Den största match som brittisk boxning har väntat ett decennium på håller på att avgöras, utan att ett enda slag har utdelats. Den avgörs i en förhandling, och mannen som går vinnande ur den är den som vägrar säga var han vill stå. Anthony Joshuas folk står rustade bakom ett undertecknat dokument. Tyson Fury gör det svårare att försvara sig mot: ingenting alls.

Det är det avslöjande draget hos Fury, och det har det alltid varit. Fråga honom var matchen ska gå och svaret är överallt. Hans läger har nämnt Las Vegas, Manhattan, Dublin, London, Belfast och till och med en thailändsk badort – en lista så bred att den inte förbinder honom till någon plats och därför inte ger upp någon. En boxare som kan kliva in i ringen var som helst kan inte pressas genom att erbjudas en ring någonstans. Joshua vill ha hemmaplan och har ett kontrakt som slår fast det. Fury vill ha matchen, punkt slut, och den viljan gör mer för att flytta arenan än någon checkbok.

För checkboken har en föredragen adress, och den är inte Wembley. Den saudiske finansiären som styr prispengarna vill ha matchen i USA, och streamingtjänsten som finansierar den vill ha en gala som sänds under amerikansk bästa sändningstid snarare än en brittisk eftermiddag. Madison Square Garden har seglat upp som favorit, med en fredagskväll som huvudnummer under Netflix fana. En person med insyn uttryckte resonemanget så rakt som möjligt: det är inte komplicerat, det handlar om pengar.

Eddie Hearn fortsätter att hålla upp samma dokument. Kontraktet, insisterar han, anger Storbritannien; om motparten vill ha Manhattan kan motparten omförhandla villkoren. Det är en promotor som gör sitt jobb och försvarar den enda påtryckningsmöjlighet hans boxare faktiskt har. Men ett förhandlingsövertag håller bara om mannen på andra sidan bordet behöver det du bevakar, och Fury behöver inte Storbritannien. Han behöver en match att säga ja till. Skala bort bruset och bilden är brutal: Joshuas kontrakt är det sista som står mellan den här matchen och Broadway, och Furys likgiltighet är bräckjärnet som arbetar i andra änden.

Det som nästan ingen i hajpen frågar är om satsningen på New York ens lönar sig. Dragningen till USA förutsätter ett USA som dyker upp. Det här är två tungviktare efter sin topp, ingen av dem är mästare nu, och deras definierande kvällar kom mot en Wladimir Klitschko som redan var på väg utför – Fury poängbesegrade en 39-åring, Joshua stoppade honom två år senare när han var ännu längre från sin topp. Storbritannien kommer att fylla en arena på ett gemensamt decennium av historia. Den amerikanske vardagsfansen har nostalgi och nyfikenhet, men inte mycket mer. En röst på DAZN ställde frågan som försäljningen fortsätter att undvika: om matchen går på Garden, kommer amerikanerna verkligen att slå på för den? Dana White, som inte är främmande för att sälja ut en arena, ryckte på axlarna och sa att matchen borde ha ägt rum för tio år sedan.

Fury verkar inte bekymrad av något av det. Hans senaste budskap till allmänheten var ren solskenston – stora nyheter på väg, allt är bra, den ni har väntat på, snart ska det tillkännages. Inte en stavelse om var. Tystnaden är strategin. En man som har lämnat sporten mer än en gång och kommit tillbaka varje gång förstår att boxaren som har minst att förlora på varje enskilt utfall styr rummet. Han har byggt en karriär på att vara omöjlig att få grepp om, i ringen och utanför den, och han använder samma fotarbete nu.

Logistiken kommer att hinna ikapp i sin egen takt. Målet är sent på året; Joshua ville först ha en uppvärmningsmatch och fick en, där han golvade och avslutade sin motståndare efter att själv ha blivit nedslagen två gånger, medan Fury tog sig igenom en journeyman på ett thailändskt underkort. Joshua gick in i den här perioden med få matcher bakom sig och höll fortfarande på att reparera sig efter en bilolycka under vintern. Allt detta är verkligt, allt detta är sekundärt. Arenan är berättelsen, och arenan avgörs av den ende man som säger sig inte bry sig om var han boxas – vilket, när det gäller Fury, alltid har varit det farligaste han kan säga.

Taggar: Netflix, New York, Anthony Joshua, heavyweight boxing, Tyson Fury

Tyson Fury mot Anthony Joshua glider mot New York – och det är Furys förtjänst

Mer som detta

The Rest Is Football: Gary Lineker lämnar BBC och tar sin fotbollsshow till Netflix under VM

Mourinho hade skrivit på för att efterträda Ferguson i Man Utd – men valde att vara älskad

Lionel Messi efter segern mot England: ”Fansen ville ha den här segern mer än någon annan”

Se UFC 330 live: Makhachev vs Machado Garry på Paramount+ — utan pay-per-view

Untold UK: Vinnie Jones på Netflix — fallet om 20 000 pund som engelska FA aldrig drev igenom 1992

USA har i tio år kallat detta sitt bästa lag någonsin — på hemmaplan måste löftet infrias

Diskussion