Sarah Lancashire lämnade tryggheten – nu skriver Netflix roller åt henne

Sarah Lancashire

Photo via The Movie Database (TMDB)

Född	10 oktober 1964 Urmston, Lancashire, England
Yrke	Skådespelerska
Känd för	Yesterday, Everybody's Talking About Jamie, Tillbaka till Yorkshire
Priser	British Academy Television Award for Best Supporting Actress · British Academy Television Award for Best Actress · British Academy Television Award for Best Leading Actress · National Television Award for Best Dramatic Performance · RTS Programme Award for Best Actress · Golden Nymph, Best Performance by an Actress in a Mini-Series

Sarah Lancashires karriär blir lättast att förstå genom dörrarna hon stängt bakom sig. Hon lämnade Raquel Wolstenhulme, rollfiguren i Coronation Street som miljontals tittare hade tagit till sina hjärtan, medan Raquel fortfarande lockade en enorm publik. Några år senare skrev hon på ITV:s dittills mest lukrativa exklusiva avtal med en skådespelerska – och lät det sedan löpa ut. Utifrån sett verkade inget av besluten särskilt klokt. Men båda gav utrymme åt kvinnorna hon spelar i dag: Catherine Cawood, polissergeanten i West Yorkshire i Happy Valley, och Reed, den som styr Keira Knightleys spion i Netflix Black Doves. Reed är på väg tillbaka, och Netflix har just presenterat ännu en dramaserie byggd helt kring Lancashire.

Tv fanns i hemmet långt innan skådespeleriet fanns i hennes planer. I hennes register står en annan ort som födelseplats, men det var Oldham som formade henne. Där slog familjen sig ned när hon var liten, och där hade hennes pappa Geoffrey Lancashire vuxit upp innan han började skriva för Coronation Street. Hon har sagt att berömmelse aldrig lockade henne och att hon knappt tänkte på skådespeleri förrän hon gick ut skolan. I de sena tonåren drabbades hon av klinisk depression, något hon höll för sig själv under lång tid.

Guildhall School of Music and Drama avgjorde saken. Hon tog examen 1986, som 21-åring, efter att ha fötts i Urmston den 10 oktober 1964. Starten var trög. Repertoarteatrar tackade nej till henne, tills Manchester Library Theatre gav henne ett Equity-kort. Under fem år betalade hon räkningarna genom att undervisa i drama vid Salford University. Genombrottet kom 1990, som Linda i Willy Russells Blood Brothers i West End. Två veckor efter att föreställningen avslutats provspelade hon för sin pappas gamla såpa.

Raquel gjorde entré i januari 1991 på ett tremånaderskontrakt och blev kvar, med ett avbrott, till 1996. På papperet hade rollfiguren en vass sida; Lancashire gick emot texten, gjorde henne rolig och fick publiken att känna med henne. Tjugo miljoner människor såg hennes sista scener. Hon ogillade berömmelsen och duckade för tidningsintervjuer och offentliga framträdanden. Långt senare berättade hon att hon två år in i rollen hade gått igenom ett sammanbrott som varade i 14 månader, utan att nästan någon fick veta något. Det kallade hon ”det värsta jag kunde ha gjort”.

Vanemönstret att lämna började där. Som distriktssköterskan Ruth Goddard i ITVs Where the Heart Is medverkade hon i ett av Storbritanniens mest sedda dramaserier. Hon tackade nej till en löneförhöjning och slutade eftersom rollen hade blivit ”alltför idyllisk och tillrättalagd, inte längre någon utmaning”. På BBC spelade hon en änka som arbetade på fabrik i Paul Abbotts Clocking Off, en roll där hon kunde hämta erfarenheter från sina egna år som ensamstående mamma.

