Roberto Álamo, Goyavinnaren från Dödens apostel som nästan sålde sin statyett

Roberto Álamo

Photo: Rastrojo (D•ES) / CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Född	1970 Madrid, Spanien
Yrke	Skådespelare
Känd för	The Skin I Live In, Dödens apostel, Ta mina ögon
Priser	2 Goya · Max-priset för bästa skådespelare · Feroz-priset för bästa skådespelare · José María Forqué-priset för bästa skådespelare

Fotografierna togs mot röd sammet. Roberto Álamo hade ställt fram en av sina Goya-statyetter – priset som den spanska filmakademin gav honom för bästa manliga biroll – och förberedde den för försäljning på Wallapop, appen där spanjorer säljer soffor och cyklar. Innan annonsen hann läggas upp fick han ett jobb, och först efteråt fick han veta att priset inte fick säljas enligt lag. ”Jag hade sålt den för att kunna äta, helt enkelt”, berättade han för El Español. En man med två Goya-priser, ett Max-pris för scenkonst och över femtio filmer bakom sig var bara några knapptryckningar från att lägga ut sin utmärkelse till försäljning. I en pratshow lockar historien till skratt. Samtidigt är den en ovanligt ärlig skildring av en spansk skådespelarkarriär.

Branschen ser honom först på ytan. Det rakade huvudet, de kraftiga armarna och den sträva rösten har gjort honom till spansk tv-fiktions självklara polis, slagskämpe och man på väg att tappa humöret – och den typen av roller fortsätter att komma. Hans nästa huvudroll i tv är Casper, en miniserie för RTVE där han spelar titelkaraktären Ángel Suárez Flores, rånaren vars kriminella bana kan ha pågått i tre decennier, enligt tv-bolaget. ”Ibland bestämmer de sig för att min kroppsbyggnad eller röst passar vissa karaktärer. Ja, tack och lov – det ger mig mat på bordet”, sa han. Roller som gjort honom känd brukar snarare gå på tvärs med hans fysik.

Han föddes som Roberto Martínez Felipe i Madrid 1970 och kom inte in i yrket via familjen. Han utbildade sig till teknisk ritare – något han fortfarande tar upp när han berättar om återträffar där klasskamraterna blivit arkitekter – och studerade sedan skådespeleri på Cristina Rotas skola. Han gick med i Animalario, teatergruppen i Madrid som grundades av Alberto San Juan och Willy Toledo, och fick mindre tv-roller i slutet av 1990-talet. Filmrollerna kom pö om pö: en frisör i La mujer más fea del mundo, en av vännerna i David Serranos Días de fútbol och en roll i Icíar Bollaíns Ta mina ögon.

Vändpunkten var en boxare. Urtain, skriven av Juan Cavestany, regisserad av Andrés Lima och samproducerad av Animalario och Centro Dramático Nacional, gav honom rollen som José Manuel Ibar – den baskiske tungviktsboxaren känd som Urtain, som blev europamästare och tog sitt liv i början av 1990-talet. Álamo spelade honom mellan 2008 och 2010 och belönades med en rad scenpriser, däribland Max-priset för bästa skådespelare 2010. TVE filmade uppsättningen för sin programserie Estudio 1 2011. Rollen mejslade fram den mall som resten av karriären gång på gång återvänt till: en väldig kropp som bär på en man i upplösning.

Filmen hann i kapp först senare. Pedro Almodóvar gav honom rollen som Zeca i La piel que habito: sonen som dyker upp i kirurgens herrgård i tigermundering efter ett rån och utlöser filmens våldsammaste vändning. Antonio de la Torre blev hans återkommande motspelare. De två spelade huvudrollerna i Dispongo de barcos och därefter bröder i Daniel Sánchez Arévalos La gran familia española. Filmen gav Álamo Goya-priset för bästa manliga biroll i februari 2014, och en av de nominerade han slog var de la Torre, hans bror på film.

