Stephen Chow har inte spelat på 18 år – men publiken köper honom ändå

Stephen Chow

Photo: Kit Liew / CC BY 3.0, via Wikimedia Commons

Född	22 juni 1962 Hong Kong
Yrke	Skådespelare och regissör
Känd för	Kung Fu Hustle, Shaolin Soccer, CJ7 – Den magiska rymdhunden
Priser	Golden Horse Award for Best Supporting Actor · 2 Hong Kong Film Award for Best Film · Hong Kong Film Award for Best Director · Hong Kong Film Award for Best Actor · Golden Horse Award for Best Feature Film · Golden Horse Award for Best Director

Stephen Chows ansikte finns fortfarande på affischen, men i själva filmen syns han inte. Kung Fu Soccer, hans komedi om ett rufsigt damfotbollslag som heter Emei, såldes över hela Kina på namnet hos mannen som en gång spelade en utbränd kung fu-mästare som blev anfallare i Shaolin Soccer. På planen är det Zhang Xiaofei, Dilraba Dilmurat och Lay Zhang som bär skorna. Chow sitter bakom monitorn. Publiken betalade för varumärket i miljontal. Recensenter i Hongkong och London skrev samtidigt att de redan hade sett den här filmen, och att han gjorde den bättre första gången.

Den klyftan, mellan en publik som fortsätter att köpa Stephen Chow och en filmskapare som verkar osäker på vad han ska göra med honom utöver att upprepa honom, är den öppna frågan i hans karriär. Den är också en omkastning. Under större delen av sitt yrkesliv låg han före sin publik, som kom ikapp först flera år senare.

Chow Sing-chi växte upp i Hongkong. Han föddes där den 22 juni 1962, och hans mor, Ling Po-yee, uppfostrade honom och hans två systrar sedan föräldrarna skilt sig när han var sju. En Bruce Lee-film som han såg vid nio års ålder gav honom hans första ambition. Den andra kom genom en dörr som slogs igen framför honom. När han och vännen Tony Leung Chiu-wai sökte till tv-bolaget TVB:s skådespelarutbildning blev Leung antagen och Chow nekad; han kom in på en senare kull, 1982, och ledde sedan i omkring fem år barnprogrammet 430 Space Shuttle, ett jobb som lärde honom att bära en tagning enbart med sin timing.

Filmen hittade honom genom en allvarlig roll. Som ung brottsling i Danny Lees polisdrama Final Justice vann han Golden Horse-priset för bästa manliga biroll 1988, och i The Justice of Life året därpå spelade han för första gången mot Ng Man-tat, den tålmodige motspelare som skulle stå vid hans sida i film efter film. Sedan kom All for the Winner, en parodi från 1990 på de spelthrillrar som då fyllde Hongkongs biodukar. Den blev den största lokala succén i territoriets historia fram till dess. Hans stil fick ett namn, mo lei tau, kantonesiska för nonsens: en kulsprutekomik av ordvitsar och torra non sequiturs, byggd på rytmen i kantonesiskt gatuspråk.

Snart regisserade han i praktiken allt utom på pappret. I Fight Back to School skickades han som infiltrerad polis till en skola, och på kostymfarsen Flirting Scholar var han de facto regissör. Den första officiella regikrediteringen kom med From Beijing with Love, en Bond-parodi som han regisserade tillsammans med Lee Lik-chi 1994.

Den film som bäst förklarar honom var ett misslyckande. A Chinese Odyssey, den tvådelade variationen på Färden till västern som Jeff Lau regisserade med Chow som Apkungen, floppade i Hongkong 1995 och bidrog till att driva hans produktionsbolag Choi Sing i konkurs. Flera år senare återupptäcktes den på det kinesiska fastlandet, där replikerna blev råmaterial för den tidiga internetkulturen. Kanoniseringen kom sent men blev så fullständig att pressen myntade ett eget begrepp för den: Stephen Chow-fenomenet. Lärdomen han tycks ha dragit är att publiken alltid kommer till slut. Frågan var om han kunde bygga filmer som var stabila nog att vänta på den.

