Filmen börjar 1944 med två stridspiloter, en amerikan och en japan, som efter en luftstrid hoppar i fallskärm över en ö i Stillahavet. På marken går de till närstrid, tills en jättelik apa avbryter slagsmålet. Scenen visar vad Kong: Skull Island vill vara: högljudd, snabb och ointresserad av att upprepa det gamla. Ingen kvinna väntar på att bli räddad, och ingen klättrar uppför Empire State Building. Regissören Jordan Vogt-Roberts serverar i stället en rå och bullrig version av myten.

Sedan hoppar berättelsen till 1973. Bill Randa, som leder organisationen Monarch, får regeringen att godkänna en expedition till den nyupptäckta Skull Island. Med sig har han en amerikansk arméenhet under överstelöjtnant Preston Packard, spåraren och den förre brittiske SAS-kaptenen James Conrad samt Mason Weaver, en fotograf som är motståndare till kriget. Seismiska laddningar fälls över ön för att kartlägga den och bevisa Houston Brooks teori om den ihåliga jorden. Då anfaller Kong, och de överlevande sprids över ön. Resten är en färd genom fientlig terräng, där den ena gruppen försöker nå en utsedd hämtningsplats i norr och den andra letar efter en försvunnen kamrat.

Det som fungerar bäst är den överdrivna tonen och miljöerna. Inspelningen började i oktober 2015 på Hawaii och på flera platser i Vietnam, och man ser att landskapen är riktiga: bergen och dimman i bild är något annat än ett datorgenererat bakgrundsbygge. Filmen tar sig tid att visa öns djur, och de reptilartade Skullcrawlers, som bombningen väckte, står för de mest nervkittlande sekvenserna. Toby Kebbells motion capture gör Kong till en hotfull figur som ändå bär på något beskyddande. Han är öns väktare och den sista av sin art, och filmen låter honom vara mer än ett monster som ska slås ned.

Men manuset sviker. Dialogen är ofta platt, och rollfigurerna får sällan mer än en enda egenskap. Samuel L. Jackson som Packard och Tom Hiddleston som Conrad gör båda vad de kan, men de har lite att bita i. Brie Larsons Weaver hålls mest vid sidan av handlingen, och John Goodmans Randa är intressantare som idé än som människa. Det är den äldre Marlow, spelad av John C. Reilly, som ger berättelsen mest värme. Han har bott på ön sedan 1944, och det syns i hur han rör sig och pratar om den.

De inhemska iwi hör till filmens tydligaste missar. Conrads grupp möter dem tillsammans med Marlow, som berättar om Kong och om Skullcrawlers, som dödade hela Kongs art. Enligt iwi ska en ännu större Skullcrawler vakna när Kong dör. Det är allt de får göra: förklara läget för de andra. Vad iwi själva tror, vill eller förlorar frågar filmen aldrig efter, och det är slöseri med en folkgrupp som bor mitt i handlingen.

Projektet började hos Universal som en ursprungshistoria men flyttades till Warner Bros., som ville bygga ett gemensamt filmuniversum med Godzilla och Kong. Det märks ibland, när filmen tittar mot nästa kapitel i stället för på scenen framför sig. Recensionerna var övervägande positiva, och filmen drog in omkring 569 miljoner dollar mot en budget på 185 miljoner. Den nominerades dessutom till en Oscar för bästa visuella effekter vid den 90:e galan. Godzilla vs. Kong kom 2021 och den animerade serien Skull Island 2023, så fortsättningen lät inte vänta på sig.”}

Correction: I need to output the full JSON with both keys. Here it is:

{”sv”: ”Filmen börjar 1944 med två stridspiloter, en amerikan och en japan, som efter en luftstrid hoppar i fallskärm över en ö i Stillahavet. På marken går de till närstrid, tills en jättelik apa avbryter slagsmålet. Scenen visar vad Kong: Skull Island vill vara: högljudd, snabb och ointresserad av att upprepa det gamla. Ingen kvinna väntar på att bli räddad, och ingen klättrar uppför Empire State Building. Regissören Jordan Vogt-Roberts serverar i stället en rå och bullrig version av myten.