Familjeförvirringen är en förutsägbar kroppsbytarkomedi, men med värme nog för julen

Emma Myers sitter mitt i ett viktigt klientmöte och spelar CC, tonåringen som har hamnat i sin mammas kropp. När hon hastigt trycker i sig glass slår Jess laktosintolerans till. Skämtet ser man komma på långt håll. Ändå är det den enda scenen i ”Familjeförvirringen” där poängen och genomförandet faktiskt möts. Resten av McGs Netflix-komedi är en samling kroppsbytessketcher som man har sett förut, spelade med ungefär den entusiasm som barn visar på ett kalas de blivit släpade till.

Familjen Walker bor i Los Angeles: Jess och Bill, tonåringarna CC och Wyatt samt lille Miles. Inför jul försöker föräldrarna få de avlägsna barnen att umgås mer med dem, utan större framgång. Under en utflykt till Griffith Observatory, där en sällsynt planetuppställning pågår, önskar de båda generationerna samtidigt att den andra ska få prova på att vara dem. Astrologen Angelica ombeds ta familjekortet, en bländande blixt skakar observatoriet, och i oredan skadas teleskopet. Nästa morgon har Jess och CC bytt kropp, och det har Bill och Wyatt också. Även Miles och hunden Pickles har blivit ombytta. Grannen Rolf, spelad av Matthias Schweighöfer, får i uppdrag att passa dem utan att förstå varför.

Filmens motor är att var och en ska leva någon annans dag, och det är där slapstickmomenten står uppradade. Bill i Wyatts kropp sabbar sonens intervju för ett Yale-stipendium med sin slängiga attityd, medan Wyatt i Bills kropp oväntat blir bjuden på fest hos Ariana, som han är förälskad i. Det är komedi där varje poäng är utstakad långt i förväg, och regin gör inget för att dölja det.

Rekommenderad läsningA Merry Little Ex-Mas: Alicia Silverstone återvänder på Netflix i mardrömmen att fira jul med sitt ex

Rollerna är byggda på själva förväxlingen. Jennifer Garner spelar Jess i CC:s tonårskropp, Ed Helms spelar Bill i Wyatts, Emma Myers spelar CC i sin mammas kropp och Brady Noon spelar Wyatt i sin pappas. Garner och Helms spelar på rutin, och det känns mer som en pliktskyldig uppläsning av manuset än som något eget. Myers och Noon, som får vara tonåringar i föräldrarnas kroppar, har några fina ögonblick, men även de hamnar snart i förutsägbara spår. Rita Moreno har en liten roll som Angelica, astrologen som sätter hela röran i rörelse, och hon är mer startsignal än rollprestation. Vanessa Carrasco som Ariana får inte mycket mer att göra än att vara målet för Wyatts nervositet.

McG regisserar efter ett manus av Adam Sztykiel och Victoria Strouse, och han verkar mest följa det. Förlagan är barnboken ”Bedtime for Mommy” av Amy Krouse Rosenthal, och man märker att berättelsen är byggd för att vara trygg. Varken i vad som berättas eller i hur finns något man inte redan har sett.

Intrigen har dessutom för många bollar i luften. Med flera byten att hålla reda på hoppar filmen mellan perspektiven utan att något av dem får riktigt fäste. Jakten på teleskopets saknade lins, där nästa planetuppställning inte kommer förrän år 2162, ger mer tidspress än spänning. Soundtracket med bland annat ”Santa Claus Is Comin’ to Town” och ”Moves Like Jagger” lägger feststämning över en handling som annars går på tomgång.

Som bäst är filmen när den sänker tempot och låter familjen se vad de andra bär på. Mamman får syn på hur allvarligt dottern menar det utanför fotbollsplanen, dottern förstår hur mycket mamman offrar på jobbet, och Wyatt, som sitter i sin pappas kropp, får veta att pappan gav upp en möjlig musikkarriär för att bli förälder. Budskapet, att familjen finns där för varandra, går inte att invända mot. Det är också lika lätt att glömma som resten.

Kritikerna blev delade när filmen kom på Netflix den 30 november 2023. RogerEbert.com kallade den ”a Dad Joke of a movie”, godmodigt fånig men så förtjust i sin egen fånighet att den bjuder in oss att gilla den. Jag skulle gärna hålla med, men skämtet är sällan så roligt att man vill skratta med.

Skådespelare

Foto: The Movie Database (TMDB)

Taggar: Netflix, Komedier, Jennifer Garner, Emma Myers, Ed Helms, Familjeförvirringen

Mer som detta

The Last House — i Louis Leterriers Netflix-thriller är den förseglrade dörren inte hotet; äktenskapet är det

‘Room to Move’ på Netflix: en koreograf läser om tre decennier av sin egen kropp efter en autismdiagnos vid 33

Kate Winslets regidebut ’Goodbye June’ omdefinierar julgråten på Netflix: Recension och reportage

The Whisper Man på Netflix — James Ashcroft gör en thriller om det arresteringar inte stänger

This, That and Everything in Between på Netflix: Jodi Sta. Maria möter modern som försvann