Aslı (Demet Özdemir) och Kerem (Şükrü Özyıldız) delar ett ögonblick där hennes leende inte riktigt når ögonen. Scenen är kort, men den sätter tonen för Love Tactics 2: en film där ytan glittrar, men det verkliga spelet utspelas bakom kulisserna.

Regisserad av Recai Karagöz och skriven av Pelin Karamehmetoğlu är Love Tactics 2 en romantisk komedi som tar vid där den första filmen slutade. Aslı, som anser att äktenskap är en bluff, tvingas manipulera Kerem när han oväntat går med på hennes cyniska syn på kärlek. Grundkonceptet har potential – ett spel av manipulation och misstänksamma avsikter kan vara underhållande om det görs rätt.

Men där Love Tactics 2 brister är i sin oförmåga att fördjupa sig bortom den ytliga charmen. Filmen förlitar sig tungt på repetitiva gags och förutsägbara vändningar. Scenerna där Aslı försöker manipulera Kerem genom olika knep, från låtsad ömhet till dramatiska utbrott, skulle kunna vara komiska om de inte kändes så uppradade efter varandra. Özdemir och Özyıldız har en viss kemi på skärmen, men dialogen de får arbeta med är ofta platt och saknar både skärpa och djup.

Det tekniska hantverket i filmen är solitt men föga uppseendeväckande. Istanbul fungerar som en vacker fond, och staden syns tydligt i flera av scenerna. Ändå känns bildberättandet ofta stelt, som om regin nöjer sig med att registrera händelserna snarare än att forma dem.

Problemet sitter djupare än så: Love Tactics 2 känns för ofta som en kopia av tidigare romantiska komedier, sin egen föregångare inräknad. Det saknas nya vinklar eller fräscha idéer – i stället upprepas gamla formler. De situationer där Aslı och Kerem dras in i varandras liv kunde ha använts för att utforska relationen på ett mer komplext sätt, men de blir bara ännu ett tillfälle för de två att försöka lura varandra.

För att vara ärlig är inte alla skådespelare lika övertygande. Özdemir och Özyıldız bär filmen med sin närvaro, men Atakan Çelik som Tuna och Bora Akkaş som Emir får aldrig något egentligt utrymme att utvecklas. Deras karaktärer känns överflödiga, och deras repliker saknar både humor och substans.

Det finns några ljuspunkter. Scenen där Aslı inser att hennes manipulation inte leder någonvart är ett av de få ögonblick då filmens annars så putsade yta spricker. Men även där rör det sig bara om ett kort sanningens ögonblick, snabbt övergivet till förmån för nästa gag eller vändning.

Love Tactics 2 underhåller på ytan, men saknar det djup som krävs för att verkligen sticka ut. Det är en film som spelar det säkra kortet och aldrig tar några egentliga risker.

Mottagandet har varit svalt. Barbara Shulgasser-Parker på Common Sense Media gav filmen 2 av 5 stjärnor, medan Anweshak Tejendra på The Envoy Web landade på 2,5 av 5. Liz Kocan på Decider och Amanda Guarragi på Ready Steady Cut har i sina recensioner båda pekat på filmens repetitiva karaktär och dess oförmåga att erbjuda något nytt inom genren.

Produktionen av Love Tactics 2, som annonserades av Lanistar Media på Netflix, samlade en stor del av ensemblen från den första filmen. Demet Özdemir, Şükrü Özyıldız och Atakan Çelik återupptog sina roller, vilket ger en viss kontinuitet för fansen. Men trots det har varken handlingen eller skådespelet lyckats leva upp till förväntningarna.

Kvar blir en uppföljare som vet precis vilka knappar den ska trycka på hos sin publik, men som aldrig vågar trycka på någon annan. Med två huvudrollsinnehavare som förtjänat ett vassare manus är det synd att Karagöz nöjer sig med att göra om den första filmen i stället för att bygga vidare på den.