God of Cookery från 1996 och King of Comedy från 1999, berättelsen om en statist som desperat vill bli tagen på allvar som skådespelare, läses i dag som hans mest personliga verk. Shaolin Soccer, som gick på svenska biografer under titeln Kung Fu Soccer och alltså inte ska förväxlas med den nya filmen, tog metoden ut i världen 2001: shaolinbröder i kung fu som återföds som fotbollslag. Chow vann bästa film, bästa regi, bästa manliga huvudroll och bästa nya regissör vid Hong Kong Film Awards, och filmen spelade in mer än 50 miljoner dollar världen över. Kung Fu Hustle gick längre 2004. Den drog in över 106 miljoner dollar, vann bästa film och bästa regi vid Golden Horse-galan och nominerades till både Golden Globe och BAFTA för bästa icke-engelskspråkiga film.

Sedan klev han ut ur bilden. CJ7 – Den magiska rymdhunden, berättelsen från 2008 om en fattig pappa och en utomjordisk leksak, blev hans sista roll. Som regissör på mandarin för fastlandspubliken blev han snarast ännu mäktigare. Journey to the West: Conquering the Demons, som han regisserade tillsammans med Derek Kwok 2013, var en kort tid den mest inkomstbringande kinesiska film som någonsin gjorts, och The Mermaid toppade Kinas biolistor 2016 på väg mot mer än 550 miljoner dollar globalt.

Det mindre smickrande porträttet kommer inifrån branschen. Tidigare medarbetare, bland dem Johnnie To och Ng Man-tat, som dog 2021, har vid olika tillfällen beskrivit honom som självisk eller enväldig, och han har blivit osams med Wong Jing och Sammo Hung. Kontrollen som gjorde hans komik så exakt hade ett pris, och det var kollegerna som betalade det. Den andra kritiken är nyare och kommer från publiken. The New King of Comedy från 2019 var en nyinspelning av hans egen King of Comedy, han skrev och producerade en uppföljare till Conquering the Demons, och 2024 anklagades han i kinesiska sociala medier för att leva på sin gamla katalog. Han hade själv halvt medgett saken vid ett reklamevenemang 2019. Min tid är förbi, sa han.

Privatlivet nådde offentligheten främst via en rättssal. Alice Yu Man-fung, hans partner i mer än tio år fram till 2010, stämde honom 2012 för ett påstått muntligt avtal om vinstdelning och krävde omkring 80 miljoner Hongkongdollar. Domstolarna gick emot henne 2021, och beslutet stod sig efter överklagande.

Det senaste arbetet har gått på två spår. År 2024 skrev Chow ett exklusivt avtal med Douyin om att producera mikrodramer under etiketten 9527, tjänarnumret som hans rollfigur tar i Flirting Scholar. Det första, Golden Pigs and Jade Leaves, handlade om nätbedrägerier i avsnitt på fem minuter. Det andra spåret var Kung Fu Soccer, inspelad i Shenzhen 2025 med en budget på 380 miljoner yuan, den dyraste i hans karriär. Filmen hade premiär på det kinesiska fastlandet den 11 juli 2026, drog in 500 miljoner yuan första helgen och hade passerat 2,3 miljarder yuan i början av oktober, när den flyttade till kinesiska streamingtjänster. South China Morning Post gav den två stjärnor av fem, och Screen Daily klagade på föråldrade skämt och lata specialeffekter. I Sydkorea väckte ett påhittat rivallag offentlig kritik: namnet påminner om ett damuniversitet i Seoul, och spelarna framställs som fuskare besatta av sitt utseende.

Någon ny film har inte aviserats. Den intressanta frågan är inte längre om publiken kommer för Stephen Chow – det besvarade Kung Fu Soccer redan premiärhelgen. Frågan är om han gör något som hans yngre jag inte skulle känna igen. A Chinese Odyssey behövde flera år för att bli förstådd. Kung Fu Soccer förstods direkt, och det kan vara just problemet.