Matt Reeves The Batman (2022) är mindre superhjältefilm än deckare: en kriminalthriller om en stad som slits sönder av korruption och privilegier, som Punch Drunk Critics uttrycker det. Gotham har vi sett i så många versioner att de flyter ihop, men Reeves gör staden ovanligt tung. Förtvivlan sitter i väggarna och i människorna, och till och med hjältarna verkar ha accepterat att deras arbete är lönlöst. Batman slåss för Gothams invånare utan att göra sig några illusioner om sina chanser.

Reeves besparar oss ännu en återblick på mordet på Bruce Waynes föräldrar. Deras död får Bruce att vända familjeföretaget ryggen och ägna sig åt nattliga räder i mask. Det är Batmans andra år i verksamheten, och han är mer myt och fysisk närvaro än människa. De småkriminella fruktar honom, och när Bat-signalen tänds på himlen är det dags att dra. Polisen litar föga på den kostymklädde figuren. Undantaget är James Gordon, spelad av Jeffrey Wright, som enligt Punch Drunk Critics verkar vara den ende som gör det.

Robert Pattinson är filmens tyngdpunkt. The Guardian beskriver hans Bruce Wayne som en elegant nerslampad rockstjärna och eremit i svart kostym, spenslig och dandyaktig, med mörka hårslingor över ansiktet. I dräkt och mask växer han, enligt samma recension, som genom ett trollslag i omfång, och hela hans väsen vässas till en blockliknande orörlighet. Skillnaden mellan den frånvarande aristokraten och den pansrade skuggan behöver ingen förklaring. Punch Drunk Critics går längre och kallar Pattinsons gestaltning av Gothams främste detektiv rent ut fantastisk. The Holy Goof uppskattar att Batman är ofullkomlig och att han samarbetar med polisen i stället för att arbeta mot den, även om det inte alltid faller poliskåren i smaken.

Familjen Wayne framställs inte som felfri, och Bruce har sina brister precis som sina närmaste. Enligt Punch Drunk Critics har hans fars, Thomas, dröm om ett borgmästarskap och det ambitiösa projektet Wayne Renewal gått upp i rök. Det enda som förnyas i Gotham är mord och brott. Ordet «renewal» blir nästan ett hån i en stad där ingenting förnyas, och det gör att deckargåtan också blir ett uppgörelse med Bruces eget arv.

Paul Danos Riddler har inget gemensamt med Jim Carreys neongröna dräkt och orangea hår. Här finns ingen fånig hatt och inga gulliga ramsor. I en av de tidiga scenerna gömmer han sig i skuggorna och slår borgmästaren till döds. Punch Drunk Critics jämför honom med en seriemördare ur en David Fincher-film, och hans brutalitet matchas av kvickheten. Han strör ut ledtrådar till en större konspiration, avsedda för Batmans ögon och ingen annans. The Guardian lägger till att han syns i sociala medier med en gummimask över ansiktet. Hans vrede riktas mot Gothams korrumperade elit, som han tar sig an en efter en: borgmästare Don Mitchell, distriktsåklagare Gil Colson, spelad av Peter Sarsgaard, och fler därtill. Det som gör honom rasande är bland annat en ny drog, kallad «drops», som myndigheterna uppenbart blundar för. Enligt The Guardian påminner filmen till en början om en seriemördarrysare i stil med Saw, och den väcker förhoppningar om en gåta kring kommunal korruption.

Rollistan i övrigt håller hög nivå. Colin Farrell är oigenkännlig som Pingvinen bland gangstrarna som har tagit över staden, och John Turturro spelar Carmine Falcone. The Guardian lyfter fram Jeffrey Wrights och Turturros stillsamt bra insatser och menar att superkraften hos Zoë Kravitz är karisma. Hon spelar Selina Kyle. The Holy Goofs recensent går så långt som att kalla Andy Serkis den bästa Alfred som setts, trots Michael Caines skugga över rollen, och säger detsamma om Wright som Gordon trots Gary Oldmans arv. Det är fanberöm snarare än analys, men det visar att rollbesättningen också övertygar en recensent som ser filmen med fanögon.

Problemen sitter i slutet. The Guardian beklagar att den intressanta berättelsen om korruption urartar i en tröttsam tredje akt. Filmen utlovar en avmaskering med tillfredsställande upplösning, men lever inte upp till det. Riddlers pussel är inte särskilt snillrika och inte ens viktiga för intrigen, och slutet beskrivs som ett ganska svagt icke-slut som blygt smiter undan Batmans existentiella kris. Filmen är dessutom för lång. Tonen, speltiden och tredje akten drog på sig kritik även på andra håll. Jag delar invändningen: Reeves hade vunnit på en strammare klippning, och på att följa upp den tråd han själv lade ut, nämligen vad Bruces egen familj har med korruptionen att göra.

Visuellt är filmen i alla fall stark. The Guardian kallar den enastående designad och visuellt spektakulär, med stora actionscener och stötar som dunkar i bröstbenet ur mörkret. Greig Fraser fotade med Industrial Light & Magics virtuella produktionsteknik StageCraft, och Michael Giacchino komponerade musiken. Inspelningen skedde i England och Skottland samt i studior vid Warner Bros. Studios Leavesden. Den pågick mellan januari 2020 och mars 2021 och avbröts i flera månader av covid-19-pandemin. Filmen innehåller över 1 500 specialeffektsbilder och är en av de längsta superhjältefilmer som gjorts.

Reeves arbetade om berättelsen efter att Ben Affleck lämnat projektet 2017. Han kapade banden till DC Extended Universe och valde en yngre Batman, tidigare i sin bana som hämnare utanför lagen. Förebilderna var Alfred Hitchcocks filmer och New Hollywood, och serierna Year One, The Long Halloween och Ego. Därför liknar filmen mer en utredning än en actionfilm, vilket också Punch Drunk Critics konstaterar.

Mottagandet blev positivt, med beröm för Reeves angreppssätt, för insatserna av Pattinson och Kravitz och för foto och musik. Ekonomiskt blev filmen en stor framgång: över 772 miljoner dollar världen över mot en budget på 185–200 miljoner, och Warner Bros. mest inkomstbringande premiär under pandemin. Den nominerades till tre Oscars. Uppföljaren The Batman: Part II är planerad till den 18 februari 2028, och Colin Farrells spin-off-serie The Penguin hade premiär på HBO i slutet av 2024.

Reeves har gjort en Batman-film som är för lång och tappar fart i sista akten, och det är slutet som sviker mest. Men Pattinsons dubbelgestalt som eremit och mask, Danos skräckinjagande Riddler och en stad där korruptionen sitter i väggarna bär filmen långt förbi dess svagaste kvart.