Man ser Midnight Mass en gång och lägger märke till rysningarna. Man ser den igen och lägger märke till pratet. Mike Flanagan bygger serien av tal — långa, oklippta monologer vid ett köksbord eller från en predikstol — och slår vad om att en röst, hållen tillräckligt länge, blir det mest skräckinjagande instrumentet i rummet.

Det är en Netflix-skräckminiserie skapad, skriven och regisserad av Mike Flanagan, och den lämnar aldrig Crockett Island: ett krympande fiskesamhälle, några hundra själar, en katolsk kyrka. In i den slutna världen kommer fader Paul Hill (Hamish Linklater), en ung präst vars ankomst sammanfaller med sådant ön inte kan förklara — tillfrisknanden som ser ut som mirakel, tecken som ser ut som varningar. Under sju avsnitt surnar den glöd han tänder och blir något annat.

Regibeslutet

Flanagans egentliga vågspel är strukturellt: han håller igen. Under långa sträckor avstår serien från ryck och lämnar duken åt samtalet — i mitten ett nattligt utbyte mellan Riley (Zach Gilford) och Erin (Kate Siegel) om vad var och en tror händer i dödsögonblicket. Det pågår i minuter, oklippt, två människor och mörkret. Inget hoppar fram. Och det är seriens mest oroande scen, för den lär dig att frukta en idé före en skepnad i bildens hörn.

Michael Fimognaris kamera håller avstånd och låter ansiktena arbeta; Newton Brothers musik lägger sig under psalmerna, inte över. När skräcken till sist visar sina kort har den i timmar förberetts av något så föga aggressivt som en god man som säger rimliga saker med total övertygelse.

Midnight Mass (2021) på Netflix — Midnight Mass (2021), Mike Flanagans miniserie på Netflix

Rollprestationerna

Hamish Linklater bär alltihop. Hans fader Paul är varm, darrande, fullständigt övertygande: en man säker på att han utför kärlekens verk, vilket är just det som gör honom farlig. Den andra motorn är Samantha Sloyan som Bev Keane, församlingens fromma vars vapengjorda skrift skrämmer mer än något monster; hon är den verkliga skurken, rättfärdighet med säkringen ur. Runt dem ger Zach Gilfords skuldtyngde Riley, Kate Siegels Erin och Rahul Kohlis sheriff Hassan — en muslim, främling i ett samhälle som sluter sig kring en enda tro — tesen dess mänskliga tyngd.

Den ärliga reservationen

Den är så avmätt att den prövar dig. Serien går som katten kring het gröt en bra stund innan sista akten löser ut, och den som söker en konventionell skrämselmaskin kommer att känna tålamodet som seghet. Det tålamodet är poängen — men det är ärligt att varna för att det finns där.

Kvar står ambitionen: en skräckserie som på allvar brottas med själva tron, dess tröst och dess fara, och som vägrar välja den enkla sidan i den striden. Tron är på en gång monstret och nåden. Rekommenderas.

Medverkande & team

Skapare / Regi: Mike Flanagan
Manus: Mike Flanagan, James Flanagan, Jeff Howard, Dani Parker, Elan Gale
Musik: The Newton Brothers
Foto: Michael Fimognari
I rollerna: Hamish Linklater, Zach Gilford, Kate Siegel, Samantha Sloyan, Rahul Kohli, Henry Thomas, Annabeth Gish, Kristin Lehman, Alex Essoe, Michael Trucco