Jarrett Payton, Walter Paytons son som nu ska fylla Chicagos morgonradio med egna åsikter

Jarrett Payton

Photo: DoubleBlue / CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Född	26 december 1980 Arlington Heights
Yrke	Sportjournalist och före detta amerikansk fotbollsspelare
Titlar	All-NFL-Europalaget 2005
Individuella priser	Orange Bowl MVP · Världsmästare i World Bowl XIII med Amsterdam Admirals

Jarrett Payton har aldrig hunnit in i ett rum i Chicago före sitt efternamn. Det hade redan nått scenen i Hall of Fame, ett NFL-tränarkontor och varje redaktion där han har arbetat. Det som förändrades i slutet av sommaren var arbetspassets längd. Som David Haughs nya programledarkollega i morgonprogrammet på The Score, Chicagos sportpratstation, har han fyra och en halv timme att fylla varje vardag. Och ett namn, hur tungt det än är, kan inte prata så länge på egen hand.

Namnet tillhörde Walter Payton, runningbacken i Chicago Bears som staden fortfarande kallar Sweetness. Jarrett växte upp i de nordvästra förorterna, i Arlington Heights och senare South Barrington, med sin mamma Connie och systern Brittney. Redan som pojke stod han vid talarstolen i Canton och presenterade sin far när denne valdes in i Hall of Fame. Talet gjorde honom till en offentlig person långt innan hans egen karriär hade börjat.

Det var 1993, och Jarrett, född den 26 december 1980, var tolv år. På St. Viator High School satsade han först på fotboll och blev uttagen i delstatslaget innan han bytte till amerikansk fotboll. Under sista året spelade han quarterback, runningback och receiver och samlade ihop 2 842 yards totalt. Hans sista månader på high school sammanföll med att hans far gick ut offentligt med en ovanlig leversjukdom. Walter Payton berättade om den i februari 1999, delvis i sändningar på The Score, och dog den 1 november samma år, när sonen gick sitt första år på University of Miami. De följande collegeåren krävde tålamod: en redshirt-säsong, en period som fullback och en långsam återkomst till runningbackpositionen. Under sista året sprang han för 985 yards och sju touchdowns, och det var den sista matchen i Hurricanes-tröjan som folk minns. I Orange Bowl den 1 januari 2004 bar han bollen 22 gånger för 131 yards i en 16–14-seger mot Florida State och utsågs till matchens mest värdefulla spelare.

Inget lag draftade honom. Tennessee Titans skrev kontrakt med honom 2004 och placerade honom i träningsgruppen, under huvudtränaren Jeff Fisher, som hade varit Walter Paytons lagkamrat i Chicago. I Nashville bar han nummer 33 eftersom klubben hade pensionerat nummer 34 för Earl Campbell. Följande vår skickades han till NFL Europe, och under några månader med Amsterdam Admirals var han den runningback han hade varit i Miami: 5,6 yards per löpning, näst bäst i ligan, delad ledning i antal touchdowns med sju, en plats i All-NFL Europe-laget och en titel i World Bowl XIII. Tillbaka i Tennessee gjorde han NFL-debut mot Indianapolis Colts i oktober 2005 och avslutade säsongen med 33 löpningar för 105 yards och två touchdowns. Titans släppte honom före säsongen 2006.

I Kanada fick han sin längsta sejour. Med Montreal Alouettes 2007 sprang han för 852 yards, femte bäst i Canadian Football League, gjorde åtta rushing-touchdowns och hade en eftermiddag med 160 yards mot Calgary Stampeders. Montreal släppte honom sommaren därpå, och en period med Toronto Argonauts 2009 tog slut på hans egen begäran efter tio bollkontakter. Han avslutade spelarkarriären 2010 med Chicago Slaughter i Indoor Football League, tillbaka i staden där varje presentation började med hans far.

Läser man siffrorna rakt upp och ner handlar det om en målmedveten spelare som fick kämpa sig fram, med en enda stor januarikväll som höjdpunkt. Det svåraste är att ingen någonsin skulle komma att läsa dem rakt upp och ner. Chansen hos Titans kom via en man som hade delat omklädningsrum med Walter. Det mest sedda han har gjort som journalist är ett fyra sekunder långt mobilklipp. När han lämnade Arrowhead Stadium den 24 september 2023, efter att Kansas City Chiefs besegrat Bears med 41–10, fångade han Taylor Swift och Travis Kelce när de gick ut sida vid sida och lade upp klippet på X trots protester från en säkerhetsvakt. Det sågs över 15 miljoner gånger. När The Score anställde honom i somras kallade Jeff Agrest på Chicago Sun-Times honom sympatisk och karismatisk, men ställde sedan frågan som avgör om han passar för jobbet: har han tillräckligt många åsikter för att fylla sändningstiden? Agrest tolkade rekryteringen som ett tecken på att stationens talangpool hade sinat.

Tv-karriären var längre och jämnare än det virala klippet ger sken av. Payton var programledare för SportsFeed på CLTV innan WGN-TV anställde honom som sportankare och reporter i maj 2015. Under det följande årtiondet ledde han stationens sportsändningar i vardagsnyheterna klockan 16 och 21 och var en av programledarna för GN Sports, den halvtimmeslånga kvällssändningen. Vid sidan av tv-arbetet startade han Jarrett Payton Foundation 2011. Stiftelsen driver ett ungdomsläger i amerikansk fotboll, Jarrett Payton Leadership Academy och antimobbningsprogrammet PROJECT: NO BULL. Varje år deltar han i utdelningen av NFL:s Walter Payton Man of the Year Award under Super Bowl-veckan. I augusti 2024 presenterade han dessutom sin fars lagkamrat Steve McMichael när denne valdes in i Hall of Fame. Ceremonin hölls i McMichaels hem i Homer Glen eftersom ALS hindrade honom från att resa till Canton. I talet som McMichaels syster läste upp kallade han Payton sin bonusson.

Förändringen kom snabbt. Den 30 juli 2026 meddelade Payton att han skulle lämna stationen. ”Efter tio meningsfulla år på WGN har jag bestämt mig för att kliva åt sidan”, skrev han och tillade att han ville tillbringa mer tid med familjen. Mindre än en månad senare sparkade The Score morgonprogramledaren Mike Mulligan, som hade haft jobbet sedan 2008, och programledaren på lunchtid Marshall Harris. Den 24 augusti utsåg stationen Payton till Mulligans ersättare. The Haugh & Payton Show började sändas den 31 augusti, vardagar från 5.30 till 10. Mitch Rosen, stationens vice vd, sa att Paytons erfarenhet, perspektiv och starka band till Chicago och stadens olika fanskaror skulle bli ett betydande tillskott. Arbetstiderna passar med det skäl han själv angav för att lämna tv-jobbet: passet slutar mitt på förmiddagen.

Familjen han hänvisade till är den han bildade 2009. Han gifte sig med Trisha George den 4 mars det året, ett datum paret valde eftersom det för tankarna till siffran 34, hans fars nummer. Några dagar senare hölls bröllopsfesten på Soldier Field. De har två barn, Jaden och Madison.

En Bears-säsong och en programledarkollega som Agrest beskrivit som svår att få att prata kommer att fylla morgnarna under vintern. Stationen som en gång sände hans fars svåraste besked sänder nu hans röst längre än någon kamera någonsin gjort. Om Chicago börjar höra Jarrett Payton på hans egna villkor är den enda fråga hans efternamn inte kan besvara åt honom.

Taggar: sport, athletes, amerikansk fotboll, Chicago Bears, Jarrett Payton, Walter Payton