Gary Glitter, glamrocksångaren vars arenarop överlevde hans fall

Gary Glitter

Photo: AVRO / CC BY-SA 3.0 nl, via Wikimedia Commons

Född	8 maj 1944 Banbury
Yrke	Sångare, låtskrivare

Någonstans på en arena i kväll kommer ett pukmönster att dra igång, gitarren att markera baktakten och tusentals människor att ropa ”Hey!” på rätt ställe. Få av dem skulle kunna nämna mannen som skapade ljudet. Gary Glitter byggde en av de mest högljudda karriärerna i brittisk pop på en ramsa med nästan inga ord, för att sedan förstöra sitt eget namn så grundligt att BBC slutade sända hans framträdanden och en filmstudio klippte bort honom ur en popkomedi. Låten levde vidare utan honom. Det som återstår av Gary Glitter är en fråga som hans offer, hans tidigare publik och företagen som äger hans låtkatalog alla har tvingats ta ställning till: vad händer med musiken när mannen som skapade den sitter i fängelse för övergrepp mot barn?

Han kände aldrig sin far. Hans ogifta mor arbetade som städerska i Banbury, marknadsstaden i Oxfordshire där Paul Francis Gadd föddes. När han var tio år placerades han och hans bror i kommunal omsorg. Han rymde gång på gång till London, och redan som 15-åring hade han fått ut en skiva: filmproducenten Robert Hartford-Davis betalade för en inspelning hos Decca, och Alone in the Night gavs ut under namnet Paul Raven.

Det följande decenniet blev en lång rad nästan-framgångar. Parlophone parade ihop honom med George Martin, som producerade Walk on Boy och Tower of Strength; ingen av låtarna sålde. 1965 gick han med i Mike Leander Show Band och bildade sedan Boston International tillsammans med saxofonisten John Rossall. Under namnet Paul Monday gav han ut singlar mellan 1968 och 1970, och han sjöng rollen som präst på konceptalbumet Jesus Christ Superstar från 1970. Han var i slutet av tjugoårsåldern, en rutinerad sångare som aldrig hade haft en hit.

Genombrottet kom 1971. Gadd och Leander, hans producent och medkompositör, fastnade för namnet Gary Glitter efter att ha ratat Terry Tinsel, Stanley Sparkle och Vicky Vomit. De klippte ner en 15 minuter lång studiosession till en singel med två sidor för Bell Records. Rock and Roll (Parts 1 and 2) delade upp idén i två delar: på del 1 fanns sången, medan del 2 bara innehöll stampandet, handklappen och de ropade stavelserna. Singeln gavs ut 1972 och nådde andraplatsen i Storbritannien. Del 1 gick upp i topp i Frankrike, och den nästan instrumentala del 2 klättrade till sjunde plats på Billboard Hot 100.

I tre år kunde han inte misslyckas. Elva singlar i rad nådde topp tio på den brittiska listan mellan 1972 och 1975, och tre gick upp till förstaplatsen: I’m the Leader of the Gang (I Am) och I Love You Love Me Love 1973, följt av Always Yours 1974. Touch Me, hans andra album, nådde andraplatsen och blev hans bästsäljare; livealbumet Remember Me This Way spelades in på Rainbow Theatre i London. Med Glitter Band bakom sig spelade han glamrock som pantomim: silverkostymer, platåstövlar, bar bringa och en blinkning. Enligt egen uppgift sålde han mer än 20 miljoner skivor och fick in 26 hitsinglar på den brittiska listan, varav tolv nådde topp tio.

Han meddelade i början av 1976 att han skulle sluta och försattes i konkurs 1977, något han skyllde på Storbritanniens högsta skattesats. Den andra karriären byggde på nostalgi. Dansmedleyt All That Glitters gick in på listan 1981, Another Rock and Roll Christmas nådde sjundeplatsen 1984, och inom tre år efter comebacken gjorde han 80 spelningar om året. Andra musiker höll hans låtkatalog vid liv. The Timelords samplade Rock and Roll (Part 2) till Doctorin’ the Tardis, en brittisk listetta 1988, och Oasis lånade en textrad från Hello, Hello, I’m Back Again till Hello 1995, vilket gjorde Glitter till krediterad medkompositör.

