Beau Willimon, dramatikern som tog sina maktspel från Off-Broadway till Game of Thrones

Beau Willimon

Photo: Peabody Awards / CC BY 2.0, via Wikimedia Commons

Född	26 oktober 1977 Alexandria, Virginia, USA
Yrke	Dramatiker
Priser	Dayton Playhouse FutureFest · Lila Acheson Wallace Juilliards stipendium för dramatiker · Lecomte du Noüy-priset

Alla Beau Willimons berättelser utspelar sig i ett rum där någon förhandlar om makt och betalar för den med en bit av sig själv. En ung pressekreterare byter lojalitet mot ett bättre erbjudande. En societetsdam i Washington använder sin charm som kapital för att hjälpa maken uppåt. En fånge på golvet i en kejserlig fabrik inser att frigivningen han räknat ner till inte finns. Rummen har vuxit, från en Off-Broadway-scen till Netflix startsida och en fängelseplanet på Disney+, och snart vidare till Westeros. Uppslagsverken anger fortfarande dramatiker som hans främsta titel, och det är i pjäserna som resonemanget tar sin början.

Teatern kom sent, och nästan av en slump. Enligt egen utsago klev han in på Columbias pjäsförfattarutbildning som den minst förberedda i gruppen: »Jag var utan tvekan den sämsta studenten i vår grupp. Många av de här personerna hade vetat i evigheter att de ville bli dramatiker. Jag kände inte en själ i teatervärlden och hade inte den blekaste aning om hur man faktiskt skriver en pjäs. Men då slutade jag dricka och satsade verkligen på den här vägen.« Däremot hade han gott om stoff. Innan han började på forskarutbildningen hade han arbetat i flera år med politiska kampanjer, bland annat som pressekreterare under ett presidentvals primärvalskampanj. Det är den världen som skildras i Farragut North, pjäsen han skrev på Juilliard och döpte efter tunnelbanestationen i Washington som ligger närmast lobbyisterna och tankesmedjorna.

Pack Beauregard Willimon föddes den 26 oktober 1977 i Alexandria i Virginia. Hans far var örlogskapten, och familjen flyttade runt mellan Hawaii, San Francisco och Philadelphia innan den slog sig ner i St. Louis, där den äldre Willimon lämnade flottan och började arbeta som advokat. På John Burroughs School var hans dramalärare den unge Jon Hamm. 1999 tog han examen i historia och visuell konst vid Columbia, för att sedan driva runt: ett stipendium där han sorterade EU-dokument åt Estlands inrikesministerium i Tallinn, ett jobb på en liten kulturtidskrift i Vietnam och ett år i Sydafrika, dit han fått ett konststipendium för att skapa litografier om paranoia. Efter en MFA-examen 2003 följde jobb som barista, scenbyggen och SAT-undervisning, innan han började på Lila Acheson Wallace American Playwrights Program vid Juilliard, där han också tilldelades Lincoln Centers Lecomte du Noüy Prize.

Farragut North fick ta den långa vägen. Pjäsen vann Dayton Playhouse FutureFest 2005 och nådde New York i november 2008, på Atlantic Theater Company, en vecka efter ett presidentval. Doug Hughes regisserade John Gallagher Jr., Chris Noth och Olivia Thirlby. 2009 flyttade uppsättningen till Geffen Playhouse i Los Angeles, med Chris Pine i huvudrollen, och Outer Critics Circle nominerade Willimon till John Gassner Award. Dramatists Play Service ger ut manuset i en skådespelarutgåva, den form som amerikanska pjäser sprids i till högskole- och regionteatrar.

Samma år sattes Lower Ninth upp på The Flea, en pjäs om män som blir strandsatta på ett hustak medan vattnet stiger efter orkanen Katrina. Village Voice tyckte att den låg nära en urvattnad version av Waiting for Godot. Där fanns också Zusammenbruch, ett kort stycke för The 24 Hour Plays i regi av Thomas Kail, följt av Spirit Control på Manhattan Theatre Club 2010 och Breathing Time med Fault Line Theater 2014.

Vägen till film och tv gick via den första pjäsen. George Clooney filmatiserade Farragut North som The Ides of March 2011, med Ryan Gosling som kampanjmedarbetaren. Manuset, skrivet av Clooney, Grant Heslov och Willimon, nominerades till en Oscar, en BAFTA och en Golden Globe. Sedan lockade David Finchers namn honom till en serie han först hade tackat nej till. Han utvecklade House of Cards utifrån den brittiska förlagan för Netflix, lanserade serien i februari 2013 och ledde den i fyra säsonger innan han lämnade uppdraget i januari 2016. Frank Underwoods vana att vända sig mot kameran mitt i en scen är en monolog med ett annat namn – teaterns äldsta grepp.

Scenen har varit mindre generös. The Parisian Woman, hans omarbetning av Henri Becques La Parisienne, hade premiär på South Coast Repertory 2013. Inför Broadwayuppsättningen på Hudson Theatre, som hade premiär den 30 november 2017 med Uma Thurman i sin Broadwaydebut och Pam MacKinnon som regissör, skrev han om den rejält. Han menade att pjäsen omedelbart skulle kännas daterad om den inte tog hänsyn till det nya Washington. Kritikerna lät sig inte övertygas. Marilyn Stasio skrev i Variety att han missade chansen att göra »den här maniererade bagatellen till ett substantiellt politiskt drama«, och amNY liknade den vid en dagtidssåpa. Författaren som gjort Washington omöjligt att slita sig från på tv lyckades inte få det att fungera på en Broadway-scen just den säsong då staden dominerade nyheterna.

Åren därefter har han arbetat i flera spår. Han satt två mandatperioder som ordförande för Writers Guild of America, East, från 2017 till 2021. Han skapade The First för Hulu, en säsong om den första bemannade färden till Mars, och skrev Mary Queen of Scots åt Josie Rourke. För Tony Gilroys Andor skrev han de tre fängelseavsnitten, Narkina 5, Nobody’s Listening! och One Way Out. Det sistnämnda nominerades till en Emmy för dramamanus, och 2025 återvände han för Ghorman-avsnitten i den andra säsongen. Han berättade för Variety att han och Dan Gilroy hade lagt upp hela den första säsongen på sex dagar, och att han var »mycket stolt« över den andra. Han anslöt sig också till Severance som exekutiv producent för seriens andra säsong.

Nästa steg utspelar sig i det största rummet hittills. Warner Bros. har planerat Game of Thrones: Aegon’s Conquest, den första långfilmen i Game of Thrones-universumet, till 2029, med Owen Harris som regissör och Willimons manus som förlaga. Manuset hämtar stoff från inledningskapitlen i George R. R. Martins Fire & Blood, berättelsen om en man som anländer med drakar och kräver att sju kungariken ska böja knä. Det är den äldsta förhandlingen i hans verk – nu med eld på bordet.

Taggar: författare, dramatiker, House of Cards, Aegon's Conquest, Beau Willimon, Farragut North