Huvudrollen kom med Rodrigo Sorogoyen. I Dödens apostel, som släpptes på engelska under titeln May God Save Us, spelar Álamo Javier Alfaro, en våldsam polisinspektör som återigen paras ihop med de la Torre. Tillsammans jagar de en man som våldtar och mördar äldre kvinnor under en Madrid-sommar präglad av 15-M-protesterna och ett påvebesök. Rollen som Alfaro gav honom Goya-priset för bästa manliga huvudroll i februari 2017, liksom priserna Feroz och Forqué. Sorogoyen tog tillbaka honom i Movistar+-serien Antidisturbios, där han spelar José Antonio Úbeda, en av sex kravallpoliser vars avhysning i centrala Madrid slutar med att en man dör – och den som tar en grannes telefon och raderar hennes inspelning av händelsen.

Här blir den vanliga bilden av Álamo alltför förenklad. Roller som fått mest beröm är poliser vars våld står i centrum, men han avvisar den slutsats som publiken ofta drar av dem. ”Jag misstror inte polisen, inte alls”, sa han till El Español och framhöll att fiktion behöver konflikter för att en berättelse ska fungera dramatiskt. Hans bästa senare filmarbete har tagit en annan riktning. I Javier Marcos Josefina spelar han Juan, en kriminalvårdare som ser en mamma, spelad av Emma Suárez, besöka sin son varje söndag. Han hittar på att han har en dotter bakom galler, Josefina, för att få en anledning att prata med henne. Rollen gav honom en Feroz-nominering och kräver inget av hans fysik. I spansk tv har han fått betydligt fler Úbeda-roller än Juan-roller: först i TVE:s polisdrama Estoy vivo, sedan som en före detta polis som felaktigt hamnar i fängelse och kommer ut som försvarsadvokat i Caronte. Priserna förändrade inte heller de ekonomiska villkoren. I El Hormiguero, där han gjorde reklam för Netflix-skräckfilmen El páramo, berättade han att telefonen förblev tyst i nio månader efter Goya-priset för bästa manliga biroll – tillräckligt länge för att han skulle börja skriva ett cv för att söka jobb som servitör.

Han har sagt det offentligt mer än en gång, utan att tycka synd om sig själv. ”Jag är inte rik, Hollywood är inte resten av världen”, sa han till El Español och uppskattade att det kanske finns 8 000 skådespelare i Spanien, varav bara 2 000 eller 3 000 kan försörja sig på yrket. Bara fyra eller fem procent har det gott ställt – ”och jag tillhör inte dem”. Samma intervju presenterade också en publicerad poet: hans diktsamling Amantes venía de amar handlar om barndomens rädslor, ensamma nätter och sex.

Arbetstillfällena har inte sinat sedan dess. Han spelade Dimas i La red púrpura och uppföljaren La nena, Atresplayers fortsättning på La novia gitana. Han spelade Abderramán i Alejandro Amenábars Cervantesdrama El cautivo, som hade premiär i Toronto i september 2025, och Aitor Aguirre i Netflix-thrillern Innato, mot Imanol Arias och Elena Anaya. Serien släpptes i december samma år. I augusti 2026 syntes han som Fernando, pappan vars nya flickvän ställer familjesemestern på ända, i Chema de la Peñas Días de agosto.

Två projekt ramar nu in hans höst. Leones en invierno, Albert Pintós hämndthriller med Luis Zahera i huvudrollen och Álamo som tvåa i rollistan, får svensk premiär i spanska biografer den 23 oktober 2026 genom Sony Pictures. Casper, tre avsnitt på 70 minuter skapade och regisserade av Joaquín Llamas, spelas in i Madrid, Murcia och på Kanarieöarna. Rodolfo Sancho spelar inspektör Pablo Losada, som är honom på spåren, och något premiärdatum har ännu inte meddelats. Efter år av roller som männen som griper andra är Álamo nu mannen som själva gripandet kretsar kring. Goya-statyetterna blev kvar – utanför Wallapop.