Cédric Pioline, den förre tennisspelaren som flyttade Paris Masters från Bercy

Cédric Pioline

Photo: Robbie Mendelson / CC BY-SA 2.0, via Wikimedia Commons

Född	15 juni 1969 Neuilly-sur-Seine, France
Yrke	Turneringschef inom tennis
Priser	Davis Cup · Monte Carlo Masters

Cédric Pioline förlorade nio finaler innan han vann en enda. De två som kom att definiera honom, i New York och Wimbledon, slutade båda med förlust mot samme man: Pete Sampras. Pioline vann inte ett enda set i någon av dem. Fransmannen, vars karriär framstår som en lång rad andrapris, leder nu turneringen som varje höst avgör vems säsong fortsätter i ATP Finals och vems tar slut i Paris. Som tävlingsdirektör för Rolex Paris Masters flyttade han evenemanget från Bercy, dess enda hem sedan starten, och satsade det franska tennisförbundets flaggskepp på en rugbyarena i Nanterre.

Han fick in en fot i idrotten tack vare två volleybollspelare. Hans mamma, Adriana, ingick i det rumänska landslag som nådde finalen i ett världsmästerskap i Paris. Hans pappa, Maurice, spelade för Racing de Paris, och paret träffades under turneringen. Sonen växte upp med en kropp som senare skulle misstolkas. En operation i barndomen gjorde det ena benet två centimeter kortare än det andra och gav honom en stelhet i höfterna som fick honom att vagga fram på banan. I sin självbiografi Le Tennis m’a sauvé beskrev han tennisen som det som höll honom borta från småstölder under en barndom präglad av föräldrarnas skilsmässa. Som pojke brukade han stjäla serietidningar från hyllorna på Monoprix i Paris.

Pioline föddes den 15 juni 1969 i Neuilly-sur-Seine och blev proffs 1989. Han var lång, högerhänt och byggde sitt spel på en enhandsbackhand. Sin första final nådde han i Lyon 1992, där han förlorade mot Sampras. Genombrottsåret 1993 blev ett märkligt år. Han spelade fem finaler och vann inte en enda: Sergi Bruguera besegrade honom i Monte Carlo, Arnaud Boetsch i Toulouse, Jonathan Stark i Bolzano och Sampras ännu en gång i Lyon. Den femte finalen var US Open, där Sampras vann med 6–4, 6–4, 6–3. Finalerna tog Pioline in på topp tio – som den första spelaren någonsin att nå dit utan att ha vunnit en titel.

Den första titeln dröjde till mars 1996, då han vann i Köpenhamn på sitt tionde försök. Samma år ingick han i det franska lag som vann Davis Cup. Året därpå följde segern i Prag och sedan hans andra Grand Slam-final, i Wimbledon, där Sampras besegrade honom med 6–4, 6–2, 6–4. 1998 nådde han semifinal i Roland-Garros, där han förlorade mot Àlex Corretja, och finalen i Hopman Cup tillsammans med Mary Pierce.

Hans bästa tennis kom sent i karriären. Han vann på gräs i Nottingham 1999 och därefter i Rotterdam i februari 2000, där han besegrade Tim Henman. Två månader senare tog han karriärens största titel i Monte Carlo genom att slå Dominik Hrbatý med 6–4, 7–6, 7–6. I turneringen hade han förlorat finalerna 1993 och 1998. Samma år klättrade han till femte plats på världsrankningen. 2001 vann han Davis Cup med Frankrike för andra gången, två år efter att ha förlorat den avgörande matchen i finalen 1999 mot Mark Philippoussis. Fem titlar på sjutton finaler – så lyder raden i rekordböckerna.

Den raden är också det som talar emot honom, och det bör sägas rakt ut. I Frankrike sågs Pioline som en begåvad spelare som tappade greppet när matcherna hårdnade, och statistiken ger kritiken visst fog: han förlorade sex matcher efter att ha gått upp i 2–0 i set, ett rekord han delar med fyra andra spelare. Men en del av ryktet byggde på en feltolkning. Den långsamma, obekymrade gången som tv-publiken uppfattade som nonchalans berodde på att det ena benet var två centimeter kortare. Och båda Grand Slam-finalerna spelades mot Sampras när han var som bäst – en spelare som avslutade karriären med 14 Grand Slam-titlar och besegrade betydligt mer meriterade motståndare på samma scen. Slutet blev osentimentalt. I augusti 2002 var Pioline seedad som nummer 13 i kvalet till US Open, bara några meter från banan där han spelat finalen 1993. Han ändrade en linjedomares dom och gav därmed motståndaren ett ess, innan han bröt matchen mot Marco Chiudinelli. Samma år slutade han spela på touren.

Den andra karriären började inom idrottens organisationer. Mellan 2003 och 2009 var han biträdande tävlingsdirektör för inomhusturneringen i Paris i Bercy, och från 2007 till 2009 ansvarade han för herrtennisens elitverksamhet vid det franska tennisförbundet. Han blev en välbekant röst i France Télévisions, Orange sport och L’Équipe 21, och från 2019 även på Eurosport. Sedan 2011 har han dessutom gjort intervjuerna på banan i Roland-Garros. Mellan oktober 2015 och april 2018 var han assisterande Davis Cup-kapten under Yannick Noah, en period som bland annat omfattade Frankrikes titel 2017. Alla offentliga framträdanden blev inte lika lyckade: 2011 deltog han i den andra säsongen av Danse avec les stars på TF1 tillsammans med Katrina Patchett och blev den första deltagaren att åka ut.

I februari 2022 utsåg det franska tennisförbundet honom till tävlingsdirektör för Paris Masters, efter Guy Forget. Beslutet som kommer att prägla hans tid på posten kom 2025, då turneringen lämnade Bercy, där den hade spelats sedan 1986, för Paris La Défense Arena. Centercourten rymmer nu 17 500 åskådare och publiksiffran steg från 176 000 år 2024 till 220 000. Jannik Sinner besegrade Félix Auger-Aliassime i den första finalen på den nya arenan, och rullstolstennis fanns med på programmet för första gången. ”Vi sa att Rolex Paris Masters gick in i en ny era, och jag tror att vi nu kan säga att satsningen har lyckats”, sade Pioline efteråt. Han var lika uppriktig om kostnaderna: en större arena hade inte inneburit högre vinst, berättade han för journalister, med utgifter för allt från nya läktare till 9 000 kvadratmeter draperier för att dela av banorna.

Den 40:e upplagan, som spelas den 2–8 november 2026, är den som han kallar bekräftelsens år. Arenan har sedan dess bytt namn till Plenitude Arena och köptes i slutet av september av Live Nation. Pioline har sagt att tennisförbundets tioåriga avtal, som löper från 2025, inte ger honom någon särskild anledning till oro. Han har utlovat förbättringar av den breda huvudkameran för tv-sändningarna, en separat biljett för 500 platser på Court 1 och biljetter för 19,86 euro till minne av året då turneringen grundades. Den regerande mästaren Sinner drog sig ur på grund av skada, vilket lämnade Carlos Alcaraz, Alexander Zverev och Novak Djokovic högst upp i lottningen. Finalen den 8 november visar om den satsning han gjorde har blivit en parisisk tradition – det enda hans spelarkarriär aldrig riktigt gav honom: en söndag som slutar med en pokal.

Taggar: sport, athletes, US Open, tennisspelare, Wimbledon, Davis Cup, Cédric Pioline

Relaterade personer

Relaterade personer

Diskussion