Producent bakom Cinema Paradiso satsar Ayla, en musikal om en döende värld, på en kväll i London

Musikteatern har ofta låtit ett partitur leva först som skiva och först senare frågat om det kan bära en salong. AYLA: A New Musical har gått den vägen med ovanligt tålamod. Giovanna Romagnoli, en av producenterna bakom Giuseppe Tornatores Cinema Paradiso, och kompositören Gianluca Cucchiara har under flera år byggt verket genom workshoppar, läsningar, konserter och inspelningar. Nästa steg är en enda halvsceniserad konsert i London, med Nathania Ong i titelrollen och ett band på fyra musiker bakom sig.

Premissen är en fabel med mycket lite utfyllnad. I en framtid där en döende natur har splittrat samhällen genom rädsla och kampen för att överleva måste en ung kvinna välja mellan att acceptera den värld hon har ärvt och att finna modet att förändra den. Produktionens slogan säger det kortare: när världen förlorade sin eld fann hon sin egen.

Rekommenderad läsningGeorgien satsar sitt Oscarshopp på «Guria» — och Loco Films köper den innan Venedig ens sett den

Rollistan läses som ett upprop över West Ends senaste huvudrollsinnehavare. Ong, som har spelat Éponine i Les Misérables och Eliza i Hamilton, är Ayla. Djavan van de Fliert, Kristoff i Frost, spelar Mohr. Singer-songwritern Arlissa, vars ”Hearts Ain’t Gonna Lie” har passerat 100 miljoner strömningar på Spotify, är Sindah. Astrid Harris, just nu Céline Dion i Titaníque på Criterion Theatre, är Tonah. Glenn Adamson, Strat i Bat Out of Hell, är Rooh, och Jonathan Andrew Hume, Simba i Lejonkungen, är Crohm. Fler namn i rollistan ska presenteras senare.

Upphovsteamet är fördelat enligt klassiskt mönster: sångtexter av Andrew James Whelan, libretto av Clive Frayne, dramaturgi av Michael Conley och en ursprunglig idé av Tony Cucchiara. Regin ligger hos Eleesha Drennan, koreograf vars meriter bland annat omfattar att ha övervakat koreografin i ABBA Voyage. För en halvsceniserad kväll är det ett talande val, för när scenografin är sparsam måste rörelsen bära varje scens arkitektur.

Spelplatsen passar experimentet. The Other Palace på Palace Street beskriver sig som ett hus för att upptäcka och utveckla ny teater, med lunchläsningar, en podd om hur musikaler blir till och ett utvecklingsstipendium. Byggnadens historia sträcker sig, enligt teatern själv, från Charlotte Chapel år 1766 till Westminster Theatre år 1931, och Bill Kenwright Ltd förvärvade den 2021. Heathers inledde sitt brittiska liv där innan föreställningen flyttade till West End.

Konserten äger rum den 30 november 2026 i Main House och är 1 timme och 50 minuter lång inklusive paus, med biljetter från 25 pund. Produktionen varnar för teman som konflikt, krig, död och förlust, liksom för hög musik, blinkande ljus, dis och rök. Den följer på konceptalbumet, som släpptes i juni och spelades in i London med Ong, van de Fliert och Arlissa bland rösterna, och på en tidigare sceniserad konsert i Sadler’s Wells Lilian Baylis Studio.

En kväll är en kort spelperiod för en föreställning som tagit år att skapa. För ett partitur som hittills mest har levt i hörlurar är det också det första riktiga provet på om berättelsen överlever flytten till en scen.

Taggar: The Other Palace, AYLA: A New Musical, Cinema Paradiso, Eleesha Drennan, Gianluca Cucchiara, Giovanna Romagnoli

Mer som detta

‘Lesbian Space Princess’ gör manosfären till utomjordingar att besegra

’Bästa fröken’ på Netflix: kateketen som aldrig fick veta vem hon var

Lee Chang-dong återvänder med Possible Love och tar Silverlejonet – andrapriset under Guldljonet

The Whisper Man på Netflix — James Ashcroft gör en thriller om det arresteringar inte stänger

Ladies First: när Sacha Baron Cohen tappar varje mask han burit i tjugo år, mitt i Londons styrelserum — på Netflix

Persona, filmen där Ingmar Bergman plockar isär själva filmkonsten för att fråga vad ett ansikte egentligen är