Norm Macdonald – komikern som andra komiker kallade den bäste

Norm Macdonald

Photo: BC NDP History Group / CC BY 2.0, via Wikimedia Commons

Född	17 oktober 1959 Quebec City, Quebec, Canada
Död	14 september 2021 (61)
Yrke	Ståuppkomiker, skådespelare och manusförfattare
Känd för	Klaus, Grown Ups, Man on the Moon

Norm Macdonald tyckte bäst om ett skämt när publiken inte kunde avgöra om det var ett skämt. I en tv-soffa sent på kvällen kunde han ägna fyra minuter åt en mal som går in på en fotläkarmottagning och stapla så mycket familjeelände på den lilla insekten att det räckte till en hel rysk roman, medan programledaren långsamt tappade fattningen. Sedan knöt han ihop allt med fyra ord: för att lampan var tänd. På en kändisroast där grovheterna stod i centrum framförde han medvetet fåniga, barntillåtna skämt som verkade hämtade ur en farfars skämtbok – och lät publiken stöna. Cheferna som betalade honom förstod sällan poängen. Komikerna som såg honom fattade direkt, och avståndet mellan de två publikerna löper genom allt han gjorde.

Han växte upp med engelska som modersmål i Québec City, som son till två lärare från östra Ontario, båda anställda vid militärbasen Valcartier. Hans far ville inte låta honom lära sig franska. Familjen flyttade senare till Ottawa, och hans äldre bror Neil fick en lång karriär som korrespondent för CBC. Norm gick ut gymnasiet i förtid, läste matematik och filosofi vid Carleton University utan att ta examen och försörjde sig på kroppsarbete. Bland annat arbetade han som chokerman i ett skogsavverkningslag.

Standupdebuten kom relativt sent för en man född den 17 oktober 1959. Hans första amatörkväll på Yuk Yuk’s i Ottawa 1985 gick så bra att han blev rädd. Han lämnade scenen och sa att han aldrig skulle uppträda igen, och klubbägaren fick övertala honom att komma tillbaka. Ett halvår senare stod han på Just for Laughs i Montreal, där Montreal Gazette kallade honom en av landets hetaste komiker. Därefter följde amerikansk tv, och David Letterman sa senare att han skulle ha bokat Macdonald varje vecka om han hade kunnat. Macdonald skrev för The Dennis Miller Show och Roseanne innan han slutade för att börja på Saturday Night Live 1993.

Det jobb som kom att definiera honom började 1994, när han tog över Weekend Update. Han läste upp de påhittade nyheterna som om han utmanade studion att skratta. Vecka efter vecka, under och efter rättegången, kallade han O.J. Simpson för mördare. Frank Stallone blev hans allroundmåltavla och fick skulden för allt från giftigt avfall till arbetslöshet. När ett skämt föll platt lät han det göra det och gick vidare.

I början av 1998 petade Don Ohlmeyer, chef för NBC:s västkustdivision, honom från nyhetsbordet med hänvisning till tittarsiffrorna och en kvalitetsnedgång. Colin Quinn tog över i januari samma år. Ohlmeyer var nära vän med Simpson, och Macdonald sa i Lettermans program och i Howard Sterns radioprogram att Simpson-skämten hade kostat honom jobbet. Ohlmeyer förnekade det. När Dirty Work, filmen som Macdonald hade skrivit tillsammans med andra och själv spelade huvudrollen i, gick upp på bio den sommaren vägrade NBC först att visa reklam för den och höll sedan annonserna borta från Saturday Night Live. När Macdonald bjöds tillbaka som programledare i oktober 1999 sa han till publiken att han antog att han hade fått frågan bara för att programmet hade blivit riktigt dåligt sedan han slutade.

