Sebastián Lelio, regissören bakom En fantastisk kvinna, dog mitt under inspelningen

Sebastián Lelio

Photo: Martin Kraft / CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Född	8 mars 1974 Mendoza, Argentina
Död	6 november 2026 (52)
Yrke	Filmregissör och manusförfattare
Känd för	Olydnad, En fantastisk kvinna, Miraklet
Priser	Oscar · Silverbjörnen för bästa manus, Filmfestivalen i Berlin · Teddy · Goya · Guggenheim-stipendium

Den sista inspelningsplatsen Sebastián Lelio arbetade på var en bokhandel. Metales Pesados i Santiagos stadsdel Bellas Artes hade gjorts om till inspelningsplats för Poeta chileno, hans filmatisering av Alejandro Zambras roman om en misslyckad poet som blir styvfar till en pojke som inte är hans son. Lelio kände igen sig i pojken. Som barn fick han sin styvfars efternamn och växte upp som Sebastián Campos. I två decennier hade hans kamera stannat hos kvinnor som alla andra slutat se: en frånskild kvinna ensam på ett dansgolv i Santiago, en transkvinna som arbetar som servitris och inte släpps in på sin älskades begravning. Filmen han arbetade med när han dog var den första som kretsade kring män, och den som låg närmast hans eget liv. Han hade ungefär en veckas inspelning kvar.

Han föddes i Mendoza i Argentina, som son till en argentinsk far, och flyttade till Viña del Mar vid den chilenska kusten med sin chilenska mor när han var två år. Han beskrev sin uppväxt som nomadisk: en period i USA, flera chilenska städer, aldrig mer än två eller tre år på samma plats. När den argentinska pressen senare hyllade ”den argentinske regissören som vann en Oscar” rättade han dem i Clarín: han var född i Argentina, sa han, men han var chilensk. Hans första kärlek var inte filmen. Som tonåring på en skola i Chillán läste han Vicente Huidobro och Nicanor Parra, och i Santiago gick han med i en poesiverkstad ledd av musikern Mauricio Redolés, som fortfarande kallar honom en av de röster som förändrade hans eget skrivande. Lelio själv såg mer anspråkslöst på erfarenheten. Verkstaden lärde honom, sa han, att poesin nog inte var hans uttrycksform.

Efter ett års journalistikstudier vid Andrés Bello University utbildade han sig vid Escuela de Cine de Chile och ARCIS. Därefter gjorde han kortfilmer, musikvideor och Mi mundo privado, en dokumentärserie om chilenska familjer som han regisserade tillsammans med en annan regissör. Född den 8 mars 1974 var han 31 år när hans första långfilm, La sagrada familia, hade premiär i San Sebastián 2005. Den spelades in på tre dagar och klipptes under nästan ett år, och visades så småningom på över hundra festivaler. Under den perioden tog han tillbaka sin biologiska fars efternamn. Navidad visades i Cannes 2009, och El año del tigre, om en förrymd fånge som tar sig genom ruinerna efter jordbävningen 2010, hade premiär i Locarno 2011. Alla tre filmerna kretsade kring religiös tro i ett land där, som han uttryckte det, allt definieras för eller emot den katolska verklighetsbilden.

Gloria förändrade hans position 2013. Paulina García spelade en frånskild kvinna i övre medelåldern som går ut och dansar, förälskar sig i fel man och vägrar bli en bifigur i sitt eget liv. Filmen hade premiär i tävlan vid Berlinalen, García vann Silverbjörnen för bästa kvinnliga huvudroll och poeten Claudio Bertonis rader som löper genom filmen visade att poesiverkstaden inte hade varit förgäves. Slutbilden, där Gloria står ensam på dansgolvet, blev den bild många kom att förknippa med hans filmkonst.

En fantastisk kvinna, som han skrev tillsammans med Gonzalo Maza, tog samma kompromisslöshet ett steg längre. Daniela Vega spelade Marina, en ung transkvinna i Santiago vars äldre partner plötsligt dör. Hans familj, läkarna och polisen behandlar henne därefter som misstänkt i stället för som änka. Filmen vann Silverbjörnen för bästa manus och Teddy Award vid Berlinalen 2017, Goya-priset för bästa iberoamerikanska film och gav Chile landets första Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film vid den 90:e Oscarsgalan 2018.

Hollywood började höra av sig. Disobedience, hans första engelskspråkiga film, byggde på Naomi Aldermans roman om två kvinnor i ett ortodoxt judiskt samhälle i norra London. Rachel Weisz och Rachel McAdams spelade huvudrollerna, och filmen fick premiär i Toronto 2017. Ett år senare gjorde han en ny version av sin egen Gloria, nu med Julianne Moore i huvudrollen, under titeln Gloria Bell. The Wonder, baserad på Emma Donoghues roman, skickade Florence Pugh till en svältdrabbad by på Irland för att vaka över en flicka som verkar kunna leva utan att äta. Filmen hade premiär i Telluride och kom till Netflix i november 2022.

De engelskspråkiga filmerna var välgjorda och välspelade, men två var filmatiseringar och en en kopia av hans eget verk. Ingen av dem hade de chilenska filmernas auktoritet. Hemkomsten skulle bli svaret på det. La ola, ett musikaldrama löst inspirerat av de feministiska studentockupationer som svepte genom Chiles universitet 2018, var hans dyraste film inspelad i Chile. Sångerna skrevs tillsammans med sjutton chilenska musiker, däribland Ana Tijoux. Filmen hade premiär utom tävlan i Cannes i maj 2025. Kritikerna var splittrade. Guy Lodge skrev i Variety att koreografin hade energi, men att speltiden blottlade ”det repetitiva i dess retorik och det sparsamma i dess drama”. Filmen nådde inte heller de kommersiella förväntningarna; Culto, kultursektionen på La Tercera, bedömde den som närmare ett misslyckande än en framgång. För en regissör vars bästa filmer hade litat på ett enda ansikte under två timmar visade det sig svårare att hålla ihop en kör av röster.

Poeta chileno var en återgång till det mindre formatet. Filmen producerades av Fábula tillsammans med Amazon MGM Studios och hade Felipe Zepeda och Clemente Rodríguez i huvudrollerna. Den följer Gonzalo och hans styvson Vicente under flera år, då båda vill bli poeter. Inspelningen inleddes i Santiago i slutet av september 2026. Den 24 oktober fyllde filmteamet Metales Pesados, bokhandeln där Vicente arbetar i romanen. Ungefär en månad tidigare hade Lelio hälsat på Redolés. Efter tre decennier utan något ordentligt samtal bad han sin gamla lärare att medverka i filmen.

Lelio dog i sitt hem i Las Condes i Santiago den 6 november 2026. Han blev 52 år. Hans partner, skådespelaren Amalia Kassai, som spelade Paz i La ola, meddelade hans död och uppgav att den berodde på hälsokomplikationer; någon dödsorsak har inte offentliggjorts. Inspelningen hade fortsatt dagen innan. Chile utlyste två dagars landssorg den 7 och 8 november, och minnesstunden hölls på Cineteca Nacional, dit allmänheten var välkommen.

Inget beslut har meddelats om hur Poeta chileno ska färdigställas eller vem som ska göra det; det avgör Fábula och dess samarbetspartner. Vad den färdiga filmen redan säger är tydligt nog. Från Gloria på dansgolvet till Marina vid begravningen hon nekades tillträde till byggde Lelio sina filmer kring människor som omgivningen bestämt sig för att förbise, och lät kameran stanna hos dem tills publiken ändrade uppfattning. Den sista filmen skulle handla om en styvfar. Han fick aldrig klippa den.