Karriären tog slut i en datorbutik. I november 1997 hittade en tekniker i Bristol bilder på sexuella övergrepp mot barn när han reparerade Glitters bärbara dator. I november 1999 erkände Glitter vid Bristol Crown Court att han hade laddat ner mer än 4 000 sådana bilder. Han dömdes till fyra månaders fängelse och fördes in i registret över sexualbrottslingar. Hans cameoroll i Spice World hade redan klippts bort. Han lämnade Storbritannien och flyttade mellan Spanien, Kuba och Kambodja, som utvisade honom 2003, innan han slog sig ner i Vietnam. I mars 2006 dömdes han av en vietnamesisk domstol för oanständiga handlingar med två flickor, 10 och 11 år gamla, och fick tre års fängelse. När han landade på Heathrow i augusti 2008 placerades han för resten av livet i registret.

Fallet som kom att definiera honom uppdagades genom Operation Yewtree, polisens utredning som inleddes efter avslöjandena om Jimmy Savile. Glitter greps i oktober 2012 och dömdes vid Southwark Crown Court i februari 2015 för försök till våldtäkt, fyra fall av sexuella övergrepp och ett fall av sexuellt umgänge med en flicka under 13 år. Brotten riktade sig mot tre skolflickor under 1970-talet. Han dömdes till 16 års fängelse, och hans överklagande avslogs senare samma år.

Den obekväma delen av hans eftermäle är hur lite musiken behövde honom. Rock and Roll (Part 2) överlevde hans vanära eftersom låten knappt innehåller honom: ingen text, inget ansikte, bara ett beat och publikens svar. Amerikanska sportarenor fortsatte att spela den; Billboard uppskattade 2014 att enbart användningen inom hockey gav omkring 250 000 dollar om året. När Joker använde låten i trappscenen 2019 handlade upprördheten framför allt om huruvida filmen betalade Glitter. Enligt Los Angeles Times fick han ingenting, eftersom han hade sålt sina rättigheter, medan de amerikanska förlagsrättigheterna innehas av Universal Music Publishing Group. Diskussionen om att skilja konst från konstnär visade sig delvis handla om kontrakt, och kvar blev ett svårare faktum: låten fungerar bäst på människor som inte vet vem den tillhör.

Han frigavs villkorligt i februari 2023, halvvägs genom sitt straff, men återfördes till fängelset inom sex veckor efter att ha brutit mot villkoren. Parole Board avslog hans ansökan om frigivning i februari 2024 och på nytt i juni 2025, och straffet löper till februari 2031. I juni 2024 beordrade High Court honom att betala 508 000 pund i skadestånd till en kvinna som han utsatte för övergrepp när hon var 12 år. Efter att ha misslyckats med att betala försattes han i konkurs 2025.

I juli 2026 åtalades han för ytterligare sexualbrott mot en flicka, som enligt åtalet ska ha begåtts mellan 1978 och 1981. Han nekar till brotten. Den 82-årige Glitter deltog via videolänk från HMP Channings Wood i Devon och nekade till brott den 2 september 2026. En tre veckor lång rättegång har planerats till november 2027 vid Southwark Crown Court. Netflix hade planerat att släppa dokumentärserien i tre delar, Hunting Gary Glitter, den 14 oktober 2026, men sköt upp den bara några veckor före premiären med hänvisning till ny juridisk information. Något nytt datum har inte meddelats.

Nästa inplanerade datum i hans liv är en dag i domstol, i november 2027. Innan dess kommer ramsan att ha ropats ut på mängder av arenor, av publik som kan varje ”Hey!” men inte vet någonting om mannen som spelade in den först.