SvampBob Fyrkant: Sandy räddar Bikinibotten börjar med en riktigt bra premiss: hela Bikinibotten skopas upp ur havet av ett laboratorium i Texas. Det är en rolig utgångspunkt för en barnfilm, men Netflix-produktionen kan aldrig bestämma sig för om den vill vara ett varmt familjeäventyr eller en satir över vetenskap som gått för långt.

Liza Johnson blandar CGI-animation och live-action, och skarvarna syns hela tiden. När ekorren Sandy Cheeks (Carolyn Lawrence) och SvampBob (Tom Kenny) lämnar havet för Texas saknas den galna energin från seriens bästa avsnitt. Skämten går i cirklar, och det mesta har man sett förut.

Johnny Knoxville är en av de få ljuspunkterna som Sandys bror Randy. Scenerna där han lär SvampBob familjen Cheeks visselsignal har en särpräglad, lite skruvad humor. Men de sträcker sig för långt, och det som hade räckt som en snabb poäng blir en sketch som inte vill ta slut.

Filmen försöker vara både barnfilm och vuxenkomedi, och de två delarna passar inte ihop. Den onda Sue Nahmee, ny chef för laboratoriet B.O.O.T.S., vill genmanipulera Bikinibottens invånare så att de kan andas luft, sedan klona dem och sälja dem som leksaksdjur. Mr. Krabs, Squidward och Patrick får agera försökskaniner. För de minsta är det otäckt, och för de vuxna sällan tillräckligt vasst för att vara roligt.

Musiken av Moniker fyller sin plats utan att fastna i minnet. Texasscenerna är filmens svagaste. Biljakten, där Sandys familj, som är en kringresande cirkusakt, försöker skaka av sig polisen i sin skåpbil, saknar rytm, och poängen med att Randy smugglar nötter drunknar i kaoset.

Några stunder fungerar. Striden mot en flock skallerormar, där en av dem biter Sandy, har fart, och där kommer filmen närmast seriens självsäkra galenskap. Mellan sådana höjdpunkter fylls tiden av dialog som mest tar plats. Finalen, där Sue Nahmee visar sig vara en cyborg utan hals, är ett vansinnigt infall som är svårt att ogilla. Men den känns som slutet på ett tv-avsnitt snarare än ett stort filmögonblick.

Filmen fick premiär på Netflix den 2 augusti 2024 och samlade 12,8 miljoner visningar under premiärhelgen, vilket gjorde den till veckans mest sedda titel på tjänsten. Recensionerna var blandade. The Guardian tyckte att det hela var maniskt underhållande, särskilt för kärnpubliken, och kritikern berättar att en sjuårig släkting skulle ge den fyra stjärnor. Andra var kyligare. En recensent avfärdade den som en barnfilm utan större anspråk, med några skratt här och var.

Filmen är den första i en serie SvampBob-spinoffs för Netflix. Idén föddes under arbetet med The SpongeBob Movie: Sponge on the Run (2020), och 2021 kopplades Johnson, Kaz och Tom Stern till ett Sandy-projekt. Manuset skrevs av Stern och Kaz. Filmen är 86 minuter lång, men skämten hinner ändå gå på tomgång.

Det finns en komisk krock mellan havsvärlden och Texas som filmen aldrig utnyttjar. Bikinibotten lyfts ur havet, och Sandy, som själv jobbar på laboratoriet i sin hemstat, måste ta sig tillbaka dit för att rädda sina vänner. I stället nöjer sig filmen med jaga-och-fly-scener och bekanta skämt. Blandningen av tecknat och riktiga skådespelare får ingen egen logik, och Phoebe, Sandys kollega på laboratoriet, spelad av Ilia Isorelýs Paulino, blir mest ett mänskligt ansikte bland allt det tecknade.

Röstskådespelarna är filmens tryggaste tillgång. Carolyn Lawrence är fortfarande Sandy, och Tom Kenny gör SvampBob med samma entusiasm som alltid. Clancy Brown, Bill Fagerbakke och Rodger Bumpass hörs i sina vanliga roller men får lite att göra. Knoxville och Craig Robinson, som ger röst åt Sandys pappa, tillför familjescenerna mest extra oväsen.

SvampBob Fyrkant: Sandy räddar Bikinibotten passar en regnig eftermiddag med barn i soffan. Mer än så ska man inte vänta sig, och mycket av den kommer att blandas ihop med andra spinoffs så fort krediterna rullat.