DARA vinner Eurovision och Bulgarien lägger en röst som inte stod på röstsedeln

Bulgariens DARA vann Eurovision Song Contest i vad rapporterna kallar en ”chockseger”, före Israel i en final som flera miljoner människor envisas med att se varje maj som om det vore ett statligt ritual. Ordet som faktiskt gör jobbet i den meningen är ”chock”. Eurovision har aldrig handlat enbart om låtar. Det är en TV-sänd folkomröstning om vad Europa är berett att applådera, hållen mellan paljetter och tonartsbyten.

Nora Ephron påpekade en gång att intelligenta människor har en märklig svårighet att ”skilja det kontroversiella från det som bara är stötande”. Eurovision gjorde om den distinktionen till en offentlig prövning — treminuters pop-ballader som uppgift och kontinentens televoter som rättningsmall. Salen hade i två år låtsats att frågan handlade om scenkonst, kostym och röstomfång. Resultatet sa något annat, artigt, i form av poäng.

Poor Richard’s Almanack uttryckte det torrare år 1735: ”Tunga frågor kräver övervägda svar”. Benjamin Franklin hade förmodligen inte en bulgarisk sångerska framför en scenfläkt i tankarna när han skrev den raden, men en kontinent som beslutade vilken låt som var värd dess televoter avgav ändå ett övervägt svar — och bland alla flaggor som kunde ha kommit blev Bulgariens den kuvert i vilket svaret levererades.

Det märkliga är inte att DARA vann. Det märkliga är att en tävling som uppfanns 1956 för att hålla efterkrigstidens Europa sjungande i stället för skjutande fortfarande fungerar — paljett för paljett, som ett envist diplomatiskt instrument utklätt till karaoke. Franklin hade förstått svaret. Scenfläkten hade förmodligen lämnat honom rådvill till slutet.

Taggar: culture, Ephron, eurovision, Franklin, wisdom