James Gray har i trettio år varit en mer värdefull regissör i Europa än i hemlandet. Hans noir-färgade New York-draman och världsomspännande epos har sällan omsatts i amerikansk biljettintäkt, men festivalvärlden har behandlat honom som en kanonisk figur sedan han var tjugofem. Locarno Film Festival gör nu den transatlantiska domen officiell, genom att ge honom sitt Pardo alla Carriera och, via konstnärlige ledaren Giona A. Nazzaro, en hyllning som läses som en tes: James Gray, säger han, är ”den siste store romanförfattaren inom amerikansk film.”

Som Deadline först rapporterade är Nazzaros hyllning mindre festivalplattityd än kritisk argumentation. Han berömmer en produktion ”som ekar av den judiska diasporan, film noir och rysk såväl som nordamerikansk litteratur”, och krediterar Gray för att ha rört sig över genrer – science fiction i Ad Astra, äventyr i The Lost City of Z – ”medan han behållit sin egen konstnärliga identitet och röst.” Det är den ton som amerikanska recensioner ofta bara gett Gray i efterhand.

Hedersutmärkelsen sluter en cirkel som öppnades 1994, när Little Odessa tog Silverlejonet i Venedig och presenterade en tjugofemåring med en veterans tyngd. Cannes blev hans verkliga hem under de följande decennierna – The Immigrant, The Lost City of Z, Ad Astra och Armageddon Time hade alla premiär på Croisetten – men Gray hade aldrig varit i Locarno tidigare. Att en karriärretrospektiv, snarare än en tävlingsplats, är det som slutligen för honom hit känns rätt för en filmskapare vars ställning alltid varit en långsam ackumulation snarare än ett enda genombrott.

Tidpunkten är inte oviktig. Paper Tiger, Grays senaste, hade premiär i tävlan vid Cannes i våras och är inställd på att öppna New York Film Festival – ett varv över två kontinenter för ett drama, med Adam Driver och Scarlett Johansson i rollerna, om två bröder som dras in i den ryska maffians omloppsbana. Locarno passar snyggt mellan de hållpunkterna, och låter festivalen fästa sitt karriärpris vid en regissör som fortfarande är aktuell snarare än en som tyst eskorteras mot pension.

Gray kommer att motta leoparden söndagen den 9 augusti, före en utomhusvisning av Paper Tiger på Piazza Grande, torget med 8 000 platser som är Locarnos signaturscen. Den 79:e upplagan, som pågår 5–15 augusti, kommer också att åter visa två av hans mest intima New York-filmer, We Own the Night (2007) och Two Lovers (2008) – det läge där många fortfarande anser att han gör sitt mest varaktiga arbete.

Det ligger något spetsigt i matematiken: ett torg byggt för åtta tusen, som hyllar en regissör vars tystaste duodramer om bröder i Brooklyn är anledningen till att utmärkelsen överhuvudtaget är meningsfull.

Taggar: career-award, festival-deal, James Gray, Locarno Film Festival, Paper Tiger