Jonás Cuarón skrev Gravity med sin pappa – nu filmar han gränsen mot USA

Jonás Cuarón

Photo: Dulce Osuna / CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Född	1981 Mexico City, Mexico
Yrke	Filmregissör och manusförfattare
Känd för	Chupa, Desierto – Border Sniper, Aningaaq
Priser	BAFTA (delad) · Hugo Award for Best Dramatic Presentation, Long Form (delad) · Ray Bradbury (delad) · FIPRESCI Prize, Special Presentations, Toronto International Film Festival · SXSW Audience Award, Narrative Spotlight

Jonás Cuarón var med och skrev Gravity, filmen som gav hans far en Oscar för bästa regi. Ändå hade fadern sagt åt honom att hålla sig borta från film. ”Min pappa sa alltid att jag inte skulle ge mig in i filmbranschen”, berättade han i Busan i oktober, där han satt bredvid Alfonso Cuarón under en gemensam presskonferens. Han gav sig in i den ändå. Mer talande är kanske vart han sedan har fört familjens yrkestradition: bort från omloppsbanan och tillbaka till landremsan mellan Mexiko och USA.

Hans senaste film gör den markremsan konkret. Campeón Gabacho, en filmatisering av Aura Xilonens roman om en ung mexikan som korsar Rio Bravo och till slut börjar slåss för pengar i ett latinområde i New York, får premiär på mexikanska biografer innan någon amerikansk distributör har åtagit sig att ta hand om den. En berättelse om en migrant som försöker vinna amerikanernas gunst går först hem.

Film var familjens arbetsspråk långt innan det blev hans. Han är son till Alfonso Cuarón och dennes första hustru, Mariana Elizondo, och barnbarn till författaren Salvador Elizondo. Han föddes i Mexico City 1981 och gjorde sitt första framträdande på film som liten pojke, på ett bröllop i faderns debutfilm, Sólo con tu pareja. Farbrodern Carlos Cuarón skriver och regisserar, och halvbrodern Diego Cataño är skådespelare. Alfonso berättar att Jonás växte upp på hans inspelningsplatser och att han tog med honom på festival efter festival, samtidigt som han avrådde honom från filmskola.

Sonen studerade därför vid Vassar College och tog en krokig väg in i regiarbetet, via fotografin. Han tog stillbilder under franska produktioner innan ljud och berättelser drog honom allt längre in i filmens värld. Hans första långfilm, Año uña, som gavs ut på engelska under titeln Year of the Nail, består helt av stillbilder. Dåvarande flickvännen Eireann Harper hade visat honom Chris Markers La Jetée. Han ägnade ett år åt att fotografera sitt eget liv, med Harper och Diego Cataño bland motiven, och skrev först därefter en berättelse som passade bilderna: om en mexikansk tonåring som blir förälskad i en amerikansk student som hyr ett rum i hans mammas hus. Filmen kom 2007.

Samma år regisserade och klippte han The Shock Doctrine, en kortfilm som kompletterar Naomi Kleins bok. Projektet började när Klein skickade ett exemplar till Alfonso, som samlade ett team kring det. Därefter fick ett far-och-son-projekt, A Boy and His Shoe, sin finansiering indragen 2008, och de båda skrev ett första utkast till Gravity på tre veckor. Innan de bestämde sig för rymden diskuterade de överlevnad på fientliga, isolerade platser. Öknen var en av dem, och den behöll Jonás för sig själv.

Gravity kammade hem sju Oscarstatyetter 2014, däribland priset för bästa regi till Alfonso. Jonás delade filmens BAFTA för bästa brittiska film med sin far och producenten David Heyman, och fick också dela dess Hugo Award. Han skrev och regisserade dessutom Aningaaq, en sju minuter lång kortfilm som utspelar sig på Grönland och visar den andra änden av Sandra Bullocks nödanrop: en inuitisk fiskare hör en främling i nöd, men förstår inte ett ord av vad hon säger. Warners hemmavideoavdelning bekostade filmen som extramaterial på en skiva. Den visades senare i både Venedig och Telluride.

