Få debutfilmer har kastat en längre skugga än Before the Rain. Milcho Manchevskis första långfilm vann Guldlejonet i Venedig och nominerades till en Oscar – över en natt blev den nordmakedonske regissören ett internationellt namn. Hans nya film tävlar nu på Tokyo International Film Festival och bär på en annan sorts historia: enligt honom själv låg den infryst i flera år efter att han anklagat landets Film Agency för korruption.

Som Variety rapporterar är Sister Brother Manhole Cover en svart komedi om syskonen Malina och Viktor, som hankar sig fram i det postkommunistiska Makedonien genom att stjäla bronsskulpturer av nationalhjältar och brunnslock för att sälja metallen. När Viktor skadas svårt under ett uppdrag sluter Malina en uppgörelse med en skrupelfri läkare. Syskonen tvingas på flykt och tar sin tillflykt hos läkarens förmögna mor Todora, som är blind.

”Jag ville berätta en historia om en sorts kärlek som sällan står i centrum för filmer, trots att den är så vacker: kärleken mellan en bror och en syster”, säger han till Variety. Han vägrar göra dem till föremål för medlidande: ”Fattigdom är inte pittoresk. Den är smärtsam och avhumaniserande.” Bysterna står för de värden som ett samhälle säger sig värna, samtidigt som det överger människor som Malina och Viktor. Brunnslocken, säger han, ”håller locket på samhällets fulhet, på dess stinkande underjord”.

Visselblåsandet är ingen undertext. ”Sister Brother Manhole Cover stoppades i flera år efter att den hade finansierats. Efter att jag anmälde korruption inom Film Agency – korruption som sträcker sig ända upp till premiärministern – utsattes jag för politiska trakasserier, en smutskastningskampanj i medierna och rättsliga processer”, säger Manchevski. Han berättar att han vann två rättsprocesser mot myndigheten och att State Commission for Prevention of Corruption och State Audit Office bekräftade hans uppgifter, med stöd från filmfestivalen i Venedig, Whistleblowing International och Transparency International. När blockaden väl hävdes spelade han in långfilmen parallellt med Good People, en dokumentär om dem som drabbades av branden på nattklubben i Kočani.

Hans skarpaste formulering riktar sig bortom det egna fallet. ”Många filmfestivaler och (europeiska) filmfonder har abdikerat från sin roll att främja och stärka modiga filmer”, säger han. ”Det här ekosystemet är medskyldigt till skönhetens död i den samtida filmen.” Filmen är en samproduktion mellan Nordmakedonien, Bulgarien, Serbien, Albanien, Italien och Storbritannien, producerad av Jane Kortoshev för Banana Film. Sara Klimoska och Filip Trajkovikj har huvudrollerna, och Coccinelle Film sköter den internationella försäljningen.

Tokyo är välbekant mark: det här är Manchevskis fjärde besök på festivalen, och hans förra långfilm, Kaymak, tävlade där 2022. Before the Rain kom 1994. Bland hans senare filmer märks Dust, som invigde filmfestivalen i Venedig 2001, och ett avsnitt av HBO:s The Wire. Nästa projekt är Homecoming, en berättelse om ånger och förlåtelse.

På vita duken bänder två syskon loss locken som döljer samhällets stinkande underjord. Utanför filmduken tillbringade regissören flera år med att kämpa mot myndigheten som frös filmen – och nu tävlar den i Tokyo.