadyen spelar Smiley, Charlie Hunnam är Leamas, Daniel Brühl Stasi-officeren Fiedler och Hugh Laurie Control. Inspelningen avslutades i september, och något premiärdatum finns ännu inte. Och den 5 november ger hans son Nicholas, som skriver under namnet Nick Harkaway, ut The Taper Man, uppföljaren till Karla’s Choice (2024), där Smiley skickas till Los Angeles 1965.

Läs romanerna i ordning så framträder mönstret tydligt. Le Carré brydde sig aldrig om vem som vinner spelet. Han ville veta vad det kostar spelarna, och den frågan har inte blivit gammal.

Taggar: författare, The Night Manager, George Smiley, John le Carré, Mullvaden, Nick Harkaway