Clive Barker, författaren som lärde skräcken att ta sina monster i försvar

Clive Barker

Photo: Steven Friederich / CC BY 2.0, via Wikimedia Commons

Född	5 oktober 1952 Liverpool, England
Yrke	Författare
Känd för	Sömngångare, Quicksilver Highway
Priser	World Fantasy Award for Best Anthology/Collection · British Fantasy Award for Best Short Story · World Horror Convention Grand Master · International Horror Guild Living Legend · Grand Prix de l'Imaginaire · Prix Julia Verlanger · Lambda Literary · Bram Stoker Award for Work for Young Readers · Bram Stoker Award for (livsgärning) · World Fantasy Award for (livsgärning)

Clive Barker fyller 74 år i dag och har fullt upp. Efter en period av ohälsa och två år efter att ha dragit sig tillbaka från kongresser och offentliga evenemang tillkännagav den Liverpoolfödde författaren under sensommaren Library of the Dead, en trilogi skräckantologier som bara säljs via Kickstarter och beskrivs som en andlig uppföljare till Books of Blood, samlingarna som gjorde honom berömd för fyra decennier sedan. Kampanjen nådde sitt finansieringsmål på en timme och hade passerat miljonstrecket när den avslutades. Senare den här månaden tar han emot World Fantasy Award for Life Achievement vid World Fantasy Convention i Oakland, Kalifornien. Årets pris delar han med Joyce Carol Oates.

De tre volymerna, Fear Eternal, Pyres of Bedlam och Dark Descents, blandar nya berättelser med sällsynt och utgången skönlitteratur och poesi. Barker har själv gjort de svartvita illustrationerna, och böckerna redigeras av Phil och Sarah Stokes, som har dokumenterat hans verk i mer än 25 år. De ska skickas ut under det kommande året. I en intervju med Rue Morgue förklarade Barker varför han återvänt till kortformatet: ”Det mest verkningsfulla jag skriver är kortprosan.” Kortheten, sade han, ”gör att författaren kan ge läsaren en rejäl smäll på ett sätt som längre berättelser inte klarar av.”

Barker föddes i Liverpool den 5 oktober 1952. Hans mor Joan Ruby Barker var målare och elevvårdare, och hans far Leonard Barker personalchef. Han studerade engelska och filosofi vid University of Liverpool, men sin första publik mötte han på teatern. 1978 var han med och grundade The Dog Company, en avantgardistisk teatergrupp bestående av tidigare skolkamrater, däribland Doug Bradley, hans vän från Quarry Bank High School. Under fem år skrev han nio pjäser för gruppen, bland annat The History of the Devil, Frankenstein in Love och The Secret Life of Cartoons, och regisserade ofta uppsättningarna.

Så kom Books of Blood, sex novellsamlingar som gavs ut 1984 och 1985. De var grafiska, erotiska och ibland mycket roliga, och skildrade människokroppen som en plats där njutning och skräck kunde uppstå samtidigt. De tre första volymerna vann World Fantasy Award för bästa samling 1985, och två av berättelserna, ”In the Hills, the Cities” och ”The Forbidden”, vann British Fantasy Award två år i rad. När böckerna kom ut i amerikansk pocketutgåva trycktes Stephen Kings omdöme på omslagen: ”Jag har sett skräckens framtid, och han heter Clive Barker.” ”The Forbidden” blev senare Bernard Roses film Candyman från 1992, som flyttade berättelsen från ett bostadsområde i Liverpool till Chicago och gav upphov till tre uppföljare.

Hans första roman, The Damnation Game (1985), var en faustisk berättelse om en spelare och mannen som kommer för att kräva in skulden. Året därpå gav han ut The Hellbound Heart, en kortroman om en pussellåda som öppnar vägen till cenobiterna, varelser för vilka smärta och njutning är samma sak. Missnöjd med hur andra hade filmatiserat hans tidiga manus regisserade Barker själv filmatiseringen: Hellraiser (1987), med Doug Bradley som den främste cenobiten, som fansen döpte till Pinhead. Därefter följde Cabal (1988), som han filmatiserade som Nightbreed (1990). Filmen blev ingen biosuccé, men dess grundidé – att monstren är de jagade och människorna utgör hotet – blev nyckeln till hela hans konstnärliga temperament.

Vid det laget rörde sig Barker mot storskalig fantasy, och han har sagt att han allt mindre betraktar sitt skrivande som skräck. I Den blodbestänkta väven (1987) överlever en dold värld i trådarna på en matta. Den stora föreställningen (1989) skildrade ett drömhav i det kollektiva omedvetna, kallat Quiddity. Imajica (1991), en omfångsrik roman om försöket att återförena jorden med fyra andra världar, Dominions, belönades med två franska priser: Prix Julia Verlanger och Grand Prix de l’Imaginaire. The Thief of Always (1992), en saga för yngre läsare om en pojke som lockas till ett hus där varje dag är en helgdag, innehöll illustrationer av Barker själv och vann också Grand Prix de l’Imaginaire. Sacrament (1996) vann ett Lambda Literary Award, och Coldheart Canyon (2001) gjorde gamla Hollywood till en spökhistoria.

Med Abarat (2002), den första boken i en serie som utspelar sig i en övärld med 25 öar – en för varje timme på dygnet och en till som står utanför tiden – tog målaren i honom över. Barker illustrerade den med egna oljemålningar. Den andra delen, Days of Magic, Nights of War (2004), vann Bram Stoker Award för unga läsare, och Absolute Midnight följde 2011. En planerad filmatisering av serien hos Disney blev aldrig av.

Barker insåg att han var gay när han var omkring 18 eller 19 år, och queert begär löper öppet genom hans fiktion från en tid då genren sällan gav det utrymme. Han var exekutiv producent för Gods and Monsters (1998), Bill Condons film om Frankenstein-regissören James Whale, och fick GLAAD:s Davidson/Valentini Award 2003. 2012 drabbades han av toxiskt chocksyndrom efter ett tandläkarbesök och låg i koma i flera dagar. Han återkom med The Scarlet Gospels (2015), där Pinhead ställs mot Barkers återkommande detektiv Harry D’Amour. 2024 drog han sig undan offentliga framträdanden för att koncentrera sig på, enligt egen uppgift, 31 manusprojekt, däribland Deep Hill, en uppföljare till The Thief of Always.

Hans mytologi fortsätter att hitta nya former utan att han behöver jaga efter den. Den 8 oktober släpper Saber Interactive Clive Barker’s Hellraiser: Revival, ett survival horror-spel vars berättelse Barker hjälpte till att forma från början. Doug Bradley gör åter Pinheads röst för första gången på nästan 20 år. För läsarna är den verkliga nyheten ändå vad som står på sidan. ”En del av den bästa skräckfiktionen är kortprosa”, sade Barker i september och hänvisade till Edgar Allan Poe. Fyrtio år efter Books of Blood satsar han på den övertygelsen i nästa kapitel.

Taggar: romanförfattare, Stephen King, Hellraiser, Clive Barker, Abarat, Books of Blood