Rob Reiner, regissören bakom Bleka dödens minut som aldrig sökte en egen stil

Rob Reiner

Photo: Montclair Film Festival / CC BY 2.0, via Wikimedia Commons

Född	6 mars 1947 The Bronx, New York City, United States
Död	14 december 2025 (78)
Yrke	Regissör, skådespelare och producent
Känd för	Stand by Me, Lida, Bleka dödens minut
Priser	3 Emmy · Hugo Award for Best Dramatic Presentation, The Princess Bride · Toronto International Film Festival People's Choice Award, The Princess Bride · Star on the Hollywood Walk of Fame

I den sista film han hann färdigställa stod Rob Reiner åter bakom kameran, riktad mot tre åldrande engelska rockmusiker som aldrig har funnits, och spelade dokumentärfilmaren Marty DiBergi precis som i sin regidebut. Mellan de två filmerna ryms ett uppväxtdrama byggt på en Stephen King-novell, en saga som hela familjer kan rabbla från början till slut, den romantiska komedi som genren fortfarande mäter sig mot och ett militärt rättssalsdrama som nominerades till bästa film. Få amerikanska regissörer har rört sig mellan så många genrer utan en tydlig egen signatur. Frågan som hans verk lämnar efter sig är om den osynligheten var hans gåva – eller anledningen till att den senare delen av karriären aldrig kom ikapp den första.

Komedi var ett familjeyrke. Han var son till skådespelarna Carl och Estelle Reiner, föddes i Bronx och växte delvis upp i New Rochelle innan han gick ut Beverly Hills High. Han studerade vid UCLA:s filmskola men tog ingen examen; snart skrev han för The Smothers Brothers Comedy Hour.

Norman Lear gav honom sedan, fortfarande i början av tjugoårsåldern (han föddes den 6 mars 1947), rollen som Michael Stivic, Archie Bunkers långhårige liberale svärson i Under samma tak, CBS-komediserien som sändes mellan 1971 och 1979 och tog in vardagsrummens diskussioner om ras och klass i bästa sändningstid. Archie kallade honom ”Meathead”, resten av landet följde efter och rollen gav Reiner två Primetime Emmy Awards. Den blev också en etikett han inte kunde skaka av sig. ”Jag skulle kunna vinna Nobelpriset och de skulle skriva ’Meathead vinner Nobelpriset’”, sa han en gång.

Vägen ut gick via regissörsstolen. Spinal Tap från 1984 hittade på ett heavy metal-band och filmade det som om det vore verkligt. Christopher Guest, Michael McKean och Harry Shearer improviserade fram stora delar av materialet – något som var ovanligt för en Hollywoodfilm. Det som följde blev en av de jämnaste sviterna i amerikansk studioproduktion. Stand by Me från 1986 byggde på Kings novell The Body. Året därpå filmatiserade Bleka dödens minut William Goldmans egen bearbetning av sin roman och vann ett Hugo Award. När Harry träffade Sally…, skriven av Nora Ephron för Billy Crystal och Meg Ryan, kom 1989. Därefter följde Lida 1990, med en rollprestation som gav Kathy Bates en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, och På heder och samvete 1992, Aaron Sorkins rättegångsdrama med Tom Cruise och Jack Nicholson. Filmen gav Reiner hans enda Oscarsnominering, som han delade i egenskap av producent, för bästa film.

Samma år växte också ett företag fram. 1987 grundade Reiner Castle Rock Entertainment tillsammans med Alan Horn, Andrew Scheinman, Martin Shafer och Glenn Padnick. Bolaget kom senare att stå bakom tv-serien Seinfeld och biofilmen Nyckeln till frihet, innan Turner Broadcasting köpte det i slutet av 1993. Tre av hans filmer, Spinal Tap, Bleka dödens minut och När Harry träffade Sally…, finns numera i National Film Registry vid Library of Congress.