Dirty Work, regisserad av Bob Saget med Artie Lange vid Macdonalds sida, blev också Chris Farleys sista film. Samma år gjorde Macdonald rösten till hunden Lucky, mot Eddie Murphy i Dr. Dolittle, en roll han behöll i uppföljarna. ABC gav honom The Norm Show med Laurie Metcalf, som gick i tre säsonger. Komedin Screwed, där Dave Chappelle medverkade, gick dåligt på bio, och Macdonald fortsatte att dyka upp i Adam Sandlers filmer, från Billy Madison till Grown Ups.

Den gängse bilden är att Hollywood aldrig kom på vad det skulle göra med honom. Den bilden låter honom också komma väl lindrigt undan. Han ogillade att medverka i vanliga sketcher, och i bakom kulisserna-material från Dirty Work berättar han hur motvillig han var till att skådespela över huvud taget. Han sa till Marc Maron att han hade spelat bort allt tre gånger och förlorat 400 000 dollar vid ett enda tillfälle. Han gick i konkurs två gånger. I september 2018, samma månad som hans pratshow på Netflix hade premiär, gav han en intervju där han verkade kritisera delar av #MeToo-rörelsen och försvara Louis C.K. och Roseanne Barr. NBC strök honom från gästlistan till The Tonight Show Starring Jimmy Fallon. Samma envishet som gjorde malenskämtet möjligt gjorde honom också svår att skydda.

Det var som gäst i andras program som hans egenart kom bäst till sin rätt. Malhistorien berättades i The Tonight Show with Conan O’Brien 2009, ett år efter Bob Saget-roasten. 2013 startade han videopodden Norm Macdonald Live tillsammans med Adam Eget. Den 15 maj 2015 blev han den sista ståuppkomikern Letterman någonsin bokade till Late Show. Han avslutade med att återberätta ett skämt som han hört Letterman dra i kanadensisk tv när Macdonald var 13 år och satt i studiopubliken. Sedan brast han i gråt när han berättade för Letterman att han älskade honom. Ett år senare kom Based on a True Story, en memoar som till största delen är fiktion.

Ingen i publiken visste att han hade fått diagnosen multipelt myelom 2013. Han berättade för sin familj, sin agent och sin före detta hustru, men ingen annan. Brodern Neil sa senare att Norm var rädd att nyheten skulle förändra hur människor såg på honom. I början av 2020 upptäckte läkarna en behandlingsrelaterad benmärgssjukdom som senare utvecklades till akut myeloisk leukemi. Den 28 juni samma år, medan pandemin höll publiken borta, spelade han in en hel timme nytt material ensam i sin producentpartner Lori Jo Hoekstras lägenhet. Det var en provkörning inför en special han aldrig hann spela in. Från sjukhussängen spelade han in repliker till Yaphit, den geléaktige ingenjören han gjorde rösten till i The Orville. Han dog på City of Hope i Duarte i Kalifornien den 14 september 2021, 61 år gammal.

Han gifte sig med Connie Vaillancourt 1988. De fick en son och skilde sig 1999. Provföreställningen släpptes av Netflix i maj 2022 som Norm Macdonald: Nothing Special, med ett rundabordssamtal där vänner som Chappelle, Letterman och Sandler deltog. Den gav honom karriärens första Primetime Emmy-nomineringar – tre stycken – men ingen vinst. Kritikerna hörde dödligheten under den gravallvarliga ytan. Chappelle tillägnade honom The Closer och har senare sagt att Macdonald fick honom att åter förälska sig i komedin.

Judd Apatows Norm: The Tale of Norm Macdonald kommer till Netflix den 16 oktober 2026. Filmen är helt och hållet sammansatt av arkivmaterial, personliga fotografier och hemmavideor som vänner och fans skickat in, så att Macdonald själv berättar sin historia. I trailern förklarar han för Letterman varför han fick lämna Weekend Update och intervjuar Jane Fonda och Jim Carrey i sin egen show. Det är en passande form för en film om en man som dolde sin död för publiken och lämnade en timmes skämt åt dem att upptäcka: skrattet kunde komma sent, eller inte alls, men skämtet var ändå fullbordat.