Max Martin har 31 listettor – och tackar kommunala musikskolan för allt

Max Martin

Photo: Max Oppenheimer / Public domain, via Wikimedia Commons

Född	26 februari 1971 Sånga församling
Yrke	Musikproducent, låtskrivare
Priser	Grammy Award för Årets Producent, Icke-klassisk · Golden Raspberry Award för Sämsta Originallåt · Polar Music Prize

Med Patient Zero står Max Martin en listetta från Paul McCartney. Taylor Swifts singel, som han skrev och producerade tillsammans med henne och sin mångårige kompanjon Shellback, gick rakt in på första plats på Billboards Hot 100 och blev hans 31:a etta som låtskrivare. Bara McCartney har fler. Ändå skulle få av alla som strömmar låten känna igen Martin i en tunnelbanevagn, och det är ingen slump: han har ägnat tre decennier åt att hålla sig utanför bild.

Historien börjar på Mälaröarna. Karl Martin Sandberg, som han egentligen heter, föddes i Stockholm i februari 1971 och växte upp i Stenhamra i Ekerö kommun, som son till en högstadielärare och en polis. Han är en produkt av den kommunala musikskolan, systemet som ger nästan varje barn som ber om det ett instrument i händerna. Själv har han sagt att han har den offentliga musikutbildningen att tacka för ”allt”, en ovanligt rak tacksägelse från en man som annars säger mycket lite offentligt.

Men det var mikrofonen han ville åt. Han hoppade av gymnasiet för bandet It’s Alive, där han under namnet Martin White var långhårig frontman i glamrockig hårdrock med Kiss som ledstjärna. Förebilderna han långt senare räknade upp i samband med Polarpriset säger något om vad som pågick under ytan: ABBA, Kiss, Prince och Lasse Holm. Skivorna sålde inte. Bandets andra album, Earthquake Visions, gavs ut i ett trettiotal länder och sålde omkring 30 000 exemplar.

Det som överlevde misslyckandet var ett ovanligt öra för refränger. När It’s Alive skrev kontrakt med Cheiron Records hörde bolagets grundare Denniz PoP en poplåtskrivare gömd i hårdrockssångaren, och 1993 anställde Cheiron honom. Denniz PoP blev både mentor och, nästan av en slump, gudfar: när den unge Sandberg programmerade introt till E-Types This Is the Way stod det ”Max Martin” på konvolutet, ett namn som hittats på utan att någon frågat honom. Studions tidiga arbete åt Ace of Base, Robyn och ett då okänt amerikanskt pojkband, Backstreet Boys, lade fast metoden som fortfarande definierar honom. Producenterna skrev låten, spelade instrumenten och skötte tekniken. Sångaren kom in sist.

Denniz PoP dog i cancer sommaren 1998, och den 27-årige Martin ärvde studion precis när metoden började ge utdelning. …Baby One More Time, skriven åt Britney Spears, blev hans första etta på Billboardlistan. I Want It That Way gav Backstreet Boys den största låten i deras karriär, och sedan följde NSYNC:s It’s Gonna Be Me och Celine Dions That’s the Way It Is. Spears sjöng in Oops!… I Did It Again på ungefär en vecka, över spår som Cheiron i stort sett gjort klart innan hon kom. ”Jag är perfektionist”, sa Martin till Los Angeles Times år 2000. ”Det är producenten som ska bestämma vilken sorts musik som görs.”

Andra akten var tystare än myten gör gällande. Cheiron stängdes 2000, året därpå startade Martin Maratone tillsammans med Tom Talomaa, och efter Dions One Heart glesnade hitsen. Omstarten kom med en gitarrtung låt som han gjorde med Lukasz ”Dr. Luke” Gottwald åt Kelly Clarkson, Since U Been Gone. Därifrån vidgas katalogen till en karta över popens senaste två decennier: Pinks So What, Katy Perrys I Kissed a Girl och Teenage Dream, Maroon 5:s One More Night.

Med Taylor Swift blev samarbetet något som liknar delat författarskap. Martin och Shellback, den unge producenten från Karlshamn som han tagit sig an som lärling på Maratone, skrev och producerade We Are Never Ever Getting Back Together till Red och sedan större delen av 1989, däribland Shake It Off och Blank Space. Det vann Grammy för årets album 2016, ett år efter att Martin utsetts till årets producent. Under samma period drog han The Weeknd från nattlig R&B mot popens mitt med Can’t Feel My Face, och senare gav han honom Blinding Lights, som Billboard rankar som den mest framgångsrika låten i Hot 100:s historia. Justin Timberlakes Can’t Stop the Feeling! gav honom en Oscarsnominering.

Kritiken mot Martin har knappt förändrats på 25 år, och det är hans egen metod som levererar bevisen. Ett system där sångaren är den sista ingrediensen kan få mycket olika artister att låta som om de delar hårddisk, och den ”melodin först”-disciplin han fört vidare till Shellback, Savan Kotecha och Dr. Luke har fått skulden för att mainstreampopen plattats till en enda effektiv grammatik. Hans senare arbeten gör klyftan mellan kritiker och listor svår att bortse från. Coldplays Music of the Spheres, som han producerade, fick blandade recensioner och toppade ändå den brittiska listan. Ariana Grandes Petal splittrade kritikerkåren, och flera recensenter av Swifts nyutgåva fann Patient Zero blek bara dagar innan den gick upp som etta. Listsiffror mäter vad lyssnarna återvänder till. Om de mäter något mer är den diskussion som följer Martin överallt.

Inget av det har bromsat honom. Coldplays My Universe, med BTS, tangerade 2021 George Martins rekord för antal Hot 100-ettor som producent, och sedan dess har han passerat det. & Juliet, jukeboxmusikalen byggd på hans låtar, hade premiär i Londons West End 2019 och på Broadway 2022. Swift spelade in The Life of a Showgirl i Sverige under Europadelen av Eras Tour, med bara Martin och Shellback bredvid sig. Albumet kom i oktober 2025 och gav två ettor, The Fate of Ophelia och Opalite, innan nyutgåvan The Life of a Showgirl: The Encore lade till Patient Zero den 25 september 2026. Däremellan gick Grandes Hate That I Made You Love Me, skriven och producerad med Martin och Ilya Salmanzadeh, in som etta i juni, hans 28:e som producent. Patient Zero blir den 29:e, ett rekord genom tiderna.

Branschen har börjat behandla honom som ett verk att studera och handla med. I juni 2026 sålde Wolf Cousins, låtskrivarkollektivet han grundade med Shellback, förlagsandelen i utvalda kompositioner, bland dem Style, Problem och Can’t Feel My Face, till HarbourView Equity Partners, i en affär som Variety uppskattade till ett lågt niosiffrigt dollarbelopp. Vid New York University har Clive Davis Institute aviserat en kurs på 14 veckor om de harmoniska och melodiska grepp som bär hans katalog. Han har vunnit fem Grammys, Polarpriset 2016 och Ascaps utmärkelse som årets låtskrivare rekordmånga elva gånger.

Utanför studion håller han en studiomusikers profil. Martin gifte sig 2011 med Jenny Petersson från Mörrum i Blekinge; paret har en dotter och delar sin tid mellan Los Angeles och Stockholm. Intervjuer är sällsynta.

Ställningen är nu 31 mot McCartneys 32. En etta till skulle göra en misslyckad hårdrockssångare från Stenhamra jämspelt med en Beatle, på en lista där han aldrig en enda gång har varit rösten längst fram.

Taggar: singers, pop, Taylor Swift, Max Martin, Patient Zero, musikproducenter