Det börjar med en scen som är så påtagligt erotisk att den nästan blir absurd: Laura förför Massimo under ett affärsmöte, trots doktorns order om avhållsamhet efter hennes skador. Den här öppningsscenen i The Next 365 Days säger allt om filmen: en tröttsam blandning av överdrivna sexuella fantasier och halvhjärtade dramareplik. Regissörerna Barbara Białowąs och Tomasz Mandes försöker bygga vidare på det kontroversiella förhållandet mellan Laura (Anna-Maria Sieklucka) och Massimo (Michele Morrone), men lyckas bara skapa en film som känns både upprepande och uttråkande.

Filmen är den tredje i serien baserad på Blanka Lipińskas trilogi, och det märks. Handlingen kretsar kring Lauras inre kamp mellan sin relation med Massimo och hennes dragning till hans rival Nacho (Simone Susinna). Problemets kärna är enkel: Laura kan inte bestämma sig. Den här ambivalensen skulle kunna vara intressant om den behandlades med något djup, men istället blir det en upprepad loop av sexuella fantasier och halvgenomtänkta samtal.

Siekluckas insats som Laura är förutsägbar. Hennes karaktär är så passiv att hon nästan bara blir ett objekt för de två männens maktkamp. Morrone levererar å sin sida samma intensiva spel som i tidigare filmer, men nu känns det mer utmattande än fascinerande. Hans Massimo är en blandning av besatt kärlek och kontrollerande beteende, vilket skulle kunna vara komplext om inte replikerna var så platta.

En av filmens få ljuspunkter är Susinnas gestaltning av Nacho. Han tillför en viss moralisk gråzon som bryter mot den annars binära dynamiken mellan Laura och Massimo. Men även detta utvecklas aldrig till något mer än ännu en sexuell spänningsbyggare.

Filmen lider av flera strukturella problem. Den är lång, omkring 105 minuter av upprepade scenarier där Laura dras mellan två män utan någon egentlig karaktärsutveckling. Scenerna i klubbarna och på modevisningarna hade kunnat ge filmen en visuell lyftning, men manuset reducerar dem till bakgrund för ännu en runda av samma känslomässiga dragkamp.

The Next 365 Days gör i slutänden ingenting nytt eller intressant med sitt material. Regissörerna misslyckas med att ge karaktärerna någon form av djup eller utveckling, och replikerna är platta och förutsägbara. Filmen känns som en tröttsam upprepning av tidigare delar i serien, utan några egentliga nyheter.

Det är synd, eftersom grundkonceptet har potential. Ett kärleksdilemma mellan tre personer skulle kunna utforskas på ett mer komplext och engagerande sätt. Men istället blir det en film som känns uttråkande och repetitiv, en historia som redan var utsliten i föregångaren och som denna uppföljare inte tillför något till.

Mottagandet har varit närmast enhälligt negativt, precis som för de två tidigare filmerna i serien – ingen av dem har lyckats övertyga vare sig kritiker eller mer skeptiska tittare, och The Next 365 Days bryter inte det mönstret. Filmen är den avslutande delen i en trilogi som byggts upp kring samma grundkonflikt, och avslutningen ger intrycket av att serien tömt ut sitt koncept långt innan sista klappen föll.

Titeln The Next 365 Days lovar något nytt, men filmen levererar snarare samma gamla dagar en gång till: berättelsen har knappt rört sig en millimeter sedan föregångaren, och franchisen tycks ha sagt allt den hade att säga långt innan denna avslutande del kom till.