Smashing Pumpkins som mariachi-two-step: Very Old Morris uppriktiga 90-talscountry

Det finns en generation musiker som växte upp med nittiotalets countryradio i pickupen och indierock i hörlurarna, och förr eller senare skulle någon av dem försöka förena de två högt och tydligt. Jerid Reed Morris, låtskrivaren från San Antonio som mest är känd som frontman i The Texases, har gjort det under ett namn som redan blinkar åt skämtet: Very Old Morris. Hans soloskiva Boogedy Boogedy Boogedy Shoop är en kärleksförklaring till eran med Garth, George och Alan, skriven av någon som inte riktigt kan hålla masken och inte alltid vill det heller.

Musikerna runt honom inkluderar medlemmar från Rose Windows, det psykedeliska bandet som en gång spelade in för Sub Pop, och man hör var de kommer ifrån. Albumet spelades in i Jett Bass Studios i Windcrest, Texas, och ställer pedal steel och fiol mot högljudda gitarrer, för att sedan släppa in mariachi där man minst anar det. Morris håller sin egen sång avskalad; på flera låtar förenas hans röst av Jordan Bryants mjukare, och resten av bandet staplar stämmor tills den nasala countrykänslan suddas ut till något som ligger närmare fuzzrock. Magnet kallade resultatet ”ungefär hallucinatoriskt”, och presskampanjen har gärna anammat uttrycket.

De två covers-låtarna visar skivans referenspunkter. Iron & Wine och Calexicos ”Sixteen, Maybe Less” blir en hemsökt duett med Bryant. The Smashing Pumpkins ”Thirty-Three”, den mjuka balladen från Mellon Collie and the Infinite Sadness, återkommer som en banjodriven two-step som slutar med en mariachi-snirkel. Det är den sortens drag som kunde ha blivit ett gimmick, och som ändå på något sätt fungerar som en hyllning.

Rekommenderad läsningCountrysångerskan Ella Langleys ‘Choosin’ Texas’ slår rekord med 24 veckor som etta på Billboard Hot 100

Ändå är det de åtta egna låtarna som bär upp skivan. Öppningsspåret ”Howdy Arabia” är en surrealistisk västern befolkad av Tesla-bröder som poserar som korsfästa medan dubbla fioler sörjer Yellow Rose. ”That’s No Way To Act” sticker hål på modern manlighet med truck nuts och Gin Blossoms-klang och slår George Straits ”You Look So Good in Love” på sniskan. ”Ladies’ Darts Night” släpar lyssnaren genom en källarbar vid sista beställningen; när Magnet premiärvisade videon, regisserad av bandmedlemmen Nils Petersen, beskrev Morris den som en av de där ”dimmiga, kimäriska nätterna som tillbringas med att samtidigt leva och dö”. Avslutaren ”Long Oval” släpper skämten helt för ett uppgörande mellan far och son om arv och förlåtelse.

Det svajandet mellan torr absurditet och äkta hjärtesorg är det som hindrar albumet från att bli ren nostalgi. I tillkännagivandet beskriver Big Hassle Media det som en uppriktig parodi på countrymusikens bästa årtionde, gjord av en artist som är ”precis gammal nog att vanhelga det ordentligt”. Det är en rättvis sammanfattning av en skiva som uppenbarligen älskar sitt källmaterial för mycket för att lämna det ifred.

Boogedy Boogedy Boogedy Shoop kom ut den 2 oktober och finns nu på de stora streamingtjänsterna och på Bandcamp. Enligt Magnet ger Very Old Morris ut den på egen hand, utan skivbolag i ryggen.

Taggar: Boogedy Boogedy Boogedy Shoop, countryalbum, Jerid Reed Morris, Rose Windows, The Smashing Pumpkins, The Texases

Mer som detta

American Recital Debut Award presenterar cellisten Gabriel Martins i Carnegie Hall

Hur ledarskap formar orkestral identitet: Gävle och kontinuitetens värde

Shakira satsar på att tre remixes av Dai Dai överlever turneringen

Dave Marsh död vid 76 – Bruce Springsteens främste förespråkare

Dave Matthews, Trey Anastasio och Chris Stapleton spelar på T.J. Martell-galan för sin egen manager

Wynd lämnade stornamnen för att spela in folkmusik ensam — världen lyssnar