Desierto – Border Sniper är filmen där öknen till slut blev verklighet. Gael García Bernal spelar Moises, en av en grupp migranter som blir strandsatta i Sonoraöknen, medan Jeffrey Dean Morgan spelar Sam, en beväpnad medborgargardist som jagar dem med gevär och hund. Jonás skrev, regisserade och klippte filmen, som producerades bland annat av Alfonso och Carlos. Den vann FIPRESCI:s kritikerpris i sektionen Special Presentations på filmfestivalen i Toronto 2015, och Mexiko utsåg den till sitt bidrag till Oscar för bästa internationella film, men den nominerades inte. Den amerikanska premiären sköts upp till oktober 2016 och inföll under de sista veckorna av en presidentvalskampanj där gränsen var den mest högljudda frågan av alla.

Recensionerna gick isär, och den splittringen beskriver hela karriären. Kritiker berömde filmens kontroll men kritiserade dess människoporträtt; enligt Rotten Tomatoes samlade omdöme hade den en förutsägbar intrig och ”tunt tecknade rollfigurer”. Alfonso ser samma egenskap som en styrka. Hans son tar sig an sociala teman och ”skalar bort onödig retorik”, sa han i Busan. Båda tolkningarna pekar på samma metod. Jonás bygger politiska berättelser med genrens verktyg – människojakten, monsterfilmen, boxningsfilmen – och låter själva maskineriet föra fram argumenten. När det fungerar kommer politiken fram utan pekpinnar. När det inte gör det blir människorna på duken bara rörliga måltavlor.

Chupa, som gjordes för Netflix 2023, prövade metoden på barn. En pojke från Kansas City besöker släktingar i Mexiko som han knappt känner och hamnar i en situation där han måste skydda en unge av arten chupacabra från en forskare, spelad av Christian Slater. Demián Bichir spelar pojkens morfar. Kritikerna återkom gång på gång till jämförelser med E.T., och Paste kallade filmen ”trevlig, men blodfattig”. Det var också den första Jonás Cuarón-filmen där huvudpersonen reste söderut över gränsen i stället för norrut.

Campeón Gabacho för honom norrut igen, men med lättare hand. Juan Daniel García Treviño, den unge huvudrollsinnehavaren i Teodora Mihai-filmen La Civil, spelar Liborio. Han arbetar i en bokhandel åt en grinig ägare, spelad av Eddie Marsan, och sover på ett loft ovanför bokhyllorna. En dag hamnar han i ett gatuslagsmål som filmas och sprids på nätet, och dras därefter in i en boxningsklubb. Leslie Grace, Rosario Dawson, Rubén Blades och Cheech Marin kompletterar en ensemble som är tänkt att fungera på båda sidor om gränsen. Alfonso står som producent och Mateo Cuarón har skrivit musiken. Efter människojakten i Desierto – Border Sniper ”närmar sig filmen liknande idéer på ett mjukare sätt”, som kritikern på Moveable Fest uttryckte det.

Filmen hade världspremiär på SXSW i mars 2026 och vann publikpriset i sektionen Narrative Spotlight. I oktober nådde den Asien, där den visades i sektionen World Cinema vid den 31:a Busans internationella filmfestival. Där delade far och son scenen, och den 16 oktober invigde filmen den 24:e Moreliainternationella filmfestivalen. Cinépolis Distribución släpper den på mexikanska biografer den 29 oktober.

Någon amerikansk premiär har inte annonserats. Därmed återstår den sista ronden mot landet som Liborio kämpar sig in i. Jonás Cuarón har byggt en karriär kring rollfigurer som måste bevisa sitt värde på andra sidan en gräns. Med Campeón Gabacho är publiken som fortfarande återstår att vinna över den som befinner sig norr om Rio Bravo.