Sedan kom Snacka Om Rackartyg. Komedin från 1994, om en pojke som skiljer sig från sina föräldrar, blev en flopp på biograferna och sågades av kritikerna, inte minst av Roger Ebert. Presidenten och Miss Wade, återigen efter ett manus av Sorkin, fick ordning på läget året därpå. Men de följande decennierna brukar beskrivas som en lång utförsbacke: The Story of Us, Alex & Emma, Rumor Has It, The Magic of Belle Isle, And So It Goes. Den bilden är väl tillrättalagd. Reiner hade aldrig någon egen stil som han kunde förlora. Hans bästa filmer lyfte fram manusförfattare med starka röster, från King och Goldman till Ephron och Sorkin, och hans talang låg i att kliva åt sidan och samtidigt hålla skådespelarna på rätt spår. När manuset var tunt fanns det inget i hans regi som kunde dölja det.

De senare filmerna blev mer personliga. Being Charlie från 2015 skrevs tillsammans av hans son Nick och Matt Elisofon och hämtade stoff från Nicks år in och ut ur rehab. Reiner talade öppet om det när han gjorde reklam för filmen. Därefter kom The President: Lyndon B. Johnson och Shock and Awe, följt av Albert Brooks: Defending My Life, ett dokumentärt porträtt av en gammal vän. På vita duken fortsatte han att dyka upp i andras projekt: som Jordan Belforts pappa i The Wolf of Wall Street, som Bob Day i New Girl och, sent i karriären, som rådgivaren Albert Schnur i The Bear.

Vid sidan av filmandet ledde han kampanjen för Kaliforniens Proposition 10 1998, som inrättade förskoleprogrammet First 5 California, och blev dess första ordförande. Senare var han med och grundade American Foundation for Equal Rights, som drev den federala rättsliga utmaningen mot Kaliforniens förbud mot samkönade äktenskap. Hans första äktenskap, med Penny Marshall, varade från 1971 till 1981, och han adopterade hennes dotter Tracy. Han träffade fotografen Michele Singer under inspelningen av När Harry träffade Sally…, och hon brukar tillskrivas äran för att ha fått honom att ändra filmens slut. De gifte sig 1989 och fick tre barn: Jake, Nick och Romy.

I september 2025 släppte han Spinal Tap II: The End Continues, där han regisserade, skrev manus tillsammans med Guest, McKean och Shearer och åter tog på sig DiBergis keps. Samma sommar hade han också filmat bandet vid Stonehenge för konsertfilmen Spinal Tap at Stonehenge: The Final Finale, som Bleecker Street planerade att släppa 2026.

Den 14 december 2025 hittades Rob Reiner och Michele Singer Reiner döda i sitt hem i Brentwood i Los Angeles. Han blev 78 år. Rättsläkaren i Los Angeles County slog fast att båda dödsfallen var mord. Deras son Nick greps samma dag och åtalades för två fall av mord av första graden. Han har nekat till brott, Los Angeles distriktsåklagare meddelade i september 2026 att åklagarna inte skulle yrka på dödsstraff och en rättegång väntas inte före 2027.

Verken fortsatte att komma efter hans död. Billy Crystal ledde en hyllning till paret vid Oscarsgalan i mars 2026. I juli visade HBO hans sista roll på skärmen: en cameoroll som George Washington i Larry Davids historiska sketchserie Life, Larry and the Pursuit of Unhappiness, inspelad en månad före hans död. I september fick han en postum Emmy för bästa gästskådespelare i en komediserie för The Bear, hans tredje Emmy, nästan fem decennier efter de två han vann för rollen som Meathead.

Filmen från Stonehenge lades på is efter dödsfallen och har fortfarande inget premiärdatum. Fram till dess att den kommer ut tillhör det sista ordet i Reiners filmografi bandet han hittade på redan i början – och den poäng som hans bästa filmer fortsätter att göra vid varje omtittning: att en regissör kan märkas som mest just när han är svårast att upptäcka.