Sedan kom kontraktet som ramar in den märkligaste perioden i hennes yrkesliv. I juli 2000 skrev ITV på ett tvåårigt exklusivitetsavtal med henne, enligt uppgift värt 1,3 miljoner pund. Det gjorde henne till den bäst betalda skådespelerskan i brittisk tv. Kanalens dramachef Nick Elliott medgav att BBC:s intresse hade spelat in; en del av vad pengarna köpte var att hon inte kunde gå till en konkurrent. Resultatet på tv-skärmen blev ojämnt. The Cry, en psykologisk thriller där hon hämtade stoff från sin egen depression, gav henne en Golden Nymph vid Monte Carlo Television Festival, medan det mesta av resten har fallit i glömska. Sommaren 2002 hade hon lämnat upplägget, enligt uppgift för att minska sin arbetsbörda. Den vanliga versionen av hennes historia kallar det som kom senare för en sen blomstring. Den bilden smickrar branschen. Skådespelerskan hade inte förändrats. Det som förändrades var att manusförfattarna slutade behandla henne som ett namn att låsa fast för tittarsiffrornas skull och började skriva för henne.

Manusförfattaren som ändrade spelreglerna var Sally Wainwright. I Last Tango in Halifax från 2012 spelade Lancashire Caroline, en Oxfordutbildad rektor som blir kär i en kollega. Rollen gav henne fler brev än något annat hon gjort, många från kvinnor som skrev att den hade hjälpt dem att komma ut. Den gav henne också en BAFTA för bästa kvinnliga biroll 2014. Caroline är den roll hon är mest stolt över, säger hon. Wainwright, ”helt överväldigad” av hennes insatser, skrev nästa roll åt henne. I Happy Valley är Catherine Cawood sergeant i Calder Valley och uppfostrar sonsonen som föddes efter att hennes dotter våldtogs, flera år efter att dottern tog sitt liv. Mark Lawson skrev i The Guardian att Lancashire fångade ”manusets krävande motsägelsefulla stråk av tragedi, komik, kärlek, skuld, svaghet och mod”. När den andra säsongen kritiserades för sitt våld mot kvinnor försvarade hon den som en ”fullständigt ärlig skildring av vad en kvinnlig polis kan utsättas för”. De tre säsongerna, varav den sista sändes 2023, gav henne en BAFTA för bästa kvinnliga huvudroll 2017 och återigen 2024.

Runt Cawood byggde hon upp en rad precisa rolltolkningar. I BBC:s filmatisering av The Dresser från 2015 spelade hon Madge, scenchefen som i det tysta är förälskad i Anthony Hopkins skådespelarchef, mot Ian McKellen. Jack Thorne gav henne rollen som en socialarbetare under offentlig granskning i Kiri. För HBO Max blev hon Julia Child i Julia, mot David Hyde Pierce: en skådespelerska uppvuxen i Oldham som gestaltade tv-kockarnas mest amerikanska ikon. Kritikerna uppskattade serien, men Max lade ned den efter att den andra säsongen avslutats i december 2023, under en period av kostnadsbesparingar. Hon utsågs till OBE 2017 och till CBE i nyårsutmärkelserna 2025. Sedan 2001 är hon gift med tv-chefen Peter Salmon, och hon har tre söner.

Just nu hör hon hemma hos Netflix. I Black Doves, Joe Bartons spionthriller som hade premiär i december 2024, spelar hon Reed, den som styr Keira Knightleys Helen Webb. Ben Whishaw spelar Helens vän Sam. Den andra säsongen kommer den 5 november 2026, med Reed indragen i en komplott för att underminera hennes ställning inom organisationen. Den 24 september presenterade Netflix Witch Hunt vid sin första förhandsvisning för den brittiska tv-branschen: en dramaserie i sex delar, skapad och skriven av Abi Morgan. Lancashire spelar August Howell, en ättling till den så kallade häxan från Cambridge. Efter tre decennier i fängelse för att ha dränkt sina tre små döttrar blir hon frigiven och återvänder till en universitetsstad som vill bli av med henne. ”Jag arbetade med Sarah Lancashire för över 25 år sedan”, sade Morgan. ”Ända sedan dess har jag letat efter den perfekta rollen åt henne. Det här är den.” Netflix anger för närvarande 2028 som premiärår för serien.

Reed kommer först, i november. August Howell hör till en typ av kvinnor Lancashire känner väl: en kvinna som staden redan har dömt och som bär på något ingen annan vill se rakt på. I fyra decennier har hon valt sådana kvinnor framför enklare pengar. Nu beställer en strömningstjänst berättelser om dem med hennes namn knutet till projektet redan från första sidan.