Nick Newell föddes med en medfödd amputation av vänster arm — ett faktum som världen inte kunde sluta prata om och som Newell själv verkade fast besluten att göra irrelevant. Notorious Nick, Aaron Leongs biografiska drama från 2021, följer denna beslutsamhet längs bågeln av en karriär som omdefinerade vad MMA-etablissemanget trodde sig veta om tävlingsberättigande.

Cody Christian spelar Newell med en fysisk lätthet som håller filmen ärlig. Det finns inget av det självdramatiserande som ofta sänker sportbiopics — inga långdragna närbild på den frånvarande armen, ingen scen där någon säger till Newell att han inte kan göra detta. Filmen tar för givet att han vet vad han gör och låter tävlingslogiken bära tyngden.

Regissör Aaron Leong håller kameran funktionell snarare än uttrycksfull — oktagonssekvenserna läses som sport snarare än spektakel, vilket är precis rätt för en historia så förankrad i dokumenterad verklighet. Elisabeth Röhm som Stacey Newell och Kevin Pollak som hans tränare Alex tillhandahåller det emotionella gerüstet utan att överbelasta det. Pollak motstår framförallt frestelsen att ge oss en vishetsfull figur; hans Alex är pragmatisk, lite sliten, som verkar i samma praktiska register som Newell själv.

Manuset, skrivet av Darrin Reed, Matthew Stuecken och Josh Campbell, löper 88 minuter utan att dra ut på tiden. Dess begränsning är också dess disciplin: filmen komprimerar en karriär som sträcker sig från små regionala shower till ett legitimt titelslagsmål, och gör därigenom att Newells sekundära världsarkitektur lämnas underutvecklad.

Det som Notorious Nick lyckas med — och som slutligen lyfter den ovan sina genrekamrater — är dess vägran att rama in historien som exceptionell. Newell kämpade inte trots sin arm. Han kämpade, tränade, anpassade sig, tävlade och byggde en karriär. Filmen tillämpar samma logik: den behandlar inte historien som ett mirakel; den behandlar den som ett protokoll. Den riktiga Nick Newell tävlade fortfarande vid filmens utgivning 2021, vilket ger den sista akten en provisorisk kvalitet — det här är ett kapitel, inte ett avslut.

En solid, anspråkslös sportbiopic som förtjänar sina emotionella stunder eftersom den inte sträcker sig efter dem i förtid. Notorious Nick blir inte den bästa film du ser det här året, men den blir en av de mest ärliga.