Få latinamerikanska filmskapare rörde sig så obehindrat mellan en danssalong i Santiago och en Hollywoodstudio som Sebastián Lelio, och ännu färre har gjort en film som direkt bidrog till en lagändring i hemlandet. Den chilenske regissören bakom ”En fantastisk kvinna”, dramat som gav Chile landets första Oscar för en långfilm, avled i fredags i sitt hem i Santiago, mitt under inspelningen av det som skulle ha blivit hans tionde långfilm. Han blev 52 år.

Hans partner, skådespelaren Amalia Kassai, meddelade dödsfallet på Instagram. Hon uppgav att det skett av ”hälsoskäl” och bad, på familjerna Lelio Kassais och Campos Watts vägnar, om ”respekt för vår integritet och hänsyn under denna svåra tid”. Variety rapporterade, med hänvisning till den chilenska nyhetssajten El Mercurio Online, att Kassai kontaktade polisen efter att Lelio hittats i sitt hem i stadsdelen Las Condes. Familjen har inte lämnat några ytterligare medicinska uppgifter.

Lelio föddes i Mendoza i Argentina 1974 och växte upp i Chile från två års ålder. Han utbildade sig vid Escuela de Cine de Chile och långfilmsdebuterade med La Sagrada Familia (2005), ett familjedrama som spelades in på tre dagar. Navidad (2009) tog honom till Cannesfestivalens sidosektion Directors’ Fortnight, och The Year of the Tiger (2011) visades i Locarno. Det stora genombrottet kom med Gloria (2013), hans porträtt av en frånskild kvinna i övre 50-årsåldern som vägrar be om ursäkt för att hon vill leva sitt eget liv. Filmen gav Paulina García Silverbjörnen för bästa kvinnliga skådespelare i Berlin.

”En fantastisk kvinna”, som Lelio skrev tillsammans med Gonzalo Maza, hade Daniela Vega i huvudrollen som en transkvinna som sörjer sin äldre partner samtidigt som hans familj behandlar henne som misstänkt för hans död. Filmen vann 2018 års Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film, liksom Independent Spirit Award för bästa internationella film och Goya för bästa iberoamerikanska film. Filmens genomslag bidrog till den kampanj som ledde fram till Chiles lag om könsidentitet, som trädde i kraft i december samma år.

Framgången öppnade dörrar till engelskspråkig film. Lelio regisserade Rachel Weisz och Rachel McAdams i Disobedience (2017), gjorde om sitt eget genombrott med Gloria Bell (2018), med Julianne Moore och John Turturro, och regisserade The Wonder (2022) för Netflix, med Florence Pugh i huvudrollen. Efter sju år i Berlin återvände han hem för The Wave, en musikal inspirerad av de feministiska mobiliseringarna i Chile 2018. Filmen hade premiär i Cannes 2025 och delade kritikerna.

Vid sin död arbetade han med inspelningen av Chilean Poet, hans filmatisering av Alejandro Zambras roman. Filmen producerades av Fábula, Pablo och Juan de Dios Larraíns bolag, som hade stått bakom alla chilenska filmer Lelio gjort sedan The Year of the Tiger. I sitt avsked hyllade Fábula hans förmåga att sätta ”kvinnor som filmen så ofta lämnat i marginalen” i centrum och framförde sina kondoleanser till filmteamet han arbetade med.

Chiles kulturdepartement meddelade att likvakan ska hållas på Cineteca Nacional, i Centro Cultural La Moneda: det nationella filmarkivet tar emot mannen som gav landet dess första Oscar för en långfilm, medan hans senaste film fortfarande är ofärdig.

Taggar: chilensk film, Gloria, Sebastián Lelio, Daniela Vega, dödsruna, En fantastisk kvinna