Jack London, ostronpiraten som skrev in vildmarken i amerikansk litteratur

Jack London

Photo: Arnold Genthe / Public domain, via Wikimedia Commons

Född	12 januari 1876 San Francisco, California, United States
Död	22 november 1916 (40)
Yrke	Författare

Den 12 januari 2026 slog Jack London State Historic Park, på Sonoma Mountain i Kalifornien, upp grindarna gratis för att fira 150-årsdagen av mannen som ligger begravd där under ett mossbevuxet stenblock. Jubileet har fyllt parkens år, från en Call of the Wild-festival i maj till ett föredrag den 6 november om hans opublicerade fotografier från Molokai. Frågan bakom alltihop: hur kunde en konservfabrikspojke från Oakland, död vid 40, bli en av de första amerikanska författarna som förvandlade skönlitteratur till världsberömmelse och en förmögenhet?

Han föddes som John Griffith Chaney i San Francisco den 12 januari 1876. Astrologen William Chaney, som biograferna tror var hans far, vägrade att kännas vid honom. Innan året var slut hade modern, Flora Wellman, gift sig med John London, en delvis invalidiserad veteran från inbördeskriget, och pojken fick hans efternamn. Mest värme fick han av Virginia Prentiss, en tidigare förslavad granne som hade ammat honom som spädbarn. På Oaklands stadsbibliotek försåg Ina Coolbrith, senare Kaliforniens första poet laureate, honom med böcker.

Som 13-åring slet han 12 till 18 timmar om dagen på en konservfabrik. Han köpte en slup, Razzle-Dazzle, och plundrade ostronbankar i San Franciscobukten – för att sedan gå med i fiskepatrullen som jagade just sådana plundrare. 1893 mönstrade han på en sälfångstskonare med kurs mot Japan. Året därpå slöt han upp i en marsch av arbetslösa mot Washington och satt 30 dagar på Erie County-fängelset i Buffalo för lösdriveri. Det året på rälsen blev senare På luffarstråt (1907), en bok om luffare, godståg och fängelse. 1896 kom han in på Berkeley men lämnade universitetet ett år senare i brist på pengar.

Rekommenderad läsningPhilip K. Dick, mannen som förvandlade paranoia till profetia i genren ingen tog på allvar

I juli 1897 seglade han norrut till guldrushen i Klondike. Han kom hem utan guld, med skörbjugg och fyra framtänder färre – men med materialet till allt som gjorde honom känd. När tidskriften The Black Cat betalade honom 40 dollar för en novell sa han att han hade räddats ”bokstavligen och litterärt”. Den första novellsamlingen, The Son of the Wolf, kom ut den 7 april 1900, samma dag som han gifte sig med Bessie Maddern. To Build a Fire visar hur snabbt han lärde sig. Versionen för unga läsare från 1902 slutar lyckligt. I omarbetningen för The Century Magazine 1908 måste en ensam man tända en eld i 75 minusgrader Fahrenheit för att överleva, och det är den versionen som finns i antologier världen över.

Genombrottet kom 1903 med Skriet från vildmarken. Den följer Buck, en stor gårdshund som stjäls från Kalifornien och säljs in i den brutala handeln med slädhundar i Yukon, och som skalar av sig dressyren lager för lager tills han lyder vargarnas kall. The Saturday Evening Post betalade 750 dollar för följetongen; Macmillan gjorde boken till en bästsäljare. E. L. Doctorow kallade den senare ”en bitande parabel … hans mästerverk”. Samma år gav London ut Avgrundens folk, frukten av en sommar bland de fattiga i Londons East End, där han rapporterade under täckmantel.

Varg-Larsen (1904) gav honom hans största gestalt, Wolf Larsen, en sälfångstkapten som läser filosofi och styr sitt skepp med råstyrka. Förebilden var en verklig kapten som London hade hört talas om på Heinold’s First and Last Chance Saloon i Oakland. Ambrose Bierce menade att skapa Larsen var ”nog för en människa att uträtta under en livstid”. Varghunden (1906) vände på Bucks resa: en varghund född i vildmarken förs långsamt in i ett människohem i Kalifornien. Mellan böckerna bevakade han rysk-japanska kriget för San Francisco Examiner, gifte sig 1905 med Charmian Kittredge, köpte ranchen i Glen Ellen och seglade 1907 mot södra Stilla havet i sin egen båt, Snark.

Romanerna som följde förde honom långt från hundberättelserna. Järnhälen (1908) skildrar en amerikansk oligarki som krossar ett arbetaruppror och läses ofta som en föregångare till George Orwells dystopier. Martin Eden (1909), om en sjöman som lär sig skriva på egen hand, når framgång och finner den tom, är det närmaste ett självporträtt London kom. The Scarlet Plague (1912) utspelar sig 2073, sextio år efter att en pandemi har tömt världen, och fick nya läsare genom flera nyutgåvor 2020. The Valley of the Moon (1913) skickar ett arbetarpar från Oakland tillbaka till jorden, och The Star Rover (1915) följer en fånge i tvångströja på San Quentin som flyr in i sina tidigare liv.

Han måste också läsas i sin helhet. London skrev öppet rasistiska essäer om asiatisk invandring och en novell från 1910 som föreställer sig biologisk krigföring mot Kina, och han uppmanade en vit boxare att ta tungviktstiteln från Jack Johnson. När staden Whitehorse i Yukon döpte en gata efter honom 1996 tvingade protester staden att byta tillbaka namnet. Ett kapitel i Järnhälen visade sig dessutom vara nästan identiskt med en essä av Frank Harris. Orwell, som beundrade honom, såg i hans förkärlek för styrka och det primitiva ”en fascistisk ådra”.

Wolf House, stenvillan han byggde på ranchen, brann ner 1913 strax innan paret London skulle flytta in. Samma år gav han ut John Barleycorn, öppenhjärtiga memoarer om sitt drickande. Han dog på ranchen den 22 november 1916, 40 år gammal. Dödsattesten anger uremi; de flesta biografer avfärdar i dag den gamla historien om självmord och pekar på njursvikt som förvärrades av en oavsiktlig överdos morfin.

Ett sekel senare hittar hans böcker hela tiden nya former. Pietro Marcello flyttade Martin Eden till Neapel 2019, och Luca Marinelli vann Volpipokalen i Venedig för titelrollen. Chris Sanders gjorde Skriet från vildmarken med Harrison Ford 2020. I Sovjetunionen hörde han till de mest lästa utländska författarna, och en sjö i Magadan bär hans namn. En rad som tillskrivs honom, ”Jag vill hellre vara aska än stoft”, dök upp i en James Bond-film 2021. I november är det 110 år sedan han dog.

Taggar: författare, George Orwell, Jack London, Martin Eden, Järnhälen, Skriet från vildmarken

Mer som detta

Alfred Hitchcock och rädslan som aldrig stannade på bioduken

Herman Melville, tulltjänstemannen som redan hade skrivit den stora amerikanska romanen

Raymond Chandler, klassicisten som uppfann Los Angeles på nytt och gav kriminalromanen ett samvete

Zach Galifianakis, komikern som finansierade sin flykt från Hollywood med Hollywoods pengar

John Ford, regissören som definierade westerngenren men aldrig fick en Oscar för en western

Edgar Allan Poe skapade den litterära detektiven och dog som ett olöst mysterium