David Tennant kom aldrig undan den tionde doktorn — så han började spela hans motsats

Skådespelaren som vid fyra års ålder talade om för sina föräldrar att han en dag skulle spela Doktorn tillbringar sedan dess varje decennium med att försöka spela bortom den uppfyllda önskan. Han kommer aldrig riktigt undan. Vartannat eller vart tredje år drar ett Doctor Who-jubileum, en ljudbox från Big Finish, ett julspecial eller en regenerationsvändning honom tillbaka in i Tardisen. Och varje gång hamnar rubrikerna på samma ställe. Tionde doktorn. Fansens favorit. Fjortonde doktorn enligt särskild överenskommelse. Den mest sedda brittiska skådespelaren från eran efter 2005 ser hur resten av hans arbete fortsätter att läsas genom en gestaltning som snart är två decennier gammal.

Det märkliga är att resten har gått i motsatt riktning. Tennants senaste huvudroller är doktorns fotografiska negativ: en tvingande partner, en utmattad kriminalvårdare, en seriemördare i en lägenhet på Muswell Hill, en rysk dissident som dör av polonium i en sjukhussäng i London, en undersökande reporter som plockar isär Rupert Murdochs tidningar — och nu den mest avskydda gestalten i den mest sedda brittiska dramaserien i Disney+:s katalog.

Han föddes 1971 i Bathgate, i de skotska lågländerna, i ett prästgårdshem inom Skottlands kyrka. Hans far, Sandy McDonald, skulle senare bli ordförande för generalförsamlingen — det högsta valda ämbetet inom kirkan — och hos den vuxne Tennant går det att höra det hemmaregister som består av enkel ton, samhällstjänst och en lätt skepsis mot uppvisning. Han utbildade sig vid Royal Conservatoire of Scotland i Glasgow och tog examen 1991. När han gick med i skådespelarfacket Equity var efternamnet McDonald redan upptaget, så han plockade ett nytt från fodralet till en Pet Shop Boys-skiva. Sedan dess har Neil Tennant varit en sned fadder till en skotsk skådespelare.

Det första årtiondet bestod av teater, småskaliga skärmar och skotsk tv. Genombrottet kom två gånger samma år. 2005 satte Russell T Davies honom i huvudrollen i sin BBC-reboot av Casanova och gav honom därefter Doctor Who. Christopher Eccleston hade lämnat huvudrollen efter en säsong; serien behövde någon som kunde bära den bortom själva experimentet. Tennant bar den bortom allt. Tre fulla säsonger plus ett år av specialavsnitt, fyra vinster i National Television Awards som mest populär skådespelare på fem försök, två BAFTA-priser och en hel generation brittiska tittare som förknippar barndomen med ljudet av den rösten.

Det han gjorde efter 2010 läses som ett långt gräl med den tyngdkraften. Han gick över till Royal Shakespeare Company och spelade huvudrollen i Hamlet i Gregory Dorans Stratford-uppsättning; BBC filmade den och uppsättningen blev en av tidens mest sedda Hamlet. Han gjorde Richard II för RSC. 2015 gestaltade han en tvingande brottsling vid namn Kilgrave i Marvels Jessica Jones — en insats så störande att kritiken läste den som en offentlig korrigering av hans tv-ansikte. Broadchurch, vid sidan av Olivia Colman, gick i tre säsonger genom decenniet och etablerade honom som en seriös dramatisk huvudrollsinnehavare som kunde bära en långsam, dyster brittisk kriminalserie utan ironi.

Nästa vändpunkt blev prestige-true-crime. 2020 gestaltade han Dennis Nilsen i Des, ITV-serien om seriemördaren från Muswell Hill som angav sig själv eftersom kropparna i avloppet täppt till rören. Insatsen gav honom International Emmy som bästa skådespelare och ställde åter frågan vilken sorts skådespelare han höll på att bli. Två år senare var han Alexander Litvinenko i Litvinenko, också för ITV: den ryske dissidenten som långsamt dör av poloniumförgiftning medan han från en sjukhussäng i London pekar ut sina egna mördare. När han 2023 återvände till Doctor Who — den här gången som fjortonde doktorn, i den bigenerationsvändning med vilken Davies firade 60-årsjubileet — bar han redan på en parallell meritlista som ingen längre krävde att han skulle försvara.

Bigenerationen är hans senaste tids mest omdiskuterade beslut. Davies tog tillbaka honom just för att den nye doktorn, Ncuti Gatwa, inte skulle behöva ärva serien ensam: Tennants fjortonde skulle leva vidare parallellt med Gatwas femtonde. För delar av kritiken lät den generositeten mot den ene som en bristande tilltro till den andre. Debatten har inte tystnat. Återkomsten till ett julspecial 2026 är bekräftad, och han har skrivit på för femton nya ljudäventyr som tionde doktorn för Big Finish, med start sommaren 2027. Rollen han synbart försöker växa ifrån har blivit ett permanent, återanvändbart parallelliv.

Det slående med 2026 är hur fullständigt skärmarbetet har gått åt motsatt håll. Rivals, Jilly Coopers åttiotalsbonkbuster som blivit Disney+-serie, återkom i maj med en andra säsong i tolv avsnitt; Tennant spelar Lord Tony Baddingham, den avskydda verkställande chefen för en regional tv-franchise, och recensenterna pekar ut honom som berättelsens hotcentrum. Serien tog sig in på den globala topp tio-listan på Disney+ redan premiärveckan. I september ledde han The Hack på ITVX som Nick Davies, Guardian-journalisten som spräckte avlyssningsskandalen vid News of the World; en månad tidigare hade han varit Ian Ventham, fastighetsskurken i Netflix Torsdagsmordklubben efter Richard Osmans roman. Time, Jimmy McGoverns fängelsedrama för BBC, kommer tillbaka med en tredje säsong där Tennant spelar en kriminalvårdare i centrum av en kris kring häktning av minderåriga. Den 15 juni går han upp på Duchess Theatres scen en enda kväll med White Rabbit Red Rabbit, Nassim Soleimanpours pjäs som tvingar utövaren att kallt läsa ett förseglat manus inför publiken, utan minsta repetition.

Utanför arbetet är han bestämd i en handfull offentliga strider. Han är gift med Georgia Tennant, dotter till den femte doktorn Peter Davison; de har fem barn, däribland den äldre adopterade sonen Ty, även han skådespelare. De senaste åren har han använt sin synlighet för att försvara transpersoners rättigheter och andra HBTQ+-frågor, bland annat i ett tal som värd för BAFTA 2024 som föranledde ett direkt svar från Storbritanniens dåvarande jämställdhetsminister. I övrigt är han ovanligt diskret för någon med hans exponering: långa intervjuer är sällsynta, sociala medier sparsamma, privatlivet förblir privat.

De närmaste tolv månaderna samlar nästan alla trådar. De återstående sex avsnitten av Rivals släpps under juni. Time inleder inspelningen av sin tredje säsong. Julspecialen av Doctor Who klipps. White Rabbit Red Rabbit är en kväll och sedan borta. Och någonstans i bakgrunden står den tionde doktorn i begrepp att spela in femton nya timmar ljud för 2027. Skådespelaren som ägnat två decennier åt att försöka spela bortom en enda roll gör vid femtiofem år det mest varierade arbetet i sin karriär — och rollen väntar tåligt på honom varje jul.