Filmen börjar med ett sms klockan fyra på natten. Christian får det, Leonora kräver att få se det, och han kastar mobilen i väggen så att den går sönder. Redan där är äktenskapets regler tydliga: han döljer, hon kräver. Senare, på en firmafest, ertappar Leonora Christian med Xenia på hans kontor, och Xenia håller hennes blick medan det pågår. I För kärlekens skull är kärleken en förhandling, och den scenen visar vem som tänker vinna den.

Barbara Topsøe-Rothenborgs thriller handlar om ett par som vart och ett vill få sin vilja igenom och inte backar för något. Christian (Dar Salim) arbetar i byggbranschen tillsammans med vännen Peter. Leonora (Sonja Richter) lade för flera år sedan sitt liv som violinist åt sidan för att ta hand om parets son Johan, som har varit svårt sjuk. Historien berättas av en poliskommissarie för hans dotter, och det ger filmen en något sagolik ton, som om det som hände paret redan vore avgjort när vi får höra om det.

Filmens starkaste kort är Sonja Richter. Hennes Leonora släpper inte taget förrän hon har fått som hon vill. När hon kräver att Christian ska göra slut med Xenia har hon ett hot redo: hon anmäler honom för pengarna han har tagit från firman för att betala Johans behandlingar. Han letar efter något att sätta emot och gräver fram hennes gamla pojkvän Mike, som föll från en klippa under en utomhusfest. Hon svarar med ilska, men längre fram, på en restaurang, berättar hon lugnt att det var hon som dödade Mike. Richter spelar det nästan sakligt, utan att höja rösten, och just därför blir Leonora skrämmande. Ilskan hade gjort henne mänskligare, och här saknas den.

Dar Salim är ojämnare. Christian förblir en man som hela tiden svarar på andras drag. Han går från ertappad make till någon som väntar in sin fru med en firmabil längs hennes vanliga löprunda för att köra över henne, och som sedan inser att han har träffat en annan kvinna. Det är ett långt steg, men Salim visar sällan vad som får Christian att ta det. Tvekan finns knappt, och rollen hade vunnit på lite mer av den. När han efteråt låtsas att han har gjort slut med Xenia och valt att stanna hos Leonora borde det vara filmens mest spända skådespelarögonblick, men det spelas för försiktigt.

Filmen vill vara både psykologiskt drama och thriller, och det lyckas bara delvis. Scenerna där paret planerar mot Xenia är spännande, särskilt det utstuderade alibit med en ljudinspelning i badrummet på spahotellet medan Christian smyger iväg. När planen väl ska genomföras tappar berättelsen fart. Topsøe-Rothenborgs regi är kontrollerad men ibland för stillsam, och scenerna som borde pressa hårdast saknar tryck. Det syns tydligast när kommissarien och hans kollega börjar ställa frågor: förhören borde dra åt snaran, men de glider förbi utan att något känns på spel för åskådaren.

Xenia, spelad av Sus Wilkins, har minst att arbeta med. Hon är i praktiken ett föremål för de två andras kamp, och blicken rakt in i Leonoras ögon är det närmaste filmen kommer en egen vilja hos henne. Det är en brist, eftersom hennes öde annars borde väga tungt. Man hade gärna fått veta vad hon själv ville med Christian, och varför hon tog risken att bli sedd.

För kärlekens skull frågar hur långt människor går för att inte förlora någon, men frågan hinner aldrig bli obekväm. Leonoras och Christians samarbete känns som ett taktiskt val snarare än en följd av deras gemensamma år, och ett par glimtar av vad de en gång hade haft tillsammans skulle ha gjort det lättare att tro på det. Det Richter gör med Leonora är det som stannar kvar. Resten av filmen är välgjord men håller mig på avstånd, och i en berättelse om två människor som inte kan släppa varandra är det en kall distans